facebook_pixel
Crysis Remastered – Recension

Crysis Remastered – Recension

Jo, jag kan köra Crysis Remastered. Frågan är bara om jag vill.

Crysis var bländande när det begav sig, låt ingen intala er något annat. Det var en visuell milstolpe, ambitiöst som tusan, spelmekaniskt imponerande och därutöver en jäkligt vass shooter med stealthinslag. Mycket blod har flutit under actionbroarna sedan 2007 och det går tretton remasters på dussinet. Håller den nytvättade nanodräkten måttet idag?

Jag gav Crysis 91 % i PC Gamer back in the day, och det tog mig och Red Dead Redemption 2 tolv år att trumfa Cryteks succé, med en ynka procent. Visst var Cryteks bombastiska fps ofta linjärt sin trolska öppenhet till trots, men den höga ambitionen lyste igenom i stort som smått. Grafiskt gav originalet datorer mindervärdeskomplex och upphov till klassiska memes. Tretton år senare blinkar man åt sig själva genom att kalla de högsta inställningarna ”But can it run Crysis?”.

Paradoxalt nog är detta också ett av Crysis Remastereds problem. Originalet var en måttstock för prestandatester, och omöjligt att maxa i flera år. Att det var krävande var logiskt. Delar av Remastered ser bra ut, men man har gjort några märkliga designval och optimeringen är inget vidare. Det spelar ingen roll i hur många K man kan köra spelet, en bajskorv är en bajskorv även i hög upplösning. (Detta är ingen bajskorv, men formuleringen är för bra för att inte användas.) Att jag bland palmer och elefantgräs snittar 55 fps på höga inställningar med en dator som ger mig omkring 100 i samtida ögonfester som RDR2 eller The Division 2, är onekligen ett antiklimax.

Läs också: Vi recenserar Mafia: Definitive Edition

I korthet

Vad är det?

Remaster på actionspelet Crysis

Utvecklare

Crytek

Utgivare

Crytek

Webb

Crysis

Cirkapris

200:-

PEGI

16

Testas på

Ryzen 3900X, Radeon VII, 32 GB RAM

Kolla även in

Dishonored 2

Marinkårskillar går alltid in stenhårt för dansstopp.

Välgjord sällskapsresa

Även spelmekaniskt är Crysis Remastered aningen frånsprunget. Få genrer åldras snabbare än action, och det hade varit sensationellt om man matchat dagens giganter. De bästa actionspelen idag är större, tajtare, har bättre dynamik och är mer engagerande. Medan den aktuella remasterkollegan Mafia: Definitive Edition drar in mig med sin fina atmosfär och berättande, är Crysis Remastered lite som den envisa åldrande idrottsstjärnan som vägrar dra sig tillbaka. Jag tappar successivt intresset, och vid crescendot på hangarfartyget har jag lojt börjat snegla åt andra spel. Att Remastered håller så väl som det faktiskt gör är bevis på dess fina ursprungliga kvaliteter.

Ditt alter ego Nomad, Prophet, Psycho – alla brittiska grovarbetarklyschor inkarnerad, koreaner och nanodräkten. Alla är tillbaka som vi känner dem, eller som vi försökt förtränga dem, som i fallet rymdvarelser. Cryteks upprepade miss att kasta in kulsvampiga aliens mot slutet av sina spel (eller överallt som i Crysis 2) är något vi får vänta på ett eventuellt Crysis 4 innan vi förhoppningsvis slipper.

Berättigad kritik till trots är Crysis ambitiöst och välgjort även i polerad version, och somliga saker som var coola 2007 är det faktiskt fortfarande. Kast med liten kommunist har fortfarande sin charm och din dräkt likaså, även om dess skimmer falnat något. Vad som då var en förtrollande resa till en paradisö, är idag en charterresa till Mallis. Kul, men inget minne för livet.

Läs också: Högt betyg i vår Spelunky 2-recension!

URSÄKTA MIG, HAR DU EN STUND ÖVER ATT TALA OM JESUS KRISTUS, VÅR FRÄLSARE?!
Crysis Remastered – Recension Reviewed by - .
3.45

UTSLAG

69%
69%

Remastern kan vara värd att spela om man missade originalet, men den saknar dess briljans idag.

Om skribenten

Thomas Petersson

Pappa, sambo, gamer, lantis, chefredaktör, skäggig. Några favoritspel: Outcast, Deus Ex, Max Payne, Total War-serien. Har du en vass penna eller idé, kontakta mig!

Liknande artiklar