facebook_pixel
Dirt 5 – Recension

Dirt 5 – Recension

Dirt 5 är en lättillgänglig men i slutändan ytlig arkadracer.

På pappret framstår Dirt 5 som nydanande; den dynamiska dygnscykeln och de dramatiska vädereffekterna utlovar sällan skådad variation, då en och samma bana kan kännas och se väldigt annorlunda ut med några få, enkla justeringar. Mina förväntningar efter det slätstrukna Dirt 4 var således höga.

Redan efter några timmars speltid står det dock klart att Codemasters arkadracer inte träffar rätt den här gången heller, speciellt i jämförelse med det strålande men betydligt mer simulationsbetonade Dirt Rally 2.0. Visst bjuder Dirt 5 på en visuell smällkaramell där sinnesstämningen skiftar från lopp till lopp, men själva körandet känns närapå aldrig riktigt spännande. Trots att spelet rent tekniskt bjuder på en hel hop olika grenar känns loppen förvillande lika varandra, med några få väldigt uppenbara undantag.

Den klart mest intressanta av de nya tävlingarna är pathfinder, det närmaste vi kommer traditionella rallysträckor i Dirt 5. I det här fallet går de dock uppför väldigt branta berg och kullar, med olika stigar som kräver ett gott öga för omgivningen. Det hela påminner väldigt mycket om svenska Zordix Racings Overpass (som släpptes i våras), även om det är betydligt mer förlåtande, och sällan bjuder på hinder som inte kan besegras med full gas.

Läs också: Recension: Overpass

I korthet:

Vad är det?

Okomplicerad racingunderhållning.

Utvecklare

Codemasters

Utgivare

Codemasters

Webb

dirtgame.com/dirt5

Cirkapris

570:-

Pegi

12 år

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla även in

Dirt Rally 2.0

De Overpass-doftande trial-tävlingarna är helt nya.

Rättframt och utan krusiduller

De övriga unika grenarna är gymkhana (stuntkörande), sprint (ovalracing med vingförsedda buggybilar) och till viss del även ice breaker (isracing). I övrigt rinner dock allt annat samman i en gråaktig sörja, den livfulla presentationen till trots. Jag blir aldrig riktigt uttråkad men sällan särskilt underhållen heller; Dirt 5 liksom bara finns till, utan några som helst krusiduller, bortsett från en något påfrestande podcastserie (med Nolan North och Troy Baker) som man kan lyssna eller inte lyssna på mellan tävlingarna.

Karriärläget är oerhört rättframt, med tävling på tävling utan större sammanhang (ett övergripande mästerskap med poängräkning och personliga rivaler hade gjort susen här, men lyser med dess frånvaro). Detta kompletteras av multiplayerspelande (både online och split screen) och en baneditor som tillåter Trackmania-liknande skapelser, om än långt ifrån galna nog för att kännas som ett verkligt meningsfullt inslag (även om communityt säkerligen kommer bevisa motsatsen när det har fördjupat sig i verktygen på riktigt).

Dirt 5 kan absolut underhålla för stunden, och för många räcker säkert presentationen och spektaklet till gott och väl. Personligen saknar jag dock ett större sammanhang, en upplevelse som känns mer “min”, där mina färdigheter bakom ratten spelar större roll. Därför tackar jag för mig och återupptar min karriär i Dirt Rally 2.0 istället.

Läs också: Recension: Dirt 4

Dirt 5 – Recension Reviewed by - .
3.5

UTSLAG

70%
70%

Lättsamt rallyåkande för casualspelare.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar