facebook_pixel
Star Renegades – Recension

Star Renegades – Recension

Timing är allt i pixelsnygga Star Renegades taktiska, turordningsbaserade strider.

Det viktigaste när man slåss i rymden är att man har fingertoppskänsla för när man ska slå hårt och när man ska ta skydd. I alla fall om man får tro Massive Damages turordningsbaserade strider i Star Renegades. Spelet blandar strategi, rollspel och en roguelite-struktur i en ofta engagerande men också ojämn mix.

I centrum står det välkonstruerade stridssystemet, som är lika lätt att lära som svårt att till fullo bemästra. Åtminstone är det svårt att överleva hela vägen in i mål. Det hela är upplagt så att du väljer tre karaktärer att börja med (du kan värva fler efter hand), alla med sina olika förmågor och specialiteteter. Sedan ger du dig ut på äventyr, där du slår dig fram genom ett antal olika världar. Om du dör så börjar du om från början, och alla karaktärers nivåer och utrustning nollställs. Du kan också låsa upp nya karaktärer och ny utrustning mellan spelomgångarna.

Problemet är bara att det ofta känns mer tradigt än som en kul utmaning, att börja om när man börjat bygga upp en fungerande grupp med okej utrustning. Inte minst som man förutom nya förmågor och vapen även får karaktärerna att bli bättre vänner under spelets gång. Det känns mest frustrerande när allt detta nollställs varje gång man får smörj av en särskilt elak boss.

I korthet

Vad är det?

Ett taktiskt roguelite-rollspel med turordningsbaserade strider.

Utvecklare

Massive Damage

Utgivare

Raw Fury

Webb

Starrenegades.com

Cirkapris

250kr

PEGI

12

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Halcyon 6: The Precursor Legacy

Strider med flyt

Det som gör att jag ändå härdar ut, trots att jag inte är helt såld på roguelitestrukturen i spelet, är att de jrpg-doftande striderna är så pass roliga. I grund och botten handlar det mest om att avväga risker, och försöka slå så hårt som möjligt när det blir öppningar, och skydda sig så gott det går när fienden slås tillbaka. Men det är roligt att experimentera med olika uppsättningar av karaktärer och förmågor, och varje batalj varar i regel lagom länge så att helheten flyter på i ett bra tempo.

Svårighetsgraden är riktigt hög, vilket kan bidra till frustrationen när man lägger en timme på att om och om igen bygga upp ett lag bara för att bli dräpt av samma grisboss igen och igen. Det hör till roguelite-konceptet, men jag är högst tveksam till om det faktiskt är rätt struktur för Star Renegades. Första världen är så pass enkel att den mest blir slentrian efter ett tag ändå, och det känns mest skumt att ens tajta lag plötsligt är främlingar igen. Särskilt som systemet för att stärka karaktärernas band runt lägerelden är ganska tunt.

Star Renegades är kanske inte den allra skarpast lysande stjärnan på strategihimlen, men i slutänden är det ändå de bra bitarna som väger tyngst. Det skadar inte heller direkt att spelvärlden målas upp i fantastiskt finmejslade och välanimerade pixlar. Om jag ska få stryk gång på gång av en överjävlig boss så vill jag åtminstone se cool ut när jag dör.

Star Renegades – Recension Reviewed by - .
3.85

Utslag

77%
77%

Snygg pixelestetik och ett intressant stridssystem håller intresset uppe trots bristerna.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar