facebook_pixel
Iron Harvest – På gång

Iron Harvest – På gång

Vem vinner i ett krig mellan mechrobotar och människor? Inte är det människorna, i alla fall.

Vad kan vara bättre än en massiv pansarvagn? En pansarvagn på två ben, så klart. Iron Harvest är ett strategispel i realtid, som utspelar sig i ett alternativt 1920-tal. I den här världen marscherar soldater sida vid sida med stora mechrobotar, och det ser fantastiskt läckert ut. Det hela känns som ett science fiction-kärleksbrev till Relics andra världskrigs-strategi Company of Heroes.

Varje slagfält är fullt med delmål att erövra. Om du lägger beslag på fler gruvor än motståndaren så kan du producera fler robotar och få ett övertag. I en typisk skirmish-match så vinner du genom att erövra och försvara vinstpunkterna – men det kan vara svårt att se var de är. Det finns nämligen så många punkter att erövra att minikartan, och spelet överlag, är något svårt att läsa av. Det ser fantastiskt ut, dock. Jag älskar att se hur soldaterna skjuter på varandra medan artillerigranater regnar ner runt dem.

Iron Harvest är fortfarande i alfastadie, så det har oundvikligen brister i det här skedet. De underbart animerade mechrobotarna har ofta svårt att ta sig fram på slagfälten. När jag beordrar dem att anfalla fiendebasen så tar de större robotarna omständliga omvägar, och promenerar långsamt i utkanten av kartan utan något att skjuta på. Vid ett tillfälle ser inte fiende-trupperna mitt infanteri trots att de bara är några meter ifrån varandra. Och så var det förstås den där gången en av de coola vandrande pansarvagnarna glatt ställde sig framför en av mina anti-mech-kanoner och lät sig skjutas i bitar utan motstånd.

Läs också: Mount & Blade II: Bannerlord – På gång

I korthet

Utvecklare

King Art Games

Utgivare

Deep Silver

Webb

Kingart-games.com

Releasedatum

1 september

Robotarna är charmigt klumpiga.

Blod och järn

AI:n är inte bra för tillfället, men jag har hopp om förbättring. Konceptet är fantastiskt. Du slåss i bruksortsmiljöer med rostiga järnbyggnader omringade av svajande vetefält. Utbudet av trupper och mechtyper är spännande, och estetiken är läcker. Jag älskar att bygga anti-infanteri-mechs med dubbla kulsprutor. De skramlar fram till frontlinjen, och öppnar sedan eld med förödande resultat. Prickskytterobotarna är också fantastiska, om än mer begränsade. De är dödliga mot mindre mechrobotar, men det tar bara omkring tio minuter innan större plåtmonster dyker upp och krossar allt motstånd. Min favorit av de riktiga vidundren är ett vandrande slott med en mörsare på toppen. Den är också en utmärkt trupptransport.

Men hur är det då med det stackars infanteriet? De är förstås rökta, men du behöver dem ändå för att erövra kontrollpunkter under tiden som dina mechrobotar sköter stridandet. Iron Harvest siktar på ungefär samma balans mellan människor och maskiner som i Company of Heroes, där mechrobotarna är lätta att bygga och soldaterna har svårt att göra avtryck mot slutet av matcherna.

Ofta skickar jag in infanteriet i desperata försök att ta en kontrollpunkt, emedan de plöjs ner av en stor krabbtank de inte kan göra så mycket som en repa i. Det finns vapen här och var på kartorna som ger soldaterna en chans på miljonen att sänka en mech, men för det mesta är de bara kanonmat.

Det här är en fråga om balansering, dock, och det är det fina med en alfa. Utvecklarna kan samla in data och sedan göra förändringar, justera AI:n och försöka ge alla enheter ett syfte så att de känns användbara och kraftfulla. Det kommer att finnas en kampanj, och redan nu finns ett underhållande (om än enkelt) horde-uppdrag som kastar fiender mot dig från alla håll och kanter.

Iron Harvest inbjuder verkligen till jämförelser med Company of Heroes, och det är en hög ribba att nå. Jag är bara glad att se att en utvecklare tar upp stafettpinnen och gör ett försök att förbättra det klassiska receptet med en innovativ, ny premiss.

Tom Senior

Läs också: Star Renegades – På gång

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar