facebook_pixel
Mount & Blade II: Bannerlord – På gång

Mount & Blade II: Bannerlord – På gång

Ofärdigt och klumpigt, men helt briljant alldeles oavsett.

Rugar, min muskulöse krigare i Mount & Blade II: Bannerlord, är mycket som spelet självt. Ambitiös men klumpig och inte direkt slipad. Han är bra på hugga ner folk med sin stora yxa, men också minst lika benägen att ramla av sin häst, eller springa in ett träd eller två. Han drömmer om att en gång sitta på en kungatron. Det är inget omöjligt mål, men vi kan konstatera att han inte lär komma dit än på ett tag.

Rugars konkurrenter har lika stora drömmar. Ett antal sluga adelsmän bråkar om den här early access-sandlådan, och skickar sina arméer kors och tvärs över den bildsköna kartan. Fältslag, belägringar och andra sammandrabbningar avlöser varandra. Det är en värld som aldrig har en lugn stund, där gränser ständigt ritas om genom krig och avtal mellan monarker. Kartan påminner lite om något ur ett Total War-spel, men världen existerar inte enkom för att erövras.

Bannerlord är ett rollspel, en livssimulator och ett taktiskt realtidsstrategispel i ett paket. Du är bara en person, och inte ens en särskilt framstående sådan, i en värld full av mycket mäktigare människor. Det är upp till dig hur du tacklar det. I början uppmuntras du att svinga ditt svärd och beordra dina arméer, men du kan också röra dig bort från det blodiga livet som legoknekt och istället leva ett stillsamt liv som handelsman, eller kanske en smed som etablerar en hel kedja av smedjor för att få monopol på svärdmarknaden.

Du får tips av spelets tutorial och får uppdrag, men det här är i grund och botten en sandlåda där du är fri att göra vad du vill. Det här är inte nytt för Bannerlord, men den här gången känns de fredligare alternativen som mer jämlika med krigföringen, snarare än små sidospår till den blodiga huvudrätten. Vill du vinna pris som Calradias bästa smed har du lika mycket jobb framför dig som en general har.

Läs också: 9 tips för att överleva Mount & Blade II: Bannerlord

I korthet

Utvecklare

Taleworlds Entertainment

Utgivare

Taleworlds Entertainment

Webb

Taleworlds.com

Release

Ute nu i early access

Varje belägring börjar med en dödlig marsch mot muren.

Familjelycka

Du har måhända inte lika många livsavgörande beslut att fatta när du grubblar över hur du ska frakta malm från syd till Sturgia i norr. Under tiden som huvuden rullar på slagfältet kan du lätt förlora dig i beräkningar av logistiska problem. Hur många hästar behöver du, hur mycket mat kommer att gå åt, och hur mycket vinst kan det tänkas ge i slutändan? Det är avväganden som kanske inte är lika omedelbart spännande som handgemäng på slagfältet, men det finns något kittlande med att vara en skicklig handelsman.

Du behöver förstås inte bestämma dig för bara en karriär. Jag började som en kringdrivande legoknekt, men mina sinande besparingar tvingade mig att börja köpslå vid sidan om, vilket ledde till att jag startade flera affärsverksamheter. Efter mycket tid som krigskämpe för Sturgia bestämde jag mig för att byta livet som legosoldat mot ett som vasall. Som en officiell del av riket fick jag nu min första smak av politik. Jag gick från att dräpa namnlösa motståndare med min yxa till att styra över slott, och rösta i politiska beslut som berör hela riket.

Det finns mycket att hinna med i en livstid. Tacksamt nog har du flera. Karaktärerna blir nämligen gamla, och dör av både ålder och (om du aktiverat den funktionen) i strid. Detta är dock inget hinder för dig. Snarare är det en del av spelets nya dynamik. Där Warband handlade om att skaffa ära för sig själv, går Bannerlord snarare ut på att skapa en hållbar klan. För att göra det kan du finna en partner och börja skaffa barn.

Giftermålet i sig känns ganska ofärdigt i nuläget. Du hittar någon stilig typ, gör bra ifrån dig i ett par stela intervjuer, betalarhemgift och vips så är du gängad. Din partner blir en ny del av klanen, och kan slåss vid din sida på slagfälten eller stanna hemma och styra över ett slott. Ganska snart efter bröllopet kommer du att märka att storken kommer på besök med nya tillskott till klanen. Barnen växer med tiden upp, får sina egna arméer att styra över – och kan slutändan ta över som ledare i klanen. Även om mekaniken i sig är ganska ytlig bidrar inslaget till helhetens djup.

Karaktärsdanande

Mount & Blade-veteraner lär lägga märke till en och annan nyhet, men Bannerlord ägnar sig först och främst åt att förfina grundreceptet. Detta förfinande börjar redan vid karaktärsskapandet. Precis som i Warband skapar du ditt alter ego genom att besvara ett antal frågor om din karaktärs förflutna. Nu ser du dock direkt resultatet av dina svar, och kan göra ändringar för att få det som du vill. Rugars föräldrar var till exempel kompanjoner till en adelsman. Det innebär att Rugar fick lära sig att rida och använda tvåhandsvapen när han växte upp. Han fick även lite sociala färdigheter med sig. I grunden är det sig likt, men processen är tydligare.

Efter att du skapat din karaktär så krävs både planering och träning för att förbättra sina färdigheter. Vill du bli bättre på att svinga tvåhandsvapen så är det bäst att du börjar ta kål på folk med sådana tillhyggen. Först av allt måste du dock spendera uppgraderingspoäng för att låsa upp din potential i den specifika färdigheten. Det är inte det mest intuitiva systemet, och det känns som något av en medelväg mellan friheten i ett Elder Scrolls-spel och ett mer snävt strukturerat rollspelssystem.

Mount & Blades stridssystem, där du använder musen för att bestämma riktningen på dina slag, känns inte lika fräscht som det en gång gjorde. Både Chivalry och Mordhau gör detta bättre, men inget av de spelen ger å andra sidan spelaren kontrollen över hela arméer. Det finns mycket här att bemästra.

De flesta bataljer utspelar sig mitt i större slag och belägringar. Om du bara vill slåss kan du skapa dina egna slagfält, eller hoppa in i något av de fyra kaotiska multiplayer-lägena. I takt med att du slutför uppdrag och vinner strider så blir din klan starkare. Med tiden kan du rekrytera fler trupper samt slumpgenererade kompanjoner med egna bakgrundshistorier, specifika förmågor och förmågan att leda arméer eller styra över något av dina landområden.

Även innan din klan når högre nivåer kan du delta i enorma slag genom att gå med i en annan klanledares armé. Det kan bli strider där ibland upp till tusentals soldater hackar vilt på varandra.

Läs också: De bästa Mount & Blade II: Bannerlord-moddarna

Du kommer att tillbringa mycket tid med den här läckra kartvyn.

Peka och klicka

Det är i de stora slagen spelets oslipade natur visar sig som tydligast, när AI:n försöker att få fason på veritabelt kaos. Under dessa strider måste du skydda både dig och dina trupper. Du kan beordra dem att bara springa in och kötta eller hjälpa till – eller så kan du ge alla dina grupperingar specifika instruktioner för att utnyttja terrängen, täppa till flanker eller lura in motståndare i bakhåll. Dina soldater är inte några genier, direkt, men du har ganska god kontroll över dem. Faktum är att du har lika många valmöjligheter som i många strategispel.

Jag kan inte få nog av belägringarna. Att rusa upp mot murarna medan pilar och stora stenbumlingar regnar från skyn; klättra uppför stegar och torn medan soldater faller ner omkring mig. Att desperat försöka tränga mig fram för att träffa en fiendeskalle eller två. Det är förvirrande och intensivt, och ibland fastnar du i en stor kötthög av soldater och vevar för glatta livet. Det är dock belägringar, och de ska vara så här. Ingenting i Mount & Blade erbjuder en bättre skildring av att vara en liten kugge i ett blodigt maskineri. Spelglädjen i de här sammandrabbningarna förtas en del av optimeringsproblem – Bannerlord är fortfarande ungefär ett år från att vara färdigställt. Taleworlds har också patchat skiten ur spelet den första tiden.

Buggar till trots känns inte Bannerlord som ett typiskt early access-spel. Inte för att det känns färdigt, det är det verkligen inte, utan för att det redan finns så mycket att göra och förlora sig i. Efter en vecka i Calradia finns fortfarande delar av spelet jag knappt hunnit titta på, och detta är bara början. Moddar sprutar ut, och vi har gott om uppdateringar att se fram emot det kommande året. Vänta till spelet lämnar early access om du vill, men redan nu är Bannerlord en gedigen sandlåda, redo att skapa berättelser om stora slag och hjältedåd i.

Fraser Brown

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar