facebook_pixel
Factorio – Recension

Factorio – Recension

Du måste få bandet att löpa i Wube Softwares mästerliga spel om fabrik-management.

Låt oss gå rakt på sak: Factorio är briljant. Om du ens är något intresserad av spel om management, konstruktion och, framför allt, produktionskedjor ska du direkt hoppa upp på närmsta löpande band och fiska upp ett exemplar av Factorio. Därefter ska du plocka på dig ytterligare ett ex till den viktigaste personen du har i ditt liv, då denna inte kommer att få se dig på ett bra tag, och åtminstone kommer hen då att förstå varför.

Factorio inleds på samma vis som alla stora fiktiva verk: med en explosion. I det här fallet är det ditt rymdskepp som kraschlandar på en avlägsen planet, och enda sättet att hitta hem igen är genom att bygga sig ett nytt rymdskepp. Oj, oj. Lyckligtvis råkar du vara den mest händiga personen i hela universum (som farbror Melker, fast tvärtom), och kan göra snudd på vad som helst med minsta möjliga medel. Vare sig det är en stenugn, en ångmaskin, ett oljeraffinaderi, så räcker det med att du ger din protagonist ingredienserna för att denna ska lösa biffen i en handvändning.

Även om spelarfiguren kan bygga de flesta grejerna för egen hand är antalet du behöver en antydan om att du bör välja en annan approach. Det är inte bara (”bara”…) raketen du behöver bygga. Allt som krävs för att designa, utveckla, kalibrera och driva raketen behöver också konstrueras. Ett enkelt exempel, i Factorio-mått mätt, är att du måste producera elektronik. Detta innebär att du behöver kunna gräva fram och smälta metaller, specifikt järn och koppar. Detta gör också att du logiskt nog behöver utrustning för utgrävningar och smältning av metaller. Kopparfyndigheter ska bli kopparplåt, kopparplåt ska bli koppartråd, och kombinerat med järnplattor får du till sist elektriska kretsar.

I korthet

Vad är det?

Komplext och uppslukande fabriks-management-spel.

Utvecklare

Wube Software

Utgivare

Wube Software

Webb

Factorio.com

Cirkapris

260:-

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

Nvidia GeForce 2080 Super, AMD Ryzen 5 3600, 32 GB Ram

Kolla även in

Satisfactory

Måndagar…

Varje objekt i Factorios värld behöver behandlas på liknande vis, den ena mer komplex än den andra. Lösningen för detta gigantiska problem är automatisering, och detta är grejen med Factorio. Snarare än att själv smälla upp byggnader och verktyg, bygger du istället processer. Du etablerar produktionskedjor och löpande band så att allt hårt arbete görs åt dig.

Tillvägagångssätten varierar, men i grunden kräver löpandebandprincipen tre nyckelinslag – transportband, assemblers och inserters. Som du nog kan räkna ut för transportbanden resurser och föremål från A till B. Därefter monteras de innan inserters ser till att föra dem samman, skyfflar resurser in i assemblern, eller tar nya föremål från assemblers tillbaka till det löpande bandet. (Inserters gör bra mycket mer än detta, men låt oss hålla det rättframt här och nu.)

Om vi återvänder till exemplet med de elektriska kretsarna kan du skapa och sätta samman koppartråd och järnplattor på olika vis. Du kan skapa ett slutet system som bygger ihop de här resurserna specifikt för kretsarna, komplett med nämnda ugnar som smälter koppar och järn till plattor, och en andra assemblers för koppartråden. Alternativt kan du skapa separata produktionskedjor specifikt för de delarna, innan du transporterar dem till assemblern som producerar kretsarna.

Vadå “miljöfarligt”?

På så vis börjar Factorios medvetet öppna och totalt uppslukande pussel bygga ett spindelnät av stål genom din hjärna. Om du etablerar ett generellt band för att frakta basala resurser genom fabriken (communityt kallar dessa ”bussar”), måste du fundera på hur du ska ta dessa föremål vidare till andra löpande band, samtidigt som du säkerställer ett konstant flöde av resurser till alla band. Du ska ha i åtanke att vartenda litet föremål i spelet kan och förmodligen ska automatiseras för produktion, däribland dem du behöver för att bygga transportband till att börja med. Jag var fast i Factorio redan efter fem minuter, men ögonblicket då det verkligen klickade var när jag lyckades etablera ett löpande band för att bygga, japp, löpande band.

Vi skrapar bara på ytan till Factorios bråddjup. Många bitar i mitten av spelet kräver vatten som en del i konstruktionen, något som innebär att du bygger rör till dina assemblers liksom transportband. Oljan är ett spel i sig, då du tvingas hitta källor på kartan, och därefter bygga raffinaderier där råoljan raffineras till olika resurser du behöver, som produceras i olika mängd och som måste transporteras och förvaras individuellt. Råmaterialen är begränsade och tar med tiden slut, vilket innebär att du behöver hitta nya fyndigheter och expandera fabriken för att dra nytta av dem. Här kan du nyttja metoder så som tåg eller till och med drönare för att nå bästa möjliga effektivitet.

Och så här fortsätter (och fortsätter) Factorio. Slutligen blir din fabrik så komplex att du glömmer vad hälften av de löpande banden är till för. Jag kanske får Factorio att låta enormt komplicerat, och så är det, men detta kommer i olika lager så att du pö om pö dras ner i det. Därför känns det aldrig övermäktigt eller avtändande. Stunden kommer då du zoomar ut för att få en bättre titt på världen, och då du kommer utbrista för dig själv: ”Vänta, vad!? Har jag byggt detta!?”

Factorio har häckat i early access i fyra år, så de flesta sprickor har tätats. Det finns dock några mindre skavanker. Det är inte det mest spännande du lagt ögonen på, med en udda böjelse för beigt och brunt. Ovanifrån-perspektivet kan också dölja potentiella missar i ditt arbete, så som en saknad del av ett transportband eller en inserter som är vänd åt fel håll.

Det finns en del av Factorio som jag känner mindre glöd för: striderna. Factorio har ett tower defense-system då din fabrik attackeras av allt större alien-svärmar. Att kämpa ner dessa kryp på egen hand är ganska tråkigt, och allt du behöver göra är att trycka space ända till fienden bara består av en lila sörja. En del av mig tycker helt enkelt inte att striderna hör hemma i Factorio. Jag vill inte ägna åratal åt att sätta samman enormt smarta löpande band bara för att en jätteskalbagge ska komma och förstöra allt.

Med tiden började jag dock inse varför det finns strider här. Till att börja med ger det ett lager av betydelse till ditt basbyggande, med gott om både offensiva och defensiva vapen tillgängliga för produktion, med allt från hagelbrakare och kanontorn till eldkastare och (bam!) atombomber. På så vis pressar Factorio dig att hitta en balans mellan logistik och effektivitet vad gäller ditt skydd. Efter första attacken byggde jag en nordlig mur med automatiserade turrets, och därefter ett band bakom väggen som såg till att förse dessa med ammo. Striderna är visserligen inte tillfredsställande, men automatiseringen är det definitivt.

Alien-insikterna är, tro det eller ej, en kommentar på samtiden vi lever i.

Skälet till varför Factorios strider till sist fångade mig handlar emellertid om varför fienden går till attack. Även om du rådiggar din allt större fabrik är den mindre eggande för planetens kryp. Alla upptåg resulterar i föroreningar och när du ger luften kolsyra blir ursprungsinvånarna fientligt inställda. Jag gillar hur Factorio kommenterar din miljöpåverkan, vilket ger spelet ett relevant budskap som levereras naturligt snarare än genom melodramatiska berättelser. Attackerna må vara irriterande, men påminner dig också om att dina handlingar är lika destruktiva som kreativa.

Detta är den tematiska glasyren på Factorios förbluffande intrikata mekaniska tårta. Jag kan inte minnas när ett spel senast svalde min hjärna på detta vis. Merparten av mitt skrivande har handlat om att motstå frestelsen att sluta knattra på tangentbordet och spela ”lite” till. Jag drömmer till och med om Factorio. Jag ser löpande band när jag stänger ögonen. Det är det bästa management-spelet jag upplevt på år och dag, ett tillverkande mästerverk.

Av Rick Lane

Factorio – Recension Reviewed by - .
4.55

UTSLAG

91%
91%
Köp Factorio. Bygg Factorio. Bli Factorio.

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar