facebook_pixel
Blackthorne – En blodig halvklassiker

Blackthorne – En blodig halvklassiker

Blackthorne är en tidig Blizzard-titel som var som allra bäst på pc.

Det här var först tänkt att bli en del av en serie texter, filmer och strömmar om spel som inte längre går att köpa. Övergivna licenser, abandonware-spel ingen vet vem som äger rätten till, och faktiskt även freeware-spel som utvecklare valt att ge bort gratis med åren – för att det är trevligt med tips på gratisspel.

Blackthorne brukade husera i den sista kategorin. Men alldeles nyligen släppte Blizzard ett jubileumspaket där man får tre gamla spel – Rock and Roll Racing, The Lost Vikings och Blackthorne. Lägger man till några hundralappar extra får man även några lootlådor till Overwatch, samt skins och annat skräp till åldrande spel som Diablo 3. Det senare är väl sådant man tycker att Blizzard kunde ha råd att bjuda på.

Detsamma gäller faktiskt även spelen, då de har gett bort både Lost Vikings och Blackthorne tidigare, som sagt. Men nu får man enklare tillägg, som möjligheten att spara (en sparfil bara, dock) och lite licensierad rock i Rock and Roll Racing (vilket lär göra så att den där så kallade Blizzard Arcade-samlingen kanske hamnar på övergivna licenser-sophögen i framtiden, komiskt nog).

Men hur sniket det än är att ta betalt för en trio spel där två redan har varit gratis på pc redan, så hade jag förlåtit det om de åtminstone använt den bästa versionen av Blackthorne i samlingen. Men det gör de inte. Istället är det SNES-versionen som de gett en sparfunktion och sedan kallar för den ”ultimata” versionen. Det är helt enkelt inte sant. DOS-versionen är bäst.

Läs också: Werewolf The Apocalypse: Earthblood – En riktig kalkon?

I korthet

Vad är det?

Ett actionäventyr i samma anda som Flashback och Prince of Persia.

Utvecklare

Blizzard

Utgivare

Blizzard

Webb

blizzard.com

DOS-versionen är helt enkelt coolast i stan.

Blodigt icke-allvar

Varför då? Den har blod. Massor och åter massor med blod (den som vill se det i rörelse kan med fördel kolla in youtube-klippet nedan, där jag spelar igenom en av spelets tidiga nivåer). Det låter kanske ytligt av mig, men nu är ju inte Blackthorne ett djupt spel. Det är ett spel som lever mycket på sin attityd och sin råa coolhet. För det är ett coolt spel. Huvudpersonen har trasiga jeans, solglasögon inomhus (nere i mörka grottor, till och med), ett vitt actionhjältelinne och ett fett hagelgevär som han kan skjuta bakåt med på det avgjort coolaste sättet i ett spel någonsin. Men det är helt enkelt inte lika coolt när orcherna man skjuter inte blöder. De stora monstren med piskorna, som man måste kasta bomber på för att de ska dö, blöder ur varenda kroppsöppning när de går hädan. Det är fantastiskt groteskt. SNES-versionen känns i jämförelse…torr. Bokstavligen blodfattig.

Spelet som sådant är dock alltjämt en liten miniklassiker. Det är en så kallad cinematic platformer i samma andra som Prince of Persia och Flashback, där mycket handlar om hur man ska ta sig förbi fällor, stängda dörrar och andra pussel. Striderna är metodiska och i längden kanske lite väl långsamma, men de funkar. Första hälften av spelet är bäst, innan bandesignen går lite överstyr ibland. Det är absolut ett förbisett litet spel i Blizzards katalog, och tillsammans med Lost Vikings ett tidigt tecken på att studion hade något att komma med. Dessutom är estetiken i Blackthorne en föregångare till vad som komma skulle, då orcherna i spelet definitivt är kusiner till de i den mer berömda Warcraft-serien.

Kolla gärna in när jag spelar igenom en nivå av Blackthorne nedan för lite saftig blodsutgjutelse och fint animerat plattformande.

Läs också: Curse of the Dead Gods – Är det bättre än Hades?

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar