facebook_pixel
Death Stranding – En logistisk mardröm

Death Stranding – En logistisk mardröm

Hideo Kojimas vandringssimulator Death Stranding har till sist nått fram till pc-världen, där den hör hemma.

Det var ett ovanligt paket. För det mesta hade jag levererat icke-organiska, eller åtminstone fossiliserade, föremål. Färsk fisk är definitivt en extravagant vara att få levererad i en tid där all transport är förenad med livsfara. Den sista restaurangen är en sönderbombad ruin där arga och fasansfulla spöken härjar. Men Heartman är en extravagant man. Om man bor vid en hjärtformad sjö, heter ”Hjärtman” och har överlevt flera hjärtattacker så är man inte som alla andra.

Så jag klämde in fiskpaketet mellan min klätterutrustning och mina hopfällda stegar, positionerade mina fötter stadigt på marken, tog i med knäna och började vandra. Min färd började i en bunker i bergen söder om Mountain Knot City, och det var en riskabel rutt. Den djupa snön dränerade min energi, och en tät dimma gjorde det svårt att se raviner och andra faror framför mig. Däremot borde det kalla vädret hålla fisken fräsch och fin – trodde jag, i alla fall.

Några minuter senare började varningsljusen blinka på min ryggsäck. Min last höll på att ruttna. Jag var stadig på fötterna och inga fiender syntes till, så hög temperatur var den enda förklaringen till skadan på min fiskdoftande frakt. Jag började frenetiskt att söka efter möjliga orsaker till denna temperaturökning. Var det höjden? Var det friktionen från min klätterlina som orsakade värme?

Till slut var det en axelryckning från Sam Porter Bridges som fick mig att inse boven i dramat. Armskydd med värmeinlägg. I princip hade jag vandrat omkring med varmvattenflaskor fästa vid armarna. Det som hade skyddat mig mot kylan i bergen, skadade nu min last genom att smälta isen och i princip koka fisken.

LIKA SPEL LEKA BÄST

Jag berättar allt detta för att du ska förstå en sak: Death Stranding är en simulator. Det är ett faktum som är lätt att missa. Hideo Kojima själv beskriver spelet som ett ”tråd-spel” (strand game på engelska, efter spelets titel), det första av sitt slag.
– I början på projektet, när konceptet bara existerade i mitt huvud, så var det svårt att förklara för andra, säger Kojima. Även för medarbetare i studion.

Nu när spelet är släppt på pc så tror jag dock inte att spelarna kommer att ha så svårt att greppa vad Death Stranding är. På Steam kan det bekvämt nog dela kategori med en hel genre av liknande spel.

Om du har spelat Snowrunner så har du redan ett intimt förhållande med marken under dina fötter. Då är du van vid att planera rutter som ger så mycket solid, jämn mark som möjligt. Om du någonsin har slappnat av med lite Truck Simulator så är du bekant med den lugnande känslan i att färdas en lång och ärligt talat tråkig resa från punkt A till punkt B. Gamla borgmästare i Cities: Skylines vet också hur tillfredsställande en välkonstruerad väg är. Logistik och infrastruktur är de två huvudinslagen även i Death Stranding. Det är inte ett spel som bara portats till pc, det hör hemma här.

Ett avlägset eko

Hur du interagerar med andra spelare som du inte kan se.

NYGAMMAL AUTEUR

Det är överraskande hur välanpassat spelet känns för en pc-publik, med tanke på att Kojima i det närmaste blivit en maskot för Playstation. Den japanske auteurens arv är intimt knutet till Sonys konsoler ända sedan det första Metal Gear Solid-spelet. I den eran, när multiplattformsreleaser inte var lika vanliga, var konsolspelen ett främmande land – helt separerat från datorspelskulturen.

Vi pc-spelare tillbringade vår tid med Thief, inte Metal Gear, och Kojimas namn förekom knappt inte i den här tidningen på den tiden. Det har förändrats, dock, och med det även den kände spelskaparens bild av vilka hans publik är.
– Jag ville göra ett helt nytt spel, säger Kojima. Framför allt ville jag göra det till mina fans. Men jag ville också undvika att vända mig till bara en specifik publik. Min förhoppning var att många olika människor skulle spela det här spelet. Spelare, ickespelare och kanske filmfantaster också. Eftersom Death Stranding skiljer sig mycket från mina tidigare spel så var det en utmaning att både skapa någonting totalt nytt, men samtidigt också något som de som förväntade sig något i stil med mina äldre spel skulle kunna gilla.

Under sin tid hos Konami skapade och utvecklade Kojima Metal Gear-serien under 30 års tid. Nu har han sin egen studio, Kojima Productions.

ENSAM TILLSAMMANS

Det finns absolut spår av Metal Gear Solid-serien i Death Stranding – inte minst i smygsekvenserna och de svajiga systemen som kommer på köpet. Du kan huka dig och gömma dig i gräset, men om din ryggsäck har för hög paketlast så blir du upptäckt av fienderna ändå.

Kärnan i spelet är dock inte action, utan vandring. De mest tillfredsställande partierna i Death Stranding är inte de som resulterar i lustiga anekdoter – som när dina skor går sönder och du snubblar huvudstupa i en flod, där du hjälplöst får se dina paket flyta iväg nedströms. Istället är det resorna där absolut ingenting händer som är de största stunderna. När du planerat ordentligt, kollat vädret för att undvika paketförstörande tidsregn och har precis rätt mängd verktyg med för att ta dig över ojämnheterna i terrängen. Maktfantasin här är i nivå med att komma ihåg att ta med några mackor och en kaffetermos innan en utflykt.

Dummaste namnen

De här karaktärernas föräldrar var inte snälla när de döpte sina barn.

I Death Stranding fungerar en vandringsled lite som ett slags mikro-mmo, där uppdraget tar avstamp i och definieras av de tusentals steg som tagits här innan. Under tiden som du utforskar de Island-liknande miljöerna ensam, stöter du hela tiden på broar, klätterrep, vägar och stegar som andra spelar har placerat ut i spelvärlden. Genom att trycka ”gilla” på dem ser du till att de kommer att ses och användas av ännu fler spelare. Det är ett slags demokratisk nivådesign, och Kojima fick kämpa för att övertyga sina medarbetare om dess förtjänster.

POPULARITETSSIMULATOR

– En medarbetare sade åt mig att det inte går att ha en ”gilla”-funktion som ett huvudkoncept, säger Kojima. Spelare skulle behöva andra belöningar, som pengar eller poäng för att det skulle kännas givande. Men i takt med att vi utvecklade spelet, och allting började falla på plats, började alla att förstå min ursprungliga avsikt med idén. Utvecklingsprocessen gick mycket snabbare efter det.

Det här betyder inte att Death Stranding enbart vinner på Kojimas grandiosa visioner. Precis som hans twitterkonto så verkar spelet vara på tok för förälskat i kändisar. Filmskapare som Guillermo del Toro och Nicolas Winding Refn lånar ut sina ansikten till två av spelets viktigaste karaktärer, medan andra skådespelare gör deras röster och kroppsrörelser. Det är konstigt att se del Toro prata med en helt annan röst. Det är som de där bisarra engelskspråkiga versionerna av svenska deckare.
– Tekniken som används för att skapa spel är väldigt avancerad numera, säger Kojima. De flesta spelkaraktärer skapas genom 3D-scannade verkliga människor. I arbetet med Death Stranding kunde jag tillbringa mycket mer tid med skådespelarna, vilket skapade ett starkt ömsesidigt förtroende.

Spelets många mellansekvenser är tekniskt väldigt välgjorda, och Norman Reedus insats i huvudrollen är passande jordnära. Han är något konkret att ty sig till i virrvarret av svävande valar och burkbebisar. Men allt faller samman i en bakgrundshistoria som är svårbegriplig och klumpiga dialoger som är på tok för långa. Vänta bara till du kommer till den där avslutande mellansekvensen …

GOD ATMOSFÄR

Däremot är den täta och medryckande atmosfären oantastlig. Det är Death Strandings ton som i slutänden höjer det över andra lyckade semikonkurrenter som Snowrunner. Spelet har en trasig skönhet, och en känsla av tyngd. Invånarna i den här spruckna världen behöver verkligen dina paketleveranser. Utan infrastruktur kollapsar samhället.

Death Stranding må vara den konstigaste logistiksimulatorn på marknaden och det ensammaste online-spelet i världen. Men det är också ett äkta datorspel i själ och hjärta. Hideo Kojima är en av oss nu.

Av Jeremy Peel

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar