facebook_pixel
Creaks – Recension

Creaks – Recension

Allting klaffar i Amanita Designs Creaks.

Det kan vara jobbigt när din verklighet rämnar och du plötsligt befinner dig i en underjordisk stad befolkad av fågelpersoner och ilskna oknytt. Det är däremot skönt att studion som orkestrerar händelsen är den kanske mest designmässigt skarpsinta och självsäkra av dem alla.

Jag spelade aldrig igenom Jonathan Blows kritikerrosade The Witness. När den enda belöningen för ett löst pussel är ett svårare pussel så verkar inte min hjärna tycka att det är värt mödan, oavsett hur tilltalande andra delar av spelet är. Jag upplevde också en sorts disharmoni i Felix The Reaper, där stelbent pusselmekanik med strikta regler kom i vägen för det lättsamma tilltalet och de charmiga karaktärerna  Jag var inledningsvis rädd att Creaks skulle gå i samma fälla men som så många gånger förr visar Amanita Design prov på designmässig briljans.

Den lilla tjeckiska studion använder samma idoga fingertoppskänsla som gjorde såväl Samorost som Machinarium och Chuchel till riktiga pärlor. Spelet är i grund och botten en pusselplattformare med knappar och spakar där målet är att ta sig vidare till nästa rum där det finns fler knappar och spakar.

Läs också: Chuchel – recension

I korthet

Vad är det?

Underligt pusseläventyr.

Utvecklare

Amanita Design

Utgivare

Amanita Design

Webb

Amanita-Design.net

Cirkapris

Ej fastställt

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

I7 2600K, GeForce GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Braid, PCG 150, 90 %

Före stormen.

Utöver knappar och spakar finns även bitska hundar, leviterande maneter, smygande spioner och hispiga getter. Dessa har alla varsitt grundbeteende där hundar jagar efter en, maneter flyger upp eller ner om de når en återvändsgränd, spionerna kopierar spelarens rörelser och getterna är ena rediga spelevinkar som springer iväg om man närmar sig och sedan söker upp gräs att tugga på. Genom att manipulera dessa aktörer – och samtidigt undvika att bli uppäten eller ihjälstångad – uppenbaras stigen framåt, djupare i underjorden.

Utmed vägen finns ett antal hemliga rum att upptäcka och tavlor att förundras över, och många av dessa har interaktiva funktioner likt ett sorts analoga arkadspel. Dessa vinjetter, tillsammans med de charmigt cutout-animerade och Linus på Linjen-röstskådespelade mellansekvenserna gör att pusslandet aldrig blir övermäktigt. Jag sitter inte fast i något rum särskilt länge och det finns ett jämt flöde och en dynamik i övergången mellan pussel som gör att jag aldrig ger upp eller blir frustrerad.

Varenda rum i den underjordiska staden är unikt tecknat för hand och att ta sig igenom de slingrande korridorerna är som att gå vilse bland sidorna i en Pettson och Findus-bok. Jag var rädd att det väldigt mekaniska pusslandet skulle komma i vägen för det audiovisuella uttrycket men detta visade sig vara en ogrundad farhåga. Varje aspekt av designen drar åt samma håll och resultatet är mer än summan av sina delar – kanske främst till följd av hur mästerligt delarna satts samman. Bild, ljud, pusseldesign och interaktionssystem är så väl sammanflätade och effektivt genomförda att det aldrig uppstår tvivel kring huruvida jag är i goda händer. Creaks är guldstandard för plattformspussel.

Läs också: Samorost 3 – recension

Creaks – Recension Reviewed by - .
4.6

UTSLAG

92%
92%
Ett pusselspel som genom sin minutiösa design känner spelaren nästan lika väl som det känner sig självt.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar