facebook_pixel
Total War Saga: Troy – På gång

Total War Saga: Troy – På gång

Creative Assembly tar en episk dikt och försöker omvandla det till ett episkt strategispel.

Homeros är kanske inte den typiske spelarens litterära husgud, men den gamle grekiske nationalskaldens storverk har inspirerat otaliga spel. I Creative Assemblys kommande Total War Saga: Troy, ligger Illiaden till grund för en slags spekulativ historisk gestaltning av den så inflytelserika sagan om hjältar med och utan hälproblem.

Jag gillade verkligen sättet Total War: Three Kingdoms urartade i en mordisk såpa om maktspel på hög nivå, där jag intrigerade och retade gallfeber på både vänner, fiender och familjemedlemmar genom särskilt klantig diplomati. Min recension fokuserade mycket på den aspekten. Det, och min oförmåga att komma ihåg namn.

I Troy verkar det inslaget vara i alla högsta grad levande, då de mytologiserade hjältarna – från Agamemnon till Paris, Hektor och Akilles, alla har sina relationer, släktband, mål och rivaliteter. Om du vill återskapa Illiaden så kan du mer eller mindre göra det, genom att följa din valda hjältekaraktärs resa genom historien. Men det går så klart även bra att helt frångå Homeros episka berättelse, och skriva din egen myt.

Läs också: Creaks – Recensionen

I korthet

Releasedatum

13 augusti

Utvecklare

Creative Assembly

Utgivare

Sega

Webb

Totalwar.com

Det blir inga sjöslag den här gången heller – arméer som möts till havs gör istället upp på närbelägna öar.

Mytisk realism

Apropå mytologi, så vill Creative Assembly som sagt ge något slags halvrealistisk version av vad som kan ha legat till grund för de gamla berättelserna om hjältar, gudar och vidunder. Det betyder att det finns specialenheter baserade på satyrer och andra mytologiska kreatur, men utan att vara övernaturliga. Det har förmodligen extremt lite med den faktiska historien att göra, men som spekulativt alternativ till Illiaden är det underhållande.

Troy balanserar således på en knivsegg mellan fantasi och historisk autenticitet på ett sätt som känns logiskt för ett Total War-spel baserat på den här legendariska konflikten. För den som inte känner till berättelsen, så kretsar den kring den sköna Helena, som rövas bort till Troja av den kärlekskranke Paris. Helenas make, Spartas kung Menelaos, blir inte jätteglad över att ha blivit av med sin brud, och förklarar krig mot Troja.

Efter det blir tragedin värre och värre, i och med att allt fler småsinta hjältekaraktärer (de gamla grekernas hjältar var ofta hjältar för att de var starka och mäktiga, inte särskilt ärbara) dras in i den blodiga och långdragna konflikten.

Under mina fyra timmar med kampanjen fick jag chansen att spela som Menelaos och Paris – två väldigt olika karaktärer med väldigt olika utgångslägen. Menelaos är redan etablerad som den kung han är, och har en ganska solid utgångspunkt. Han är också en skicklig diplomat som kan rekrytera trupper genom sina allierade, något jag fann väldigt användbart då jag inte behövde bygga vissa uppgraderingar för att komma åt nya trupptyper.

Paris, däremot, är en bågskyttspecialist som först måste bevisa sig värdig inför sin pappa kungen, innan han får ta kontroll över den mäktiga staden Troja. Med andra ord har Paris ett mer sårbart utgångsläge, och kräver en annan strategi för att lyckas. Han vill också alltid vara nära sin stackars Helena, så han flyttar henne från stad till stad så att hon är så nära honom som möjligt. Jag kan starkt avråda från att försöka invadera Troja, något jag gav mig på bara för att testa. Precis som i Illiaden är den väldigt välförsvarad, och pappa kungen blir inte glad på Paris om han försöker invadera staden.

Menelaos är mer lättspelad, åtminstone i början. Striderna är väldigt bekanta, men jag uppskattade att man kan gömma sina enheter i högt. Det finns också lera och sand, som påverkar framkomligheten på slagfältet, så om du kan gömma dina bågskyttar i gräs och sedan locka ut fienden i ett lerfält så kan du göra stor skada innan de hinner undan.

Vad gäller ekonomin så finns nu fem olika resurser att balansera. Mat är viktigast i början, men även sten, timmer, brons och guld är nödvändiga för att bygga ut ditt rike och skaffa specialenheter. De där klena spjutenheterna du har tillgång till i början kommer inte att räcka för att rå på Trojas bastanta murar, trots allt.

Fyra timmar räcker så klart inte alls för att på allvar kunna säga något om hur väl ett stort, komplext strategispel som Total War Saga: Troy håller i längden. Men av det jag fått se, så är jag definitivt sugen på att försöka att på allvar antingen bränna ner eller försvara Troja. Jag befarar dock att jag kommer att känna mig nödgad att sätta i princip varenda jävel av de här bortskämda så kallade hjältarna på plats. Men vad vore väl ett Total War utan totalt krig?

Läs också: Total War: Three Kingdoms – Recensionen

Paris leker med sin båge, alltmedan lättklädda män smyger runt i buskarna bakom honom.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar