facebook_pixel
Immortals Fenyx Rising – hands-on

Immortals Fenyx Rising – hands-on

Gods & Monsters byter namn och höjer insatserna.

Gudarna måste vara tokiga. Vem tyckte namnbytet från slagfasta och tydliga Gods & Monsters till generiska Immortals Fenyx Rising var en bra ide? Nåja, innan jag hinner börja gorma om “hädelse” går det upp för mig att Immortals bortom sitt himla namn är en Zelda-utmanare som menar allvar.

Ubisoft har gjort “ett par” öppna världar, men aldrig närmat sig Nintendos stilbildare, och när de väl gör det är det 2017 års fenomenala Breath of The Wild som hamnar under kalkeringspappret.

Sätten Fenyx rör sig genom världen minner mig gång på gång om Links äventyr; hur hon galloperar över fälten, hur hon klättrar överallt, men ständigt måste ta hänsyn till uthållighetsmätaren. Det är samtidigt orättvist att avfärda Immortals som en klon, för Fenyx kommer även med vingar. Också här är uthålligheten en faktor och du kan inte flyga fritt bland molnen. Snarare kommer vingarna till pass när du behöver korsa en djup dalgång, eller slåss mot bossar höga som hus.

Vi snackar cykloper, medusor och hydror, då Ubisoft Quebec uppenbarligen inte fick nog av den grekiska mytologin efter Assassin’s Creed Odyssey. Här närmar de sig den på sätt och vis med både mer allvar och en större uppsluppenhet än tidigare. I den här världen, Golden Isle, verkar Zeus, Afrodite, Ares, Apollon och alla de andra, men vi får följa dem med lekfulla glasögon på nästippen.

I korthet

Releasedatum

3 december

Utvecklare

Ubisoft Quebec

Utgivare

Ubisoft

Webb

Officiell sajt

Jag dyker in mitt i äventyret, i Forgelands, dit Fenyx kommit för att väcka liv i en enorm smedja och därmed krafterna och minnena hos Hefaistos. Gudarna är nämligen i kris då titanen Tyfon flytt sitt fängelse, och den som kan ställa allt till rätta är (förstås) Fenyx.

Första timmen handlar mestadels om att tända fyr på de fyra ugnar som driver smedjan, men framför allt om att dräpa bestarna som står i min väg. Mycket handlar om avvägning, för även om Fenyx har tunga krafter – Atalantes yxa, Hefaistos hammare, Ares kraft – drar det tunga artilleriet också mer kraft. Uthållighetsmätaren kan visserligen fyllas på via Akilles svärd, som dock gör mindre skada.

Striderna har inte det där lilla extra, åtminstone inte under den korta tid jag får med spelet. Att flaxa, rida och klättra genom världen är däremot lustfyllt och resan blir lika viktig som målet. Från toppen av berg och statyer spanar jag ut över ängar och berg, och stakar ut nya riktningar.

Det är nu jag på allvar ramlar in i de intrikata pusslen. Striderna är en pelare, äventyrandet en annan, men den pelare som ta mig tusan står stadigast är pusslen. Det är självklara grejer som tryckplattor och spakar, men som vävs samman med fysikens lagar för att skapa mer komplexa helheter. Jag för klot genom svåra hinderbanor, tänder facklor och lägger pusselbitar rätt genom att studera ruiner. Apollons pilar kan styras i luften. De kan visserligen användas för prickskytte mot monster, men är också en grogrund för pussel där Fenyx skjuter pilar genom en rad nålsögon. Immortals Fenyx Rising är ett äventyr uti sina mytologiska fingerspetsar. Det borde logiskt vara ett mellanspel för Quebec-teamet efter Odyssey, men känns som en odyssé i sin egen rätt.

Om skribenten

Fredrik Eriksson

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Liknande artiklar