facebook_pixel
Tell Me Why – Recension

Tell Me Why – Recension

Det finns frågor och obekväma svar i Tell Me Why.

Dontnods nya är fortfarande uppdelad i episoder, men de är bara tre och släpps med en veckas mellanrum. Efter att ha spelat igenom samtliga kan jag konstatera att detta är en vacker och ofta smärtsam berättelse om att gå vidare genom att minnas det som varit.

Tvillingarna Alyson och Tyler Ronan växte upp i en avlägsen stuga vid en sjö i Alaska med sin mor Mary-Ann. De kallade sig för småtroll som hjälpte sin mamma prinsessan, som utan dem hade varit så ensam där i trähuset. En regnig natt laddade mamma Mary-Ann sitt hagelgevär och jagar Tyler. Kort därefter föll hon ner i sjön med ett sticksår i bålen. Tyler hamnade på ungdomsanstalt och Alyson togs om hand av stadens polischef. Tio år senare återser syskonen varandra för att sälja huset och sätta punkt för ett mörkt kapitel i sina liv. Deras minnen river upp många sår i den lilla byn och ett tvivel väcks kring huruvida de alltid kan lita på sina egna upplevelser.

Till skillnad från Life is Strange så används här de övernaturliga inslagen konsekvent som en förlängning av det psykologiska. Max Caulfield kunde spola tillbaka tiden på ett fantastiskt och spektakulärt sätt men för Alyson och Tyler Ronan handlar det om att omvärdera det förgångna. Att se spökbilder av skeenden från barndomen med en vuxens ögon, och försöka lägga pussel med bitar av verkligheten. De var småtroll och deras mamma var en prinsessa som var ledsen ibland.

Under de tio år som gått har syskonen bildat en ny uppfattning men ändå stannat kvar i en ganska enkel verklighetsuppfattning. De har, fullt förståeligt, antagoniserat sin mamma men tvingas nu ifrågasätta sin relativt svartvita bild av barndomen. Och ibland skiljer deras minnen sig åt avsevärt, exempelvis kring vem som startade det där bråket i affären eller hur mamman reagerade när hon fick reda på att hon anmälts till de sociala myndigheterna. Här är det spelarens uppgift att på sätt och vis “välja” sanning.

Läs också: Spiritfarer – recension

I korthet

Vad är det?

En liten saga om en liten familj.

Utvecklare

Dontnod Entertainment

Utgivare

Xbox Game Studios

Webb

Tellmewhygame.com

Cirkapris

300:- (ingår i Xbox Game Pass)

Pegi

16 år

Testat på

I7 2600K, GeForce GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Life is Strange, State of Mind

Förtroliga samtal.

Som många gånger förr så innebär de här valmöjligheterna ett visst mått av ständig osäkerhet. I rollspel och actionäventyr kan “fel” val innebära uteblivna mekaniska fördelar i form av utrustning och erfarenhetspoäng. I ett spel som Tell Me Why är det istället hela sekvenser av berättelsen och insikter i människors livsöden som går en förbi om man säger fel sak vid fel tillfälle.

Vid det här laget är de flesta införstådda i hur den här sortens spel är strukturerade, med förgreningar som förr eller senare leder till samma huvudscener. Trots att historien i stora drag kommer att vara densamma så är de mindre avstickarna viktiga och jag lyckas aldrig släppa den där osäkerheten helt och hållet. Detta hade delvis kunnat vara till spelets fördel, då ju även verkligheten har den här jobbiga “tänk om”-känslan inbyggd, men jag kan inte släppa tanken på huruvida den version av manuset som jag får uppleva är den mest välskrivna.

Förtroligt

Det är med fingertoppskänsla som Tylers transidentitet får ta plats utan att det görs avkall på övriga aspekter av hans personlighet. I första kapitlet får han stundtals utstå ett ignorant – om än inte fientligt – bemötande, men det leder alltid någonstans och känns aldrig utstuderat. Jag är inte rätt person att avgöra autenticiteten i Tylers upplevelse av att komma ut som trans i en småstad men det hela känns självupplevt.

Den här oviljan från min sida att ifrågasätta hans personliga upplevelse letar sig på sätt och vis in i min möjlighet att underminera hans barndomsminnen i de sekvenser där jag tvingas “välja sanning”. Detta gör att det ibland tar mig mer emot att kanonisera Alysons upplevelse, men i slutändan leder till en befriande känsla. Jag ifrågasätter aldrig Tylers identitet eller könstillhörighet men tillåter mig ändå att omvärdera hans mycket polariserade minnen av modern. Detta blir på sätt och vis en berättarteknisk seger för spelet.

Dontnot ger återigen prov på sin pricksäkerhet och kreativa känsla när de blandar intressanta livsöden och drömska platser till en vacker helhet. Tell Me Why är ett spel om att gå vidare genom att blicka bakåt och det är precis vad studion gör, med ett riktigt bra resultat.

Läs också: Life is Strange 2 Episode 5: Wolfes – recension


Gömställen

Platserna i Dontnods spel är nästan lika viktiga skådespelare som människorna. Det finns alltid platser som agerar gömställen.

Tell Me Why – Recension Reviewed by - .
4.4

UTSLAG

88%
88%
Finstämd och vacker berättelse om familjeband och att gå vidare.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar