facebook_pixel
Star Wars: Squadrons – Recension

Star Wars: Squadrons – Recension

Dra upp din orange overall, eller spänn på dig din ondaste svarta hjälm i Star Wars: Squadrons.

Wrreeeaaaoooowww! Det är världens bästa ljud. Ljudet av en TIE Fighter som rollar, loopar och tumlar sig fram genom resterna av ett söndersprängt rebellskepp i jakt på en mindre samarbetsvillig X-Wing. Det är det första ljud jag minns att jag hörde när jag började spela Squadrons, och det är en krok mitt intresse omedelbart fastnar stenhårt på.

Det är kanske inte så konstigt att det här spelet omedelbart serverar klassiska Star Wars-scener. Utvecklarna på Motive vet exakt vad vi vill ha och därför börjar spelet med ett intro där du först spelar som en godhjärtad men vilseledd imperiepilot (har de inga medarbetare som är trogna Kejsaren längre?) och därefter som en godhjärtad men naiv rebell (förlåt, republikanhängare). Du lär dig kontrollerna, får ett smakprov av spelets actionfyllda rymdstrider och kastas därefter rakt in i storyn.

Sedan kastas du mer eller mindre direkt rakt ut ur den igen. Likt dess andliga föregångare X-Wing och TIE Fighter utspelar sig alla storymoment i en slags hubb, där du inte kan göra något annat än att se dig omkring och klicka på dina vänner i skvadronen. Gör du det så vomerar de lite burkad story i ansiktet på dig och återgår sedan till sitt. Du får aldrig säga något, du kan inte påverka dem och såvitt jag kan se har du inte ens någon egen röst. Dialogen är välskriven och levereras av trovärdiga röstskådespelare, men de här sekvenserna blir aldrig mer än en kort transportsträcka mellan de tiotalet uppdrag som är spelets egentliga substans. Om du väntat dig ett Mass Effect i Star Wars-miljö så blir du gruvligt besviken. När får vi det spelet, förresten?

Läs också: Hades – recension

I korthet

Vad är det?

Rymdflygsimulator light, med alla dina favoritskepp från filmerna.

Utvecklare

Motive Studios

Utgivare

Electronic Arts

Webb

Officiell sajt

Cirkapris

400:-

Pegi

12 år

Testat på

Intel Core i5-660K, 16GB RAM, GTX1070 16MB

Kolla även in

Elite Dangerous, PCG 223, 90 %

Det här är för länge sedan, så alla har givetvis fortfarande bara biltelefoner.

Det är inte heller riktigt hela sanningen. Det är uppenbart att EA ville ha ett multiplayerspel i turneringsstil, där två lag kämpar mot varandra i korta matcher tills ett av dem står som segrare. Ett slags Battlefield i vakuum, alltså. Den korta kampanjen är därför mer en uppvärmning där du lär dig att flyga, skjuta och jonglera sköldar, vapen och motorer för att få övertaget. Därefter kastar du dig (förhoppningsvis) in i onlineläget – och blir omedelbart nedskjuten av en elvaårig spawncampare från Wisconsin som har spelat shooters sedan han var två.

Noob i cockpit

Det är inte spelets fel, det är ditt. Förutom grafik som perfekt fångar Star Wars-känslan (särskilt i VR sägs det, men det har jag inte kunnat prova) är den här rymdflygsimulatorn utrustad med kontroller som blixtsnabbt sätter sig på hjärnbarken och blir instinktiva. Du flyger, skjuter, rollar och loopar mellan asteroider och Star Destroyers utan att ens behöva tänka på det. Det här är mästerlig speldesign, med undantag för när spelet ber dig göra ett slags handbromsvändning under ett uppdrag. Det fick jag googla hur man gjorde efter att ha försökt i en halvtimme utan att lyckas. Även solen har sina fläckar.

Själva spelet är på samma gång storslaget episkt och lite väl sparsmakat. Jag flyger mellan förstörda rymdskepp och asteroider, undviker missiler och laserskott medan jag försöker få fienden i sikte. I kampanjen har jag oftast tydliga mål, som sällan bjuder på några överraskningar. I multiplayer ska jag antingen döda så många fiender som möjligt utan att själv dö, eller förstöra fiendens flaggskepp. Det senare spelläget ger ännu mer Battlefield-känsla, då frontlinjen flyttas framåt eller bakåt beroende på hur det går för ditt lag, och du måste ta dig hela vägen fram till det enorma flaggskeppet och förstöra det för att vinna matchen.

Jag hoppas på fler spellägen med tiden så att vi får lite mer variation. Men även om spelet känns lite sparsmakat, eller strömlinjeformat kanske, är det så enormt kul att bara flyga omkring och skjuta folk att det här känns väl värt pengarna även i sin nuvarande form. En död genre lever igen!

Läs också: EA har “inga planer” för Star Wars: Squadrons-dlc


X-Wing The Miniature Game

Föredrar du att känna ribborna på din TIE Fighters vingar under fingertopparna? Gillar du att mäta saker, spilla öl på spelplanen och gräla om huruvida du verkligen är inom räckviddsband 1 eller 2 med dina vänner? Då ska du definitivt spela ett av de bästa miniatyrspel som gjorts: X-Wing TMG. Du flyttar runt utsökt skulpterade och målade små modeller av alla skepp du kan tänka dig från Star Wars universum, mäter, slår tärningar och spelar ut kort för att använda specialförmågor. Några av de bästa kvällarna i mitt liv har tillbringats med gamnacke över spelbrädet, intensivt studerande exakt vilka manövrer min A-Wing behöver för att hamna bakom fiendens TIE. Rekommenderas varmt.
Star Wars: Squadrons – Recension Reviewed by - .
4.2

UTSLAG

84%
84%

Storartade rymd-dogfighter inramade av en lite väl sparsmakad kampanj. Men vad gör det när det är så här kul att bara flyga?

Om skribenten

Liknande artiklar