facebook_pixel
Spiritfarer – Recension

Spiritfarer – Recension

Spiritfarer är ett spel om döden som ständigt får mig att le.

Det är över. Livet har passerat revy och nu återstår bara den sista färden. Färjkarlen framför dig döptes av grekerna till Charon och med sin båt leder han själar döda genom gränslandet mellan liv och död. Men han är trött och gammal. Även han måste gå vidare.

Som hans sista passagerare faller jobbet att ersätta honom på Stella och hennes katt Daffodil. Hon ska ta hand om vilsna själar och göra dem redo att passera över till dödsriket. Till skillnad från sin föregångare är Stella livlig, munter, och alltid beredd med en uppmuntrande kram.

Hennes båt är också något i hästväg. Här kan hon bygga rum till sina gäster, samt diverse verkstäder som krävs för att uppfylla deras sista önskningar. Somliga vill bara leva ut sina passioner en sista gång. Andra vill uppfylla drömmarna de aldrig färdigställde i livet.

Allt eftersom Stella plockar upp fler gäster växer hennes båt snart till en liten by som färdas mellan öarna på dödens hav. Man lär sig känna varenda en, pratar om deras liv, vad de saknar, vad de vill glömma. Man lär sig tycka om dem. Man kramas. Till slut, när tiden är rätt, är det dags att gå vidare.

Läs också: Röki – Recension

I korthet:

Vad är det?

Rofyllt management-spel på liv och död.

Utvecklare

Thunder Lotus Games

Utgivare

Thunder Lotus Games

Webb

https://thunderlotusgames.com/spiritfarer/

Cirkapris

275 kr

Pegi

12

Testat på

Intel Core i7-3770K, Sapphire Radeon RX 580 8GB, 16 GB RAM

Kolla även in

My Time at Portia

Bild från Spiritfarer.
Inte ens i liver efter detta slipper man giriga tvättbjörnar.

Du och jag döden

För ett spel om döden är Spiritfarer sällsynt livfullt. Merparten av spelet går ut på att göra sina passagerare glada, vilket innebär att man utför uppdrag för dem, lagar deras favoritmat, och uppgraderar båten efter deras tycke. Man kan även fiska, odla grödor, utforska öar, eller samla crafting-material. Det är lite Stardew Valley, lite This War of Mine, lite metroidvania, men ändå något helt eget.

Till skillnad från många managementspel är Spiritfarer sällan drivet av stress eller rädslan för att misslyckas. Visst finns det mycket att göra men man kan alltid ta en sak i taget. Trots allt är det ett spel som till stor del handlar om att ta sin tid och njuta av stunden.

Viktigaste är dock relationerna man bygger med sina passagerare. Alla tar formen av djur som matchar deras personlighet, och samtliga har en unik historia som du sakta lär dig ju mer bekväma de blir i ditt sällskap. Med tiden lär du dig känna och älska dem. De blir dina vänner, vilket gör det oundvikliga desto svårare.

När de till slut är redo måste du leda dem sista vägen till den andra sidan. Oavsett hur många gånger jag gjorde den resan sved det i bröstet varje gång. Först när Stella ger en sista, varm kram innan det var dags att ta farväl. Sedan när man återvänder till skeppet och ser deras rum stå kvar som ett minnesmärke, tomma men fulla av minnen.

Den känslan kapslar in Spiritfarer perfekt. Melankoliskt, sorgligt, men samtidigt vackert och hoppfullt. Stellas resa kantas av lika mycket skratt som vemod, och tack vare lysande design och älskvärda karaktärer förblir det fängslande efter dussintals timmar. Jag gillade inte att säga hej då, men jag var glad att jag fått vara med på resan dit.

Läs också: Risk of Rain 2 – Recension

Spiritfarer – Recension Reviewed by - .
4.55

UTSLAG

91%
91%
En unik, rörande historia om den sista vilan som både charmar och underhåller.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar