facebook_pixel
Risk of Rain 2 – Recension

Risk of Rain 2 – Recension

Mycket är nytt och mycket är samma i Risk of Rain 2.

En högtrycksrygg passerar från väster och vi kan förvänta oss nederbörd i hela landet. Norra kvarken omkring nord 2–7 med risk för flygande maneter. Dagstemperaturer är stigande och en grupp laserskjutande stencykloper och gigantiska lavamaskar rör sig inåt landet. Mängden mobs strax över referensytan på sjökortet.

Många spel har en förmåga att förinta tid och väcka den där pockande “bara en runda till”-känslan i även en viljestark spelares pannben men Hopoo Games har konstruerat en temporal avvikelse på ett mer effektivt sätt än någon annan.

Risk of Rain 2 äter tid på ett nästan oroväckande sätt. Att spela i fem minuter tar en kvart. Att “bara köra en runda till” tar minst fyrtio minuter men känns som en reklampaus. Det finns incitament att lägga på ett kol eftersom svårighetsgraden är direkt kopplad till hur länge man lyckas hålla sig vid liv och måste göra ett val mellan att försöka röja sina fiender snabbt, eller metodiskt leta framslumpad utrustning runtomkring på banorna.

En mätare tickar ständigt uppåt, från väldigt lätt till mellansvårt och olika omskrivningar av jätte-jättesvårt, tills den slutligen hamnar på nivån “HAHAHAHA” och man snart förväntas vara död.

Synergiskt

Synergin mellan föremål och spelarklasser utgör halva upplevelsen. En pryl som skapar ett helande fält runt karaktären när denne står stilla kan vara bra att ha, men för karaktären Engineer – som kan placera ut små kanontorn – innebär samma pryl många konstant helande fält. Att tåla mer stryk medan man sprintar är käckt för de flesta men extra användbart för Huntress som kan avfyra sin pilbåge under själva sprintandet.

Utöver dessa mer självklara fördelar finns samspelet mellan olika föremål samt sättet som identiska föremål kombineras. Fyrverkeripjäsen som avfyrar målsökande raketer varje gång en kista öppnas kan ge lite andrum men att samla ihop kanske åtta stycken innebär att varje öppnad kista sprutar ur sig 36 målsökande raketer. Detta i kombination med ett föremål som aktiveras när en fiende dör kan resultera i en kaskadeffekt där otygen spontant antänder runt omkring en.

Läs också: Horizon Zero Dawn – recension

I korthet

Vad är det?

Genererat mörsande bland vänner.

Utvecklare

Hopoo Games

Utgivare

Gearbox Publishing

Webb

Riskofrain.com

Cirkapris

180:-

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

I7 2600K, GeForce GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Risk of Rain, PCG 210, 72 %, The Binding of Isaac, PCG 183, 88 %

Sparka stjärt och var snygg när du gör det.

Att spela flera tillsammans, med varsin mer eller mindre optimerad kombination av prylar gör att man ibland känner sig som ett gäng intergalaktiska och övernaturliga banditer som utrotar hela populationer i jakt på nästa smaskiga power-up.

Oavsett hur halvgudaktigt överstark man lyckas bli så avslutas mer eller mindre varje session på ett lite antiklimaktiskt sätt. Fiendens hälsa och skadeverkan kommer förr eller senare att komma ikapp även de löjligaste kombinationer av starka föremål och plötsligt trasdockar ens kropp iväg över landskapet när spelet slänger en hel hoper bossfiender och elitsoldater på en.

Detta hjälper till att väcka den där hungern att direkt vilja försöka igen. “Nästa gång får jag säkert lite bättre prylar, och jag ska inte dumma mig sådär som jag gjorde och jag ska vara betydligt snabbare och mer optimerad” ljuger man för sig själv och startar på nytt.

Men det är konsekvent underhållande. Urvalet av föremål, fiender och bossar slumpas fram medan de varierade kartorna är byggda för hand så det uppstår ingen konstigt buggad terräng eller ständiga återvändsgränder, även om skådeplatserna är den del som först börjar kännas enahanda. Att låsa upp nya klasser och utrustning involverar oftast rättframt spelande men blir ibland små upptäcktsfärder genom portaler och gömda rum. Det finns alltid någonting under ytan och spelet kräver en anpassningsförmåga, både utifrån vilka föremål man råkar plocka upp, men också gentemot de överhängande hemligheter som lurar.

Det som var tänkt att bli en snabb omgång hjärndött videospelande i goda vänners lag kan bli ett litet äventyr efter att man snubblar på en ny helgedom eller dimensionsportal. Genom att krydda sparsamt med dessa händelser blir Risk of Rain 2 ett större spel än den enkla grafiken och det systematiska upplägget ger sken av.

Läs också: Death Stranding – recension


3d:fiering

Risk of Rain 2 följer en gammal beprövad teknik för att göra uppföljare där 3d-grafik är den viktigaste ingrediensen. Hur står det sig gentemot andra som försökt sig på detta?

Risk of Rain 2 – Recension Reviewed by - .
4.25

UTSLAG

85%
85%
Robust och stökigt stridande som använder sina slumpgenererade delar effektivt.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar