facebook_pixel
Horizon Zero Dawn – Recension

Horizon Zero Dawn – Recension

Horizon Zero Dawn visar var open world-skåpet ska stå.

Egentligen är jag trött på open world-äventyr. När utvecklare skryter om hur stora deras spelvärlden är blir jag numera mest matt. Alla dess sidouppdrag och tidsfördriv, bara för att blåsa upp längden och därmed skapa en illusion av mervärde. Och trots det sitter jag här och älskar Horizon Zero Dawn.

Horizon Zero Dawn är inte vilket open world-spel som helst: det är ett Far Cry. Inte bokstavligt, så klart, men formeln Horizon jobbar efter är direkt hämtad från Ubisofts serie. Ett Far Cry är vad det är – ett fantastiskt vackert, finslipat, utmanande, igenkännligt Far Cry. Rentav det bästa Far Cry:et jag har spelat.

Vi befinner oss tusen år efter att vår värld tagit slut, där människor delar jorden med en ny mekanisk fauna. Robotar, de flesta formade efter riktiga djur, rör sig i flockar och gör den vackra vildmarken osäker. I rollen som jägarinnan Aloy lär man sig om dessa bestar, samt hur man bäst undviker och besegrar dem.

Redan från start är världen fascinerande om än inledningsvis instängd. Precis som Aloy blev jag därför mer och mer lysten att se vad som fanns bortom hennes hem. Som tur är öppnar världen snart upp sig, och horisonten väntar.

Läs också: Death Stranding – Recension

I korthet

Vad är det?

Open world-äventyr i en unik post-apokalyptisk värld full av robot-djur och pilbågar.

Utvecklare

Guerrilla

Utgivare

PlayStation Mobile

Webb

https://store.steampowered.com/app/1151640/Horizon_Zero_Dawn_Complete_Edition/

Cirkapris

460kr

PEGI

16 år

Testat på

Intel Core i7-3770K, Sapphire Radeon RX 580 8GB, 16 GB RAM

Kolla även in

Assassin’s Creed Odyssey

Bild från Horizon Zero Dawn.
Ibland är Simon Stålenhag-vibbarna starka.

Gammalt men nytt

Som vilket Far Cry som helst finns det mycket att göra. Banditläger att tömma, jakttroféer att vinna, ruiner att utforska. Det finns loot att samla, som du kan crafta med eller byta ut mot nya vapen eller kläder, som du i sin tur kan uppgradera med loot som du samlat. Du klättrar till och med i torn för att låsa upp nya sektioner av kartan. Skillnaden är att tornen här är gigantiska brontosaurie-liknande robotar som du måste bestiga på ett väldigt Shadow of the Colossus:igt vis.

Inget är nytt, men allt är annorlunda. Horizon Zero Dawn tar en beprövad formel och gör allt bättre. Dels tack vare att världen är så utpräglad och väldesignad. Det här är en post-apokalyps jag aldrig skådat tidigare, en där vår civilisation inte ens är ett minne längre. Spelet blandar inspiration från diverse urfolk och antika samhällen, men känns ändå autentiskt unikt. Storyn må vara tjänlig som bäst men jag kan svälja det när världsbyggandet är så här starkt.

Det är dock i spelmekaniken som Horizon skiner. Robotflockar finns överallt och alla erbjuder nya chanser till kul experimentation. Till en början gör man bäst att hålla sig undan fiender så gott det går. Även små grupper kan göra slarvsylta av dig på nolltid, så det är aldrig en bra idé att rusa in ogenomtänkt. Likt en riktig jägare börjar man planera allt noga. Man följer deras rörelser, man ser vilka man kan separera från flocken, man anlägger fällor. När skiten väl träffar fläkten övergår smygandet till frenetisk action där den sylvassa kontrollen gör varje strid till en panisk fröjd.

Alla fiender har dessutom unika förmågor och egenskaper som du måste lära dig för att överleva. De har också komponenter som du kan förstöra för att göra ditt liv lättare. Eller varför inte sno dem? Inget går upp mot att skjuta en jättekanon från en robotkrokodils rygg för att sedan plocka upp den själv och ge Schnappi en dos av sin egen medicin.

Skriet från vildmarken

Varje ny förmåga eller vapen man låser upp innebär nya spännande möjligheter och det finns knappt en enda strid i Horizon som du inte kan ta dig an på dussintals vis, det ena mer kul än det andra. Till slut känner man sig i synk med Aloy. Man blir mer och mer självsäker, men har aldrig råd att bli för kaxig.

Allt detta görs bättre av att Horizons värld är sensationellt vacker. Även på min relativt blygsamma dator flyter det som en dröm, helt befriat från lagg eller framerate-dippar. Vyerna är fenomenala, fullkomligt exploderande med färger i varje ruta. Inte ens via skärmdumpar kan jag förmedla hur vackert det är att se en solnedgång glänsa över landskapet, eller hur tryckt stämningen blir när nattmörkret bryts av röda ljus som söker efter mig.

Horizon Zero Dawn fick mig att älska open world igen. Inte sedan Breath of the Wild eller The Witcher 3 har jag känt samma sug att se allt en spelvärld har att erbjuda. Guerrilla har visat var skåpet ska stå och bevisat att även ett koncept som känns kört i botten kan kännas som nytt igen.

Robot Rock

Horizon Zero Dawn är som bäst när man experimenterar med olika taktiker för att rädda sitt skinn. Här är några av mina personliga favoriter.

Override
Ditt spjut kan programmera om robotar att temporärt vara på din sida. På så vis kan du låta din nya kamrat ta hand om sina före detta kompisar åt dig. Somliga kan du även rida på.

Fällor
Lägg dessa på en fiendes patrull för en explosiv överraskning. Eller led in en hel flock i en armerad korridor.

Tearblast-pilar
Gör minimal skada men dess tryckvåg är stark nog att slå ut robotars komponenter. Dessa kan du sedan plocka på dig och använda mot dess tidigare ägare.

Silent Strike
En klassiker, men ack så tillfredsställande. Ligg i bakhåll, vissla för att dra till dig uppmärksamhet, och ta sedan ut den arma stackare som undersöker.

Horizon Zero Dawn – Recension Reviewed by - .
4.45

UTSLAG

89%
89%
Ett fenomenalt äventyr som plockar russinen ur open world-kakan och gör dem godare än någonsin.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar