Persona 4 Golden – Recension

Persona 4 Golden är den bästa versionen av världens bästa japanska rollspel. Nu till pc!

Jag måste erkänna en sak. Ända sedan jag anslöt till PC Gamer-staben 2016 har jag närt en hemlig agenda, eller snarare en ljusskygg förhoppning; jag hoppades att Persona 4 Golden någon gång skulle släppas till pc, och att jag skulle få äran att skriva recensionen. Och nu är dagen äntligen här!

Persona 4 Golden är den bästa versionen av världens bästa japanska rollspel, och det har hittills, obegripligt nog, varit exklusivt för Playstation Vita. Jag köpte Sonys bärbara konsol enbart för att få spela igenom det här, och ångrade aldrig att jag lade ut över 300 euro för kalaset. Så mycket betyder Persona 4 för mig, och så mycket älskar jag det.

Persona 4 Golden kräver ingen förkunskap då berättelsen är fristående. Spelaren anländer i Inaba, en sömnig japansk landsbygdshåla där inget någonsin händer. Fram tills nu, det vill säga. Ett lik upptäcks hängande från en tv-antenn, samtidigt som spelarkaraktären drabbas av märkliga mardrömmar. Om regniga nätter dyker mystiska gestalter upp på avstängda tv-apparater, som även visar sig länka samman vår värld med en annan. Gestalterna föreställer nästa mordoffer, och spelaren är den enda som har förmågan och insikten att stoppa cykeln.

Konstanta belöningar

Den fantastiska premissen åtföljs av ett lika fantastiskt upplägg; om dagarna går du i skola, umgås med kompisar, odlar grönsaker, äter på restauranger och läser böcker. Om kvällarna ger du dig in i tv-apparaterna, slåss mot fantasifulla monster på klassiskt turordningsbaserat jrpg-manér, samtidigt som du framkallar kraftfulla monster (personas) som kämpar vid din sida.

Läs också: Recension: Dragon Quest XI

Storheten ligger i hur dessa element samverkar. Varje person som du knyter band med i Inaba ger dig en social link, och vartefter denna växer sig starkare kan du frammana allt mäktigare personas, som i sin tur gör dig mer stridskapabel. Allt påverkar allt (du kan även levla upp delar av din personlighet, som krävs för att du ska kunna låsa upp vissa social links) och belöningsflödet är konstant, samtidigt som friheten hålls hög. Vill du umgås med din morbror idag, eller vill du grinda några våningar i den aktuella grottan? Valet är ditt.

Världens bästa låtsasvänner

Jag skulle inte beskriva själva berättelsen som fantastisk, även om det rör sig om ett välskrivet mysterium, med tillräckligt många vändningar för att hålla ångan uppe under det hundratal timmar som äventyret varar (jo, på allvar!).

Materialet upphöjs dock gång efter annan av oerhört älskvärda karaktärer, där speciellt ditt närmaste kompisgäng aldrig upphör underhålla och värma, genom vått, torrt och allt där emellan. Visst blir det väldigt anime ibland med effektsökande drama och putslustig humor, men för mig sitter tonen som en smäck – speciellt med de japanska rösterna, som för första gången har inkluderats i en västerländsk release (även om jag faktiskt saknar de engelska rösterna för vissa karaktärer, men det skyller jag mer på nostalgi än något annat).

Kärntruppen

Persona 4 Golden innehåller mängder av fantastiska karaktärer, men det är dessa fyra du kommer tillbringa mest tid med.

Rent tekniskt håller också pc-versionen en hög standard. Bildhastigheten är len och fin (bortsett från en väldigt specifik situation under striderna) och de högupplösta karaktärsporträtten döljer åldern väl (Persona 4 släpptes ursprungligen till Playstation 2, även om texturerna förbättrades rejält till Playstation Vita-debuten). Presentationen är fortfarande fantastisk med stilrena menyer och världens kanske bästa spelsoundtrack någonsin (jo, på allvar), även om ljudkvaliteten stundtals framstår som lite, lite burkig.

Persona 4 Golden är och förblir ett av mina främsta favoritspel genom alla tider. Visst, det är inte perfekt (ibland stryker man med utan egen förskyllan under strider mot nya fiender, något som kan kosta upp till 30 minuter speltid) men upplägget, stridssystemet, karaktärerna, musiken och presentationen håller fortfarande världsklass. Att Persona 4 Golden nu äntligen gjorts tillgängligt för de breda massorna ser jag inte som något annat än en ren kulturgärning, som kanske äntligen ger spelet den odiskutabla klassikerstatus det förtjänar.

Läs också: Recension: Ni no Kuni 2: Revenant Kingdom