facebook_pixel
Immortals Fenyx Rising – Recension

Immortals Fenyx Rising – Recension

Immortals Fenyx Rising visar att Ubisoft kan göra den nya skolans sandlådespel också.

Jag är förmodligen inte ensam om att tro att The Legend of Zelda: Breath of the Wild kommer bli ett av de mest inflytelserika spelen under de fem kommande åren. Bevisföremål nummer ett är det nyligen lanserade free-to-play-fenomenet Genshin Impact, och nu har Ubisoft följt upp med exempel nummer två.

Under tre och ett halvt år (eller i alla fall sedan lanseringen av Assassin’s Creed Odyssey i oktober 2018) har nämligen Ubisoft Quebec dissekerat Nintendos moderna klassiker, filat ner de allra största vattendelarna, och strömlinjeformat spelupplevelsen på klassiskt Ubisoft-manér. Och slutresultatet är, faktiskt, strålande; Immortals Fenyx Rising är en rakt igenom underhållande, vacker och följsam spelupplevelse, där frihetskänslan är enorm. Men jag måste medge att likheterna med Breath of the Wild var svåra att förbise till en början.

Häng och kläng

Liksom Nintendos äventyr utspelas Immortals Fenyx Rising i en vidöppen och väldigt vertikal spelvärld, där du kan klättra på i princip allt. Utforskningen dikteras dock till vissa delar av spelarens uthållighetsmätare, men denna expanderas genom att slutföra avgränsade utmaningar i så kallade “tartarosvalv” (Immortals svar på helgedomerna i Breath of the Wild), där spelets fysiksystem tillåter flexibla lösningar (precis som i Breath of the Wild).

Läs också: Recension: Assassin’s Creed: Valhalla

I korthet

Vad är det?

Som Zelda fast ändå inte.

Utvecklare

Ubisoft Quebec

Utgivare

Ubisoft

Webb

ubisoft.com/en-gb/game/immortals-fenyx-rising

Cirkapris

610:-

Pegi

12

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla även in

Genshin Impact

Vart vill du gå idag?

Liksom i Breath of the Wild (sade jag att Immortals är likt Breath of the Wild?) kan du koka trollbrygder som återställer din uthållighet och hälsa, men här har Ubisoft avskaffat Nintendos klumpiga matlagningssystem, vilket sparar in en hel del tid. En annan nyckelskillnad är att vapnen i Immortals inte går sönder (man kan dock byta ut dem, eftersom alla vapen har olika bonusar) och att regn och åska inte gör livet (dyng)surt.

Det allra djärvaste designvalet i The Legend of Zelda: Breath of the Wild var att Nintendo krävde att spelaren navigerade världen på egen hand, istället för att stirra sig blind på kartmarkörer. Ubisoft – kartplupparnas okrönta härskare – har förvisso dragit åt svångremmen, men kunde ändå inte låta bli att automatisera processen, då man via utkikstorn (i form av enorma statyer) får hjälpsamma ledtrådar både i form av markörer på skärmen och skakningar i handkontrollen. En liten besvikelse då det känns som att Ubisoft förstått Breath of the Wilds allra viktigaste läxa, men ändå vägrat släppa taget om spelarens hand fullt ut. “Om vi har placerat en kista här vill vi att du ska hitta den också!”.

Huruvida alla dessa förändringar är bra eller inte är upp till var och en – själv är jag rätt kluven då Breath of the Wilds personlighet lyste som allra starkast under dessa omständliga ögonblick, medan Immortals ersätter dem med outtröttligt, okomplicerat driv. I slutändan vet jag faktiskt inte vilken av designfilosofierna jag föredrar. Bägge har sin plats och hjälper Immortals att kännas som något mycket mer än en simpel Zelda-klon.

Gudar och energidrycker

Ursprungligen annonserades Immortals Fenyx Rising som Gods & Monsters, ett namn som spelet borde ha behållit eftersom det är minnesvärt, snärtigt och betydligt mer representativt för äventyrets gladlynta ton. Enligt advokatbyrån Hoeg Law genomfördes bytet efter påtryckningar av energidryckstillverkaren Monster Energy, som ansåg att det gamla namnet kunde “skada dess verksamhet”. Ubisoft skulle säkert ha vunnit en rättslig tvist, men ansåg uppenbarligen att det inte var värt tiden, pengarna eller energin (höhö).

En lättsam saga

Även tilltalet skiljer spelen åt – den ofta melankoliska känslan i Breath of the Wild får i Immortals stryka på foten för nästintill farsartat historieberättande. Zeus och Prometehus blickar tillbaka på hjälten Fenyx kamp mot skurken Typhon, och speciellt Zeus drar ofta till med “vuxna” skämt som skulle platsa i valfri Shrek-film. Även Fenyx vapendragare Helios känns för “modern” för sitt eget bästa, så om du kommer till Immortals för en seriös tolkning av den grekiska mytologin gör du bäst i att vända om med detsamma. Berättelsen fungerar som sådan, men är sällan mer än en godtagbar ursäkt för spelandet.

Immortals Fenyx Rising är en enorm överraskning i min bok, och jag ser fram emot att tillbringa många, många fler timmar i Ubisofts färggranna Grekland. Allt du ser kan du ta dig till, och sidospåren känns ofta mer meningsfulla än huvudsysslorna. Immortals Fenyx Rising är ett spel som verkligen älskar spelaren – och jag älskar det gladeligen tillbaka.

Läs också: Genshin Impact får en helt ny region den 23 december


Immortals Fenyx Rising – Recension Reviewed by - .
4.4

UTSLAG

88%
88%
Ett fröjdefullt, fritt och oerhört njutbart äventyr.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar