facebook_pixel
Marvel’s Avengers – Recension

Marvel’s Avengers – Recension

Trots några av de mest älskade seriekaraktärerna och den mest framgångsrika filmserien någonsin i ryggen är Marvel’s Avengers allt annat än hjältemodigt.

Kamala Khan har det jobbigt. Inte nog med att hon kämpar med vanliga tonårsproblem, hon måste dessutom hålla sina superkrafter gömda från den onda organisationen AIM. De har redan splittrat superhjältarna i Avengers, och nu kan ingen stå i deras väg. Om nu inte lyckas återförena sina idoler och rädda världen vid deras sida.

Här tar Marvel’s Avengers avstamp, ett spel som är påkostat och storslaget men också intetsägande. I grunden är det en brawler där du och upp till tre andra hjältar tar dig an vågor av fiender i olika typer av uppdrag i varierande miljöer. Oftast ska du rädda någon i nöd eller sabotera AIM-utrustning och plocka på dig loot på vägen.

Detta låter dig i sin tur uppgradera dina hjältar, men även det är oinspirerat. Trots att du ständigt får nya prylar innebär de oftast små skillnader i statistik. Det är liksom inte speciellt spännande att hitta hundratals identiska armband när de erbjuder minimal gameplay-inverkan.

Spelkänslan är för det mesta okej, även om den bångstyriga kameran ställer till det emellanåt. Fighterna i sig har en tendens att bli väl kaotiska, och trots att du får chansen att spela med flera olika hjältar, alla med unika förmågor, blir repetitionen märkbar långt innan kampanjens slut.

Läs också: Crusader Kings 3 – Recension

I korthet

Vad är det?

Loot-tung brawler inspirerad av världens mest framgångsrika filmserie.

Utvecklare

Crystal Dynamics

Utgivare

Square Enix

Webb

https://avengers.square-enix-games.com/

Cirkapris

580kr

PEGI

16 år

Testat på

Intel Core i7-3770K, Sapphire Radeon RX 580 8GB, 16 GB RAM

Kolla även in

Destiny 2

Bild från Marvel's Avengers.
Hennes elastiska kropp låter Kamala svinga som Spider-Man (exklusiv till Sony Playstation®).

Ospektakulärt

Den här andefattigheten går igen i handlingen. Avengers är inte direkt baserat på filmerna men plockar ändå de flesta karaktärer och deras personligheter därifrån. Utan skådespelarna och manusen som gjort dem älskade blir de dock som nickedocksversioner av sig själva, vilket inte hjälps av den platta intrigen. Konflikter introduceras och löses oftast i samma mellansekvens, skurkorganisationen AIM är helt identitetsbefriade, och ingen har någon tillfredsställande utveckling under storyns gång.

Det enda undantaget är i interaktionerna mellan Kamala och Bruce Banner. Skådespelarna och ansiktsanimationerna är på topp, och deras kemi är lysande. Jag kan lätt tänka mig ett engagerande spel fokuserat bara på dem och deras äventyr, men det hade inte varit lika lätt att bygga en live service-modell kring.

När du klarat av kampanjen är det nämligen dags för multiplayer-läget Avengers Initiative. Detta inleds direkt efter huvudspelet med uppdrag för upp till fyra spelare. Spelmässigt är det dock mer av samma vara och de rätt få omgångar jag spelat med mänskliga spelare är sällan markant annorlunda.

Jag säger ”få” eftersom matchmakingen i skrivande stund är kaputt. Majoriteten av tiden sitter jag ensam i en lobby utan att andra spelare dyker upp. När en omgång väl börjar plågas spelet av långa laddningstider och mer tekniska besvär. Att spelet frös och kraschade var också vanliga företeelser.

En cynisk maskin

För ett spel som vilar så tungt på sin multiplayer är det här svårt att förlåta. Som vilket live service-spel som helst är varje del av Avengers byggt för att uppmuntra spelare att återvända och grinda, med osubtila mikrotransaktioner som en lockande genväg. Det är Fortnite uppjackat till 11, komplett med flera battle pass – ett för varje karaktär – tidsbegränsade uppdrag, och självklart en butik med roterande innehåll.

Hela spelet lider av hur det designats runt den här ekonomin, vilket gör att själva spelandet blivit en eftertanke. Avengers känns på alla sätt som ett spel vars potential slipats bort genom att ha passerat många kommittéer tills det blivit ett skal, mest menat för att sälja på oss fler hjältar, och mer snarlik #content så länge det bara går.

Hade detta varit kopplat till ett polerat, underhållande spel med lite hjärta hade det varit mer försvarbart. Som Marvel’s Avengers ser ut idag är det dock en cynisk maskin med mest giriga designvalen från moderna AAA-spel. Få saker kan väl vara mindre heroiska än det.

En ny generation

Trots att hon har vad som närmast kan kallas huvudrollen i Marvel’s Avengers gör spelet inte riktigt Kamala Khan rättvisa, så här kommer en snabbguide.

Namn: Kamala Khan

Alias: Ms. Marvel (efter hennes idol Captain Marvel)

Ålder: 16

Debut:2013 i Captain Marvel #14, följt av egna serien Ms. Marvel: No Normal året efter.

Hemort: Jersey City

Superkraft: Shapeshifting

Intressen: Superhjältar, tv-spel, att skriva fan fiction.

Motto: Bra är inte något du är, det är något du gör.

Bild på Ms. Marvel.

Marvel’s Avengers – Recension Reviewed by - .
2.95

UTSLAG

59%
59%
Hjältemodet sopas undan av slätstruken action, trist story, och påfrestande live service-inslag.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar