facebook_pixel
West of Dead – Recension

West of Dead – Recension

West of Dead är ett benknotehårt actionspel om en krutröksdoftande revolverman som vägrar att dö, och som ser cool ut i boots.

Ron Perlman kan mycket väl vara världens coolaste man. Snubben var ju för helvete Hellboy. Nu är han också en fåordig dödskalle-cowboy i det skönt avskalade roguelike-actionspelet West of Dead, som åstadkommer mycket med små medel. Med ett vapen i varje hand är det bara att ge sig ut i en mörk, ogästvänlig värld och ta reda på varför du inte bara kan få dö i frid.

Första gången en helveteshund anfaller mig och gnager sönder mina stackars benknotor blir jag ganska irriterad. Jäkla skitspel, ändå. Hur skulle jag kunna undvika det där? Omöjligt! Förmodligen är det också fel på handkontrollen, och grannen störde mig med sina sångövningar.

Men ju mer jag spelar, desto mer blir de små signalerna och finesserna i West of Deads förrädiskt simpla mekanik, att uppenbara sig. Spelet blir inte enkelt för det, och det är lätt att glömma bort ett mörkt hörn där det står en prickskytt och blåser din stackars brinnande dödskalle åt helsike. Störigt nog tvingas jag dock allt mer att erkänna att det i regel är mitt eget fel när jag dör. Igen och igen och igen.

Läs också: Läs vår Desperados 3-recension för ännu mer vilda västern

I korthet

Vad är det?

En stiliserad vilda västern-roguelike i samma anda som Hotline Miami.

Utvecklare

Upstream Arcade

Utgivare

Raw Fury

Webb

westofdead.com

Cirkapris

200kr

PEGI

7

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Children of Morta

Striderna är roliga och spektakulära i all enkelhet.

Ockulta dueller

Premissen är rak och enkel, precis som en bra västernrulle. Fast med en ockult twist, förstås. Du är död, och måste skjuta dig igenom ett antal banor fulla av andra odöda monster – allt för att ta reda på vem du är och vilka synder du sonar för.

Viktigast här är dock skjutandet. West of Dead är en twin stick-shooter, och kontrollerna är som bäst med handkontroll. Du har alltid två skjutvapen, och under spelets gång hittar du olika och förhoppningsvis bättre varianter längs vägen. Mellan banorna kan du också låsa upp nya vapen, som sedan blir tillgängliga för alltid. Precis som i Dead Cells, fast med färre onödiga skräpvapen.

Du kan hitta allt från pistoler vars femte kula alltid är en kritisk träff, musköter som får fienderna att blöda, och eldpistoler som tänder eld på folk. Alla har sina för- och nackdelar. Hagelgevären gör mycket skada, men kräver att du är väldigt närgången, till exempel. Utöver skjutvapnen finns också knivar, yxor och andra föremål som hjälper till på olika sätt.

Men oavsett vilka vapen du föredrar, så behöver du lära dig att använda dem så effektivt som möjligt. Det är direkt livsnödvändigt att lära sig hoppa mellan olika skydd för att dels komma undan fiendens attacker, och dels ladda om dina pistoler och gevär. Efter ett tag börjar allt sitta i ryggraden. Du vet instinktivt hur många skott en viss fiender tål av ett visst vapen innan de stapplar till och blir extra sårbara, och kan dela ut blytung rättvisa med dina dubbla skjutdon på allt mer spektakulära sätt.

West of Dead krånglar inte till det i onödan, utan slipar istället till sin rättframma actionpremiss så mycket att det blir lätt att ha överseende med att det ibland blir lite tradigt att börja om från början, och att även om det går att hoppa över de inledande banorna så är det klokast att spela dem för att slippa vara så klen när de elakare fienderna dyker upp. Men i slutänden är den charmant mörka och skitiga estetiken något av en svalkande fläkt i sommarvärmen. Och när jag har så här kul tillsammans med Ron Perlmans brinnande dödskalle, så har jag inget emot att spela om samma banor om och om igen, tills de sitter som en benig skelettfot i en riktigt stilig stövel.

Läs också: Kolla in de här intressanta kommande spelen

Ingen västern utan korta, bistra dialoger.
West of Dead – Recension Reviewed by - .
4

Utslag

80%
80%
En gedigen och genomarbetad actionrökare där du får leka odöd cowboy med dubbla pickadoller.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar