facebook_pixel
Empire of Sin – Recension

Empire of Sin – Recension

I Empire of Sin, paret Romeros taktiska gangsterepos, är synden inget att skämmas över.

Elvira Duarte är som tanter är väl som tanter är som mest. Hon bryr sig om sin familj, gillar att klä sig i varma rockar och varenda jävel som går emot henne mejar hon ner med en tommygun. Fru Duarte är bara en av maffiabossarna i Empire of Sin, ett taktiskt strategirollspel med ett brett utbud av stora gangsterpersonligheter.

Min kära mexikanska tant har dock fler verktyg i sin brottslåda än bara skjutvapen, förstås. Hon kan också charma motståndare, så att de byter sida och slåss för henne. Inte på grund av att Duarte är så vältalig eller så – hon är tvärtom en stingslig och vresig dam – utan för att hon har ett giftpulver som hon slänger i ansiktet på folk.

Med andra ord – Empire of Sin är inte en realistisk simulator. Istället är det ett kärleksbrev till 20-talets förbudsera, med en romantiserad och överdriven skildring av fjorton verkliga och fiktiva gangsterbossar. I rollen som en av dem är målet att helt enkelt ta över Chicago, dels genom att bygga ett affärsimperium och dels genom gammalt hederligt övervåld.

Läs också: Yakuza: Like a Dragon – en annan sorts maffiaspel

I korthet

Vad är det?

John och Brenda Romeros ambitiösa gangsterstrategi med rollspelsinslag.

Utvecklare

Romero Games

Utgivare

Paradox Interactive

Webb

Empireofsingame.com

Cirkapris

400kr

PEGI

16

Testas på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Gangsters – Organized Crime

Bossfajt

Alla bossar har sina egna bakgrundshistorier, och börjar spelet med sina egna unika små dialogsekvenser. Under spelets gång har de också en del unika uppdrag som knyter an till deras personlighet, ideologi eller bakgrund. Al Capone är så klart en av de valbara karaktärerna, men här finns förvånansvärt många och olika figurer att välja mellan. Utöver mördartanten Duarte så finns även personligheter som begravningsentreprenören Daniel McKee Jackson, lejontämjaren Maggie Dyer och glamourdrottningen Goldie Garneu.

Det ger ett visst omspelsvärde till Empire of Sin att det finns så pass många olika bossar, som åtminstone personlighetsmässigt känns väldigt omväxlande. Men spelmässigt är skillnaden i slutänden inte särskilt stor. Sättet du bygger upp och driver ditt imperium kommer att se i princip likadant ut oavsett vem du spelar som, utöver några specialförmågor och ovan nämnda storyuppdrag.

Brott halvlönar sig bara

Jag har för det mesta ganska kul med spelet, men samtidigt är det svårt att blunda för att det också har en hel del problem. Spelet har gott om bra idéer, men det förvaltar dem inte alltid på bästa sätt. Resultatet blir ett något spretigt strategispel som känns tunnare än vad det hade behövt göra. En del av detta beror på att de olika spelsystemen inte alltid samverkar med varandra. Jag gillar verkligen sättet som de olika underhuggarna du kan rekrytera har sina egna relationer med varandra sinsemellan – och de kan till och med bli kära. Men effekterna av det här ganska fyndiga systemet är i regel få eller inga alls. Någon blir sur ibland, och andra kan vägra jobba för dig så länge som du har deras rival i din stab. Men mest är det en krydda, och inte mycket mer.

Detsamma kan sägas om affärssimuleringen, som har gott om variabler som i slutänden inte påverkar så mycket. Så länge du tillverkar rätt sorts sprit i rätt mängd så kommer du att tjäna pengar, och alla bonusar och affärsuppgörelser med rivaler spelar mindre roll.

De taktiska striderna är underhållande, men även här hade det behövts mer puts. Jag gillar att leka med bossarnas olika specialförmågor, men eftersom motståndarna i regel är så korkade så behöver jag sällan koka ihop några särskilt fyndiga taktiker. Svårast att tampas med är istället buggarna, som kommer i allsköns valörer – från karaktärer som försvinner till förmågor som vägrar fungera. Trots alla mina klagomål så är jag ändå svag för Empire of Sin. Det är ett trivsamt tidsfördriv med stora mängder charm, helt enkelt. Med mer puts och mer komplexitet i systemen så hade det dock kunnat bli något mycket större än så, vilket är den överläget största synden i sammanhanget.

Läs också: Halo 4 – Recensionen

Empire of Sin – Recension Reviewed by - .
3.5

Utslag

70%
70%
Ambitiös gangsterstrategi som sjuder av idéer och entusiasm. Genomförandet haltar dock här och var.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar