facebook_pixel
Trackmania – Recension

Trackmania – Recension

Den nya affärsmodellen kan både hjälpa och stjälpa Trackmania.

I teorin är livslängden oändlig. Sedan starten 2003 har Trackmania-serien haft en lättfattlig och robust baneditor, som utvecklats till seriens allra viktigaste inslag i takt med bredbandsuppkopplingarnas framfart. En ny server kommer alltid bjuda på nya banor, så det finns alltid mer att upptäcka.

I praktiken återstår det dock att se hur långlivat det nya spelet blir. Ubisoft och Nadeo har nämligen beslutat sig för att använda en remarkabelt komplicerad prenumerationsbaserad affärsmodell. I korthet finns det tre olika nivåer av medlemskap, varav den dyraste sträcker sig ett eller tre år framåt. Någon möjlighet att betala en simpel engångssumma för att kunna spela utan begränsningar i evigheter finns helt enkelt inte.

Jag förstår ändå varför man har valt att göra så här. För det första är den lägsta medlemskapsnivån (med flest begränsningar) helt gratis, vilket torde säkerställa en hälsosam spelarbas. För det andra kommer det ihållande pengaflödet (förhoppningsvis) tillåta Nadeo att fortsätta jobba med spelet i åratal framöver, något som främst kommer synas i form av säsonger med nya, officiella banor, och fantasifulla delar för baneditorn.

Läs också: På gång: Dirt 5

I korthet:

Vad är det?

Trackmania med prenumerationsmodell.

Utvecklare

Ubisoft Nadeo

Utgivare

Ubisoft

Webb

trackmania.com

Cirkapris

Vetefan, alltså…

Pegi

3 år

Spelat på

i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Spela även

Trials Rising

Oviss framtid

I skrivande stund har Trackmania funnits ute i officiell kapacitet i blott några dagar, så det är omöjligt att förutse hur situationen utvecklas. Här och nu utgör dock spelet en lovande grund då Nadeo har implementerat en rad spännande nyheter, såsom isiga vägar och trigger-baserade bilmodifikationer, som särskiljer körupplevelsen från föregångarna. Man låter också spelare respawna vid checkpoints i full fart (mycket uppskattat), och så överför det utökade fokuset på “spökbilar” stora delar av onlinedelens spänning till solospelandet.

Användargränssnittet lämnar dock fortfarande en del i övrigt att önska; det är omöjligt att se en servers spelarpopulation vid en första anblick, och de sorteras till synes huller om buller. Man kan inte heller favoritmarkera servrar, och förväntas istället gå med i klubbarna som servrarna är anslutna till. Inga större problem för återkommande spelare, men nybörjare kommer sannolikt känna sig rejält förvirrade, och på den fronten hjälper det inte heller att de så kallade “träningsbanorna” inte förklarar ett dyft.

I slutändan rör det sig ändå fortfarande om en rejält tillfredsställande spelupplevelse. Att bara köra bil är lika skönt som det alltid varit, och för mig är det djupt avslappnande att slänga igång en podcast, och slira runt på en fransk server med ett konstigt namn några timmar. När man väl befinner sig i zonen och jagar tiondelar med ett leende på läpparna är det stundtals nonsensartade ramverket lätt att förlåta.

Läs också: Halvtidsvila! De 13 bästa pc-spelen hittills 2020

Trackmania – Recension Reviewed by - .
4

UTSLAG

80%
80%
Utmärkt spelmässig grund för en hoppeligen seglivad onlineracer.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar