facebook_pixel
Crusader Kings 3 – Recension

Crusader Kings 3 – Recension

Incest har aldrig varit roligare än i Crusader Kings 3.

Jag är fullständigt fast i alla intriger och släktträd i Crusader Kings 3.  Det är min drog, och jag har inte tid att ens lämna lägenheten för jag är upptagen med uppvakta kungen av Frankrike. Möjligen behöver jag någon sorts avvänjningsprogram, men just nu har jag en kris gällande vem som ska ärva kronan som jag måste lösa. Du vet hur det är.

Det finns aldrig en lugn stund där jag känner att jag har en lucka att fly från Paradox Interactives storslagna strategispel. Det finns alltid någon ny kris att ta tag i, och jag är hjälplöst fast. Alla som har spelat föregångaren bör vara bekant med detta.

Du spelar återigen som överhuvudet i en medeltida dynasti. Du kan göra lite vad du vill för att klamra dig fast vid makten så länge som möjligt. Detta åstadkommer du genom att klicka dig fram på en stor karta och genom en massa menyer. I verktygslådan hittar du diplomati, intrigmakande, krigande och inte minst en dos gammalt hederligt flyt. Exakt vilka mål du har med din dynasti är helt upp till dig.

Som alla spel i grand strategy-genren så ter sig spelet överväldigande vid första anblick. Men det här är ändå det mest inbjudande spelet som genren har att erbjuda. Det har inte skalat bort ens ett uns av komplexitet, men det är mycket bättre på att visa spelaren hur allt hänger ihop. Utöver en tutorial där du får prova på lyckan i Irland, så finns även ett uppslagsverk och en till synes oändlig mängd tips som dyker upp av och till.

Spelet tipsar till och med om hur man får mer tips. Att få så mycket hjälp är som att kliva in i en dimension som består av enbart information om hur man leder en medeltida dynasti – och det är lika användbart som det låter.

Gräv inte ner dig för mycket i detaljerna, dock. Du kan grubbla över siffror tills hjärnan kokar, och försöka hitta det mest effektiva sättet att erövra världen. Men det är roligare att experimentera sig fram och skapa sin egen resa. Som att försöka skapa ett matriarkalt vikingasamhälle i Nordafrika. Du behöver inte ha storslagna ambitioner för att få ut det mesta ur Crusader Kings 3. Allt som behövs är en dysfunktionell familj.

Läs också: Wasteland 3 – Recensionen

I korthet

Vad är det?

Ett stort strategispel fullt av intrigerande kungligheter.

Utvecklare

Paradox Interactive

Utgivare

Paradox Interactive

Webb

crusaderkings.com

Cirkapris

500kr

PEGI

12

Kolla även in

Europa Universalis IV

 

 

King’s Quest i ny tappning

Föreställ dig ett The Sims, fast med tjugo personer i hushållet. Hälften av dem har könssjukdomar, och den andra hälften planerar en kupp mot dig. Det är ett underbart kaos. Din dynasti existerar inte i ett vakuum, utan hamnar hela tiden på kollisionskurs med andra släkter och kungafamiljer. Men du kan bränna otaliga timmar på att enbart experimentera med dina egna interna affärer, för att försöka få ett fast grepp om riket.

Crusader Kings har alltid handlat mer om personligheter än om nationer, men aldrig förr har de känts så mångsidiga och levande. Alla är fulla av äregiriga ambitioner och handlingskraft, och i regel ballar de ur när de inte får som de vill. Deras personligheter varierar från giriga, grymma, ärbara och kåta, till totala fyllon som aldrig är nyktra. Det är inte svårt att hitta adjektiv för att beskriva de färgstarka figurerna.

Dessutom finns alltid en orsak, någonting som kan förklara varför någon agerar på ett visst vis eller har ett visst drag. Det kan vara allt från att ha varit mobbad i barndomen till ett nederlag i ett fältslag som satt sina spår. Personligheterna formas av deras bakgrunder och erfarenheter.

Redan innan en person har fötts så sätt fröna till vilka de kan komma att bli. De kan nämligen ärva drag av sina föräldrar. Över generationerna kan de här särdragen förstärkas. På så vis kan du sikta på att försöka avla fram till exempel intelligenta eller snygga arvingar genom arrangerade giftermål och inavel. Det är inte direkt vetenskapligt vattentätt, men som spelmekanik funkar det. För mycket inavel är dock en tickande bomb. En rivaliserande dynasti höll på att gå under då de inavlat sig själva så mycket att nästan en hel generation blev infertil.

En person som föräras med ett långt liv kommer att samla på sig en stor uppsättning personlighetsdrag och färdigheter, ibland motstridiga sådana. I grunden finns dock alltid en grundpersonlighet som ständigt finns där under ytan. Alla får ett epitet som sammanfattar vilka de är, vilket gör det lättare att känna igen dem. Mitt namn hade utan tvekan varit Fraser Den Trötte Kritikern.

De här titlarna är väldigt behändiga när man funderar på vilka man ska para ihop i giftermål, eller letar efter någon som kan fylla en position i din stab. Man vill inte ha en galen svåger, eller en samvetslös sheriff, trots allt. Om man nu inte tror att vore en kul grej. Ett äktenskap med en småsint skurk är inte så kul i verkligheten, men i Crusader Kings 3 kan det vara svårt att låta bli att testa för att se vad som händer.

Karaktärernas historier är slumpmässiga, och utvecklas och skapas i takt med att du spelar. Men ibland stöter du på de här berättelserna som bara verkar för perfekta för att inte vara skapade på förhand. Ibland kan karaktärer göra fantastiska resor genom livet, som tar dem från okända bakgrundsfigurer till mäktiga kungar. Det är historier fulla av överraskningar, oväntade vändningar, heroiska revanscher och hemliga romanser – de har allt! Crusader Kings 3 behöver inte ens oss spelare för att leverera fascinerande innehåll.

För att verkligen göra att rejält avtryck på omvärlden, och få ordning på din besvärliga släkt, så behöver du fokusera på att stärka din regent och nå några personliga mål. Turligt nog så finns det alltid händelser och möjligheter överallt som du kan utnyttja för att växa. Till exempel så kan du vandra in i din sängkammare en sen kväll, bara för att se någon i ditt hov göra depraverade saker med en av dina skor. Då kan du antingen jaga iväg den perversa typen och ropa på vakterna, eller så kanske du känner att det där var ju en bra idé och vips så har du skaffat en ny hobby att roa dig med när ingen ser. Det finns mindre depraverade händelser också, förstås, som att ha ett förtroligt samtal med en nära vän, eller skaffa en söt hund.

Leva livet

Livsstilar låter dig forma dina regenter utan att förlita dig på slumpmässiga händelser. De fungerar ungefär som klasser, där varje livsstil representerar en av spelets förmågor. Genom utbildning får alla en fäbless för vissa livsstilar, men du kan alltid välja vilken du vill. Varje livsstil är sedan indelad i olika områden som du kan fokusera på, vilket ger passiva bonusar. Du börjar även samla på dig erfarenhetspoäng som används för att låsa upp olika färdigheter på den specifika livsstilens färdighetsträd. Även föregångaren hämtade mycket inspiration från rollspelsgenren, men den här gången får vi ett fullfjädrat system för karaktärsbygge. Ett rollspelssystem som drivs av historier snarare än att döda monster, dock.

Jag drogs mest till den intrigerande livsstilen. Den ger dig fördelar i fulspelet bakom kulisserna, med hemligheter, ränksmidande och konspirationer. Med den livsstilen dyker också händelser upp som låter dig vara en rävig jävel. Oftast har jag goda avsikter till en början, men det dröjer sällan innan jag har börjat spinna ett diaboliskt nät för mina fiender. Eller åtminstone försöker jag göra. Det har hänt mig ett antal gånger att jag, på tok för sent, har insett att jag var flugan, snarare än spindeln.

Min storartade medelhavsdynasti gick under när min storkäftade bror avslöjade att jag hade dödat vår tredje, väldigt korkade, bror. Visst, jag erkänner att jag mördade honom. Jag skickade dit min mästerspion för att rota efter hemligheter jag kunde använda för att utpressa folk. Efter det förförde jag brorsans vasall, och mutade en av hans riddare att hjälpa mig i min mordiska plan. Och när dådet var utfört så använde jag alla hemligheterna jag hittat för att tvinga till mig bättre avtal och mer pengar från de kuvade adelsfamiljerna.

När min storkäftade bror fick reda på vad jag hade gjort så försökte han utpressa mig, och när det inte gick så skvallrade han. Alla mina vasaller, med nyligen sårade egon, gaddade ihop sig mot mig och min tid som regent fick ett plötsligt och otrevligt slut. Så går det när jag som 70-åring släpar mig ut på slagfältet, antar jag.

Läs också: Spiritfarare: Recensionen

Stresstålig

Det största hotet för en regent är stress. Det är den, eller snarare bristen på den, som håller dig ärlig. Eller grym. Eller girig. Du blir mer stressad av att agera mot din personlighet. Om du är en kysk person som plötsligt börjar rulla runt i sänghalmen med varenda fan och hans moster, så kommer skuldkänslorna att bli överväldigande. Det är lurigt. En gång fick jag ett enormt stresspåslag när jag tänkte på min avlidne bäste vän. Så jag började dricka för att tränga bort de tankarna, men i slutänden tittade jag på tok för djupt i glaset. Och så dog jag, igen.

Ibland övertalar jag mig själv att det kommer att ordna sig, och att det bara är lite stress. Klart jag kan förgifta den där snubben, det är lugnt. Jag klarar mig. Men det går lätt överstyr väldigt snabbt. Stressen kan ta kål på dig på så många sätt, eller åtminstone göra dig till en ineffektiv ledare. Lustigt blev jag stressad i verkligheten av att noja så mycket över stress i spelet. Det är underbart. Dina val får mer tyngd på det här sättet. Priset för fri vilja är en konstant risk för en existentiell kris.

Jag har aldrig gillat när rollspel låter dig ta beslut som går helt emot din karaktärs personlighet, utan att det får några konsekvenser. Om du vill kan du spela som en ärbar paragon-Shepard i Mass Effect, för att vända på en femöring och bli ett riktigt as, utan att någon tycker att det är så konstigt. Det är lugnt, här får du lite röd karma. I Crusader Kings 3 kommer ditt hycklande arsle att hamna i graven om du försöker dig på något sådant.

Du kan tillbringa oräkneliga timmar med att intrigera och rollspela, men det finns en hel simulerad värld att göra avtryck på också. Det är en enorm karta som sträcker sig från Island till Nigeria och Tibet.

Alla möjliga sorters terräng, geografiska egenheter och specialbyggnader som särskiljer olika områden från varandra och ger dem karaktär. Det finns många lockande invasionsmöjligheter och utmaningar för en erövrare. Kanske har fortet du belägrar osedvanligt svårgenomträngliga murar, eller så försätter svår terräng dina trupper i ett rejält underläge. Den större kartan innebär att det finns fler faktorer som påverkar stridernas utgång – utöver att ha siffrorna på sin sida.

Förvisso avgörs förstås oftast mycket av att ha flest människor som är villiga att dö för dem. Inte sällan måste du jaga ikapp fiendearméer och besegra dem flera gånger, tills det inte finns några fiendetrupper kvar. Det är ett Crusader Kings-spel, trots allt. Men samtidigt finns det fler möjligheter att skaffa sig fördelar, som att använda riddare och andra specialiserade enheter. Riddare är folk i ditt hov som vill förtjäna titlar och bygga sig ett eftermäle, men de är också fantastiska krigare som kan hugga sig igenom mängder med klenare trupper. De är starka, men ju mer inflytande de får, desto högre krav ställer de. I slutänden kan din bästa riddare även bli din värsta rival.

Det finns andra sätt att erövra världen, som inte inbegriper ansvaret att styra över ett otympligt rike som sträcker sig över kontinenterna. Du kan expandera din dynasti till världens alla hörn utan att ta över vartenda rike. Detta gör du genom att använda dig av arrangerade giftermål för att få in dina släktingar på mäktiga positioner utomlands. Mäktiga personer i din dynasti kan i längden också avknoppa sig och bilda sin egen dynasti.

Bli en kättare

Du avstår inte makt genom detta, du delegerar bara ansvar. Även självständiga delar av din dynasti bidrar till att göra dig mäktigare, och ger dig möjlighet att inför lagar och skaffa permanenta bonusar och fördelar för hela din dynasti. I slutänden kan du skapa en dynasti bestående av krigsherrar, eller försöka att styra alla riken som kontrolleras av din dynasti sköts så effektivt det bara går.

Det har varit en stor lättnad att låta andra karaktärer bära en del av den tunga bördan. Att leda en dynasti mot stjärnorna är utmattande – men nu är det ett lagarbete. Det finns mängder av olika sätt att spela Crusader Kings 3, men det är som bäst när du har ett lagom stort rike att oroa dig över. Ett rike med tillräckligt många invånare för att det alltid ska finnas lite drama att bita tag i, men inte så stort att ditt hov är fullt av främlingar. Att expandera din dynasti ger en skön känsla av att åstadkommit något, och nu lämnas du inte ensam vind för våg med alla administrativa problem.

Det svåraste målet är förstås att övertyga omvärlden om att just den gud du tror på är den allra bästa guden. Om du inte lyckas med det så kan du råka ut för medeltidens specialitet – kätterianklagelser. Om du tröttnat på katolicismen eller vilken religion som råkar gälla i ditt rike, så kan du hitta på en egen. Det här kan skapa instabilitet, reta upp religiösa och det kräver en livstid av arbete för att lyckas – men det är definitivt värt det.

Religion har extremt stort inflytande i Crusader Kings 3. I regel har religioner också mängder med regler som gör livet tråkigare. De är strikta och bryr sig misstänkt mycket om vad folk ägnar sig åt i sina egna sovrum. Ditt nya trossamfund kan göra sig av med allt sådant trams. En religion byggs upp av ett antal grundpelare, samt doktriner som avgör legaliteten i sådant som samkönade äktenskap, om skilsmässa är okej, och vem som får vara präst. Det finns fjorton olika doktriner som du måste ta ställning till, och du får välja tre grundpelare från en massiv lista. Till sist får du även avgöra vad som ska anses vara syndigt respektive ärbart. När du ändå håller på så kan du lika gärna utnämna dig själv till trons högste ledare, men du kan också styra dold bakom kulisserna och låta någon annan figur leka messias i ditt ställe.

Att skapa en ny religion är mycket som att tillverka en ny kultur, men det finns också ett separat, diskret kultursystem som är knutet till innovationer. Nya lagar, unika enheter och specialbonusar kan låsas upp under spelets gång. Dessa gäller för alla som ingår i kulturen, men bara den dominante regenten kan välja vilka innovationer som ska stå i fokus. Även forskning blir en arena för rivalitet och intriger, när du försöker hålla andra makthavare under dig. Precis som det kan bildas nya religioner så kan även nya kulturer dyka upp och börja utmana mer etablerade grannar.

Crusader Kings 3 är i ständig rörelse. Hela tiden skapas nya historier, och spelet låter dig aldrig bli för bekväm. Samtidigt rör det sig inte heller för långt utanför sin egen bekvämlighetszon. Paradox har inte tagit spelet i en helt ny riktning eller gjort några kontroversiella ändringar i konceptet. Allt det som gjorde Crusader Kings 2 så minnesvärt är än mer i centrum den här gången, medan en del onödigt dödkött har kapats. Det är en väldigt genomtänkt och sansad uppföljare.

Okej, jag vet att beskrivningen ”sansad” kanske inte får spelet att låta så spännande. Men du behöver inte oroa dig – Crusader Kings 3 är ett otroligt spel. Det är en aldrig sinande källa till intressanta skildringar av en alternativ historia, fulla av antagonister och sociala pussel att bli besatt av.

Jag kan inte ens föreställa mig hur jag ska kunna tröttna på det. All min tid går åt till digitala, historiska intriger numera. Kommer Alfred någonsin att lämna tortyrkammaren och få en vän? Vad ska Björn ta sig för nu när han upptäckt att hans fru har kärat ner sig i hans rådgivare. Och vem blir näste person att mörda sin egen far för att lägga rabarber på kronan? Jag måste lägga mindre tid på att skriva recensioner, och mer tid med mina dynastier.

Av: Fraser Brown

Läs också: Vår alldeles egna pilot testar Microsofts nya flygsimulator

 

I god tro

Använd Crusader Kings 3 för att bygga den perfekta religionen för vår samtid.

Heliga lögner – Den här grundpelaren upphöjer lögnen till en helig konstform. Lurendrejare anses vara ärbara, och ärlighet är förbjudet. Fake news är Guds bud.

Hedonism – Festa som om världen håller på att gå under med hedonismen som grundpelare. Nu när frosseri är en dygd så kan du vräka i dig utan att tänka så mycket på några konsekvenser.

Pastoral isolering – Du kanske bara vill sitta ensam under en korkek och lukta på blommorna? Det är helt okej. När allt är skit kan du dra dig undan och stänga ute omvärlden.

Rituell kannibalism – Om Gud inte ville att vi skulle äta varandra, så hade han inte gjort oss så sjukt smaskiga. Det här är den logiska slutpunkten för vår samtid med tanke på hur det ser ut för tillfället.

Crusader Kings 3 – Recension Reviewed by - .
4.7

Utslag

94%
94%

Alla valmöjligheter och sätt att spela är en sann triumf. Kungen är död, länge leve kungen!

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar