facebook_pixel
Valorant – Recension

Valorant – Recension

Nya idéer och lekfulla förmågor visar att Valorant är mer än en härmapa.

Det är galet hur snabbt Valorant har fångat det kollektiva medvetandet hos fps-fansen. Riots tävlingsshooter har knappt lämnat betan, men står redan sida vid sida med genrens giganter. Det gör sitt till att Valorant kommer från en jättestudio. Dess klyftiga deal med Twitch-streamers, som selektivt delade ut betanycklar, gav det också en flygande start. Men ingen enorm reklamkampanj i världen skulle betyda mycket om Valorant inte också var väldigt bra.

Visserligen är Valorant Riots försök att mäta sig med Counter-Strike, men det som verkligen briljerar är hur det remixar Valves recept. Anonyma anti-terrorister ersätts av en ensemble bestående av karismatiska agenter med förmågor som matchar deras personligheter. I sann Overwatch-anda kastar agenterna små kvicka kommentarer på varandra i början av varje runda och river fjärde väggen när de berättar att de eliminerat “bedragaren” i det andra laget (fienden som spelar med samma agent). Det har samma positiva anda som Overwatch som gör att varje förlust ändå känns lite mer fryntlig.

Fem mot fem-matcherna körs i 25 rundor som kan sträcka sig i allt från tio sekunder till ett par minuter vardera. Angriparna vill plantera bomben (här kallad spike) och försvararna måste desarmera den – eller dö. Andra titlar har lånat Counter-Strikes omgångsbaserade bomb-läge under årens lopp, men betydligt färre har samtidigt efterapat Counter-Strikes skjutarstil, dess kartdesign och ekonomin kring vapenhanteringen. Till och med år 2020 sticker CS ut som en shooter som segrar med lika delar krav på spelmekaniska förmågor, strategisk sparsamhet, och psykologiskt spel.

Läs också: Valorant-guide – allt du behöver veta om hjältarna

I korthet

Vad är det?

Counter-Strike-likt fps från League of Legends-studion.

Utvecklare

Riot Games

Utgivare

Riot Games

Webb

Playvalorant.com

Cirkapris

Free to play

Pegi

12 år

Testat på

RTX 2060, Ryzen 5 2600 3.4Ghz, 16 GB RAM

Kolla även in

Apex Legends

Valorant lyckas efterlikna de fina kvalitéerna samtidigt som det utökar receptet med magiska isväggar och drönare. Det avsiktliga verklighetsfrånvända upplägget tillåter också traditionella support-verktyg som rök-, flash- och eld-granater att bli lekfulla förmågor med olika användningsområden. Ta exempelvis Hot Hands från Phoenix, en molotov-lik eldboll som bränner fienden samtidigt som den läker Phoenix. Eller Jetts Cloudburst, en rökgranat hon kan styra genom luften. Det är inte bara kul, utan uppmuntrar till skickliga moves som inte är möjliga i Counter-Strike.

Det har varit särskilt coolt att se hur Sovas Recon Bolt blivit en konstform i sig. Vana spelare lyckas upprepade gånger träffa från andra sidan kartan, och låter pilen studsa mot tre väggar innan den landar där den ska och upptäcker och markerar fiender. Färdigheter ger Valorant mycket av sin smak. Den jag spelade som helst under den två månader långa stängda betan var Cypher, en expert på intel som kan få hela slagfältet under uppsikt med kameran som klistras vid ytor. Genom att använda kameran, trapwires för att tagga fienden och spränga dem genom lådor lyckades jag återskapa de coolaste ögonblicken i Rainbow Six Siege.

Jag älskar hur Riot har hittat sätt att få teamet att kännas värdefullt bortom att klicka på huvuden, men de dödliga striderna är ändå sin egen best. Det mest bländande exemplet är Sage, Valorants enda dedikerade support. Efter ett par nerfs i betan fortsätter hon ändå vara en kugge i varje väl sammansatt lag, med förmågan att läka alla (eller sig själv), täppa till vägar med sin isvägg, bromsa fiender, och återuppliva lagmedlemmar. Det står direkt klart att hon har för många livsviktiga förmågor men mitt riktiga problem är hennes Resurrection-ultimate. Att förlora en intensiv runda bara för att Sage raskt förvandlat en kittlande en mot en-match till en, tja, en mot två-dust gör inte underverk med humöret. Ultimates ska göra avtryck men i Sage-fallet är de lite för nära att avgöra rundor. Att förlora mot Valorants nytillskott Reyna är lika frustrerande. Även om jag lämnar henne med blott 20 hälsopoäng kan hon snabbt sluka min själ för att få allt tillbaka. Riot vill att skickliga prickskyttar alltid ska trumfa förmågor, men jag är inte så säker på att det rimmar bra med en agent som startar varje kamp med full hälsa.

Att hitta balansen mellan Overwatch – där precision spelar andrafiol till vältajmade ultimates – och Counter-Strikes rena vapenhantering är knepigt. Då Valorant adderar fler agenter över tid lär balansen förändras både fram och tillbaka, vilket lär både uppröra och trötta ut spelare. Det som känns inspirerande är hur beredda Riot har varit med att balansera om spelet för att knuffa metan åt rätt håll. Effektiviteten är en frisk fläkt jämfört med Rainbow Six Siege där balansförändringar tar tid och ofta misslyckas med sina syften. Detta beröm är förstås bara värt något om Riot fortsätter vara på tå under de kommande månaderna och åren.

Läs också: Valorant har ett antifusk-verktyg som alltid körs, även när du inte spelar

CS:GO har mycket att lära

Spelare som inte tillbringat tresiffrigt antal timmar med Counter-Strike känner förmodligen att skjutandet är ett svårt hinder att passera. Att komma ihåg att du behöver stå stilla innan du skjuter är en ständig prövning för min del, men träningsarenan har gott om användbara verktyg. Valorants överdrivna skottspår gör det enkelt att följa kulorna i luften. Andra CS-lika mekaniker, som ekonimin för vapen och köpfasen, förklaras alltför vagt. Valorant kommer locka till sig de som inte rört CS, och det saknas förklaringar för grundläggande strategier som “save”-rundor och bombplaceringar.

Om du har turen att hamna i lag med vänliga spelare kanske du får en intensivkurs. Om du däremot paras ihop med idioter – det är ett lika stort problem här som i vilket annat tävlingsbaserat spel som helst, även om Riot anstränger sig – kommer “lektionen” nödvändigtvis inte kännas lärande. Det är tack och lov enkelt att stänga av ljudet från dummingarna, och du kan lätt rapportera oönskat beteende. Du kan också justera de individuella ljudnivåerna i ditt lag, för den lagmedlemmen som visserligen kommer med värdefull information men gallskriker när den dör.

Fiffiga inslag i Valorant gör det klart och tydligt att Riot var uppmärksamma när de spelade CS:GO. Omgjorda Buy Phase är särskilt imponerande för CS:GO-spelarna. Du kan utan minsta ansträngning sälja tillbaka vad som helst om du ändrar dig, dessutom utan pengabestraffning. Lagmedlemmar kan enkelt köpa varandras vapen utan att behöva kasta dem mellan varandra. Enkla genvägar låter laget omedelbums veta att du hellre är Spara än Slösa. Ett Apex Legends-inspirerat ping-system ger kött på benen åt varje kartas komplexa nät av callouts. Pulseringar på minikartan hjälper spelarna att veta hur långt borta de kan vara för att fotstegen inte ska höras. Jag skulle kunna fortsätta länge till men det räcker att du vet detta: Valorant är sprängfyllt med smarta lösningar som Valve bör föra över till CS:GO så snart som möjligt.

Sidor: 1 2

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar