facebook_pixel
Empire of Sin – Brätten och bly!

Empire of Sin – Brätten och bly!

Erövra Chicago i rollen som Al Capone, i Empire of Sin.

Det är inte lätt att vara hantlangare åt maffian i 1920-talets Chicago. I Empire of Sin finns det 60 skurkar av alla slag att rekrytera. Alla är ivriga att göra sig ett namn i den undre världen – och bli rika, förstås. De hade förmodligen varit lite mindre peppade om de visste vad som väntade när de tog jobb hos den ökände Al Capone.

Det finns fjorton spelbara maffiabossar, varav Capone är en. Vissa är påhittade och andra historiska figurer. Somliga är till och med länkade till utvecklarna – som den 70-åriga bordellägaren Elvira, baserad på John Romeros gammelfarmor.

Det är en uppsättning stora personligheter, och variationen är större än man kanske kunde vänta sig för något som utspelar sig under den perioden. Men det är en bredd som faktiskt stämmer väl överens med verkligheten. Spelets game director, Brenda Romero, har också kopplingar till en av bossarna i spelet.
– Det var en stor utmaning designmässigt, säger hon. Vi tänkte att vi ville ha en 70-årig kvinna som boss, och varför inte? Det är extra viktigt eftersom det är en referens till Johns arv. Hans farmor och gammelfarmor var riktiga matriarker. Men det var en utmaning, för det här är ett stridsfokuserat spel, och det är ganska hardcore.

Trots åldern klarar Elvira stridens hetta bra, och det måste hon göra. Bossarnas specialförmågor är nämligen viktiga inslag i striderna. Just Elvira kan använda droger för att ta kontroll över motståndarnas sinnen, medan Capone kan peppra hett bly över ett stort område. Capones främsta egenskap är dock hans förmåga att lugnt puffa vidare på sin cigarr medan han slår ihjäl en stackare med en kofot.

Läs också: Recension: Command & Conquer Remastered

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


MÅNGA BROTT SMÅ

Eftersom jag redan har testat en tidig version av spelet förra året, så fick jag hoppa in i en sparfil längre fram. Jag fick spela som Al Capone, och började med ett antal kriminella operationer igång, samt ett gäng hantlangare redo att begå brott på min befallning. Jag hade pengar, sprit och en ljus framtid. Den här staden var min. Tio minuter senare låg två av mina underhuggare för döden, fulla med kulhål.

Empire of Sin är ett strategispel, men det har gott om rollspelsinslag. Det finns olika klasser, färdighetsträd, specialförmågor, färgkodad utrustning och gott om både huvud- och sidouppdrag. Det går att beskåda Chicago från en övergripande kartvy likväl från en mer närgången, inzoomad gatuvy. Vid ett tillfälle vandrade jag och mitt gäng nerför gatan varvid vi stötte på en man som blivit rånad på sin plånbok. En liten stund senare är vi i en strid på liv och död med rånarna.

En brutal holmgång i en skitig gränd är inte en vacker syn. Särskilt inte när det är sex personer som slåss och bara finns en sopcontainer att ta skydd bakom. Spelet går i realtid tills striderna börjar, och övergår då till ett turordningsbaserat läge i bekant XCOM-stuk. Med andra ord handlar det om skydd, flankeringar, procentsatser och att ha turen på sin sida. Den här gången hade vi tur i oturen och vann striden – men med några riktigt svåra skador. Jag hade just anlänt i Chicago, men halva mitt gäng var redan nere för räkning i ett helt år.

Läs också: Mafia: Definitive Edition visar upp sig i dess första rejäla trailer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här sortens obarmhärtighet i striderna är ny. Förr brukade enheterna få tillbaka all sin hälsa i slutet av en strid. Nu är det farligt att ha även mildare skador eftersom hälsa regenereras så långsamt. Med andra ord är det en bra investering att ha några doktorer i sitt gäng. De kan dessutom dela ut skada lika bra som de läker den.

Ian O’Neill är huvudansvarig för stridssystemet. Han förklarar:
– I början ville vi minska på spelarnas börda när det gäller att ta hand om sitt gäng, säger han. Men det gjorde de strategiska besluten utanför striderna färre.

Första hjälpen-lådor, doktorer och en tur hem till högkvarteret hjälper till att hålla dina hantlangare i skick, men det är aldrig så enkelt som ett helt enkelt vinna eller förlora en strid. Pyrrhussegrar är definitivt en grej här.

Läs också: Recension: Mafia II: Definitive Edition

Vem bestämmer här, egentligen?

Träffa några av spelets maffiabossar.

ALPHONSE CAPONE

Den mest ökände av spelets bossar. Capone kan avfyra en kaskad av kulor för att hindra fiender från att röra sig. Han kan också uppgradera destillerier och bordeller billigare. Han må vara ett praktarsel, men hans allierade älskar honom.

FRANKIE DONOVAN

Baserad på Brenda Romeros gammelfarfar. Donovan är en närstridskämpe som börjar spelet med hundra tunnor dyr sprit, och han kan uppgradera sina lönnkrogar billigare. Han är dessutom en riktig charmör och kan få folk att förlåta övertramp.

GOLDIE GARNEAU
En av spelets fiktiva bossar. Garneau är glamorös, men listig. Hon tjänar bättre på lönnkrogar, kommer bättre överens med andra gäng och kan skjuta tre snabba skott som går igenom alla fiender de träffar.

DANIEL MCKEE JACKSON

Stiligast klädd och en förkämpe för de svaga. Jackson kan markera fiender för att förstöra deras rustning, samt ignorera deras skydd. Han är en slug typ, och framstår inte som lika hotfull för andra gäng.

 

KRIMINELLT FÖRFLUTET

De små distraktionerna där du hjälper en npc-karaktär eller hamnar i en eldstrid på gatan, kan leda till oanade konsekvenser. Kanske lägger sig polisen i, eller så går det som för mig och du förlorar en nyckelmedlem i gänget. Det finns förstås också berättelsedrivna sidouppdrag som är kopplade till specifika bossar, händelser och karaktärer. Lite som de typiska karaktärsuppdragen som dina kompanjoner brukar ha i rollspel.

I Empire of Sin har nämligen alla en historia att berätta. Relationer och färdigheter utvecklas över tid, men alla karaktärer startar också med sina egna bakgrundshistorier. De hade liv även innan de började jobba för dig. De kan ha gamla fiender, före detta älskare eller något annat från förr som dyker upp igen och ställer till med intriger.
– Det säger lite om vilka de är som personer och vad som driver dem, säger manusförfattaren Katie Gardner. För de historiska personerna har vi försökt använda element ur deras faktiska liv. Daniel McKee Jackson hade ett förhållande med Chicagos borgmästare, Bill Thompson. Så vi försökte använda deras relation i hans karaktärsuppdrag. Vi försöker också att alltid ge spelaren valmöjligheter så ofta det går. Vi vill att spelaren ska ha inverkan på utgången.

Läs också: Recension: Desperados 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En av de första gangstrarna du förmodligen kommer att möta heter Maria. Hon drog genast in mig i sitt dramatiska privatliv. Hennes partner Bruno försvann, så jag var tvungen att leta reda på honom. Jag fann honom berusad i en gränd, och naturligtvis ledde det till en strid med några skurkar i närheten. Sedan var det den mystiska mannen från hennes förflutna, som hade gjort henne ont på något vis. Hon ville att jag skulle döda honom. Det visade sig att han var villig att acceptera sitt öde, men svor på att han nu var en förändrad man. Jag övervägde att visa nåd, men i slutänden lät jag min kofot tala istället.

Efter att två av mina underhuggare hamnat i sjukstugan behövde jag rekrytera nya stackare som kunde ta en kula eller tio i mitt ställe. Tyvärr var jag pank. För att få in lite mer pengar behövde jag bättra på mina operationer. Verksamheter kan uppgraderas på olika sätt, så att de blir mer lönsamma eller får fler vakter. Du kan till och med göra lite diskret reklam på gatan så att folk vet om att dina tjänster existerar. Helt utom hörhåll för snuten, förstås. Du kan också skräddarsy dina verksamheter efter var de håller hus. Till exempel är det vettigt att erbjuda dyr lyxsprit i lönnkrogar som ligger i finare områden. Du gör klokt i att anpassa dig efter potentiella kunders olika smaker och plånböcker.

Läs också: Recension: Persona 4 Golden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


BLODSPENGAR

Chicago är uppdelat i tio olika stadsdelar, alla med sin unika karaktär. Ett område kan ge en bonusinkomst för kasinon, medan andra är mer mottagliga för hot om våld. Du kan också påverka stadsdelarna själv genom att terrorisera befolkningen eller omvandla dem till spritindränkta bordellkvarter.
– Om du genomför massakrer, dödar poliser och avrättar folk till höger och vänster, kommer det att leda till att folket i stadsdelen håller sig hemma, säger speldesignern Chris King. Du kan sätta käppar i hjulet för dina motståndare genom att använda detta för att förstöra ekonomin i stadsdelar där de har många verksamheter.

Jag hade verksamheter igång i två områden, men mitt största fokus var på Little Italy-regionen. Konkurrensen var dock hård där, med tre andra större gäng, och flera mindre. Det fanns fortfarande möjligheter att expandera, men det började bli trångt. Jag höll fred under tiden som jag försökte dra in lite mer pengar, och inledde till och med en bräcklig allians med en motståndare. Men det började klia i avtryckarfingret. Jag ville slåss.

En möjlighet dyker upp i form av Canadian Maple Association, en grupp som smugglar in sprit från Kanada till USA. De hade ett avtal med min nya allierade, men det gick i stöpet. Istället frågade de om jag ville ta deras plats, och samtidigt även sabotera ett destilleri. Jag tackade naturligtvis ja.

Till min förtjusning kunde jag, helt skamlöst, knalla rakt in och förgifta mina allierades spritproduktion. När jobbet var klart lovade mina nya vänner mig massor med jobb. Mina gamla före detta vänner var däremot inte lika imponerade.

Läs också: John Romeros gangsterspel Empire of Sin försenas till hösten

Ett kriminellt imperium

Så här tjänar du grova, olagliga pengar.

KASINO

Här kan du flå Chicagos befolkning på allt de äger. Detta inkluderar dock dina egna underhuggare, som kan utveckla spelberoende.

DESTILLERI

Här tillverkar du din alkohol, och du kan lagra allt från gift till lyxsprit.

HOTELL
Den här verksamheten är inte implementerad i spelet ännu, men tanken är att de ska bidra med fler törstiga människor i området – på jakt efter din smaskiga smuggelsprit.

BORDELL

Du kan skapa dina egna bordellkvarter. Sedan är det bara att se hur pengaberget växer i takt med antalet könssjukdomar.

ÖGA MOT ÖGA

Diplomati mellan de större gängen har två olika delar. Dels har vi de typiska valmöjligheterna när du hanterar de olika gängen, där du kan göra affärer, diskutera avtal, be om pengar eller förklara krig. Men sedan finns också möjligheten att sitta ner öga mot öga. Det är ett tillfälle då du kan försöka begrava stridsyxan, reta upp fiender eller försöka fördjupa ett nytt samarbete. Eller så kan du bara knalla in och helt sonika erkänna att det var du som förgiftade deras destilleri, och sedan be dem dra åt helvete.
– Det jag älskar med det här är att spelaren kan få ett övertag genom att lära känna karaktärerna, säger Romero. AI:n fungerar så att den försöker tänka så som de hade tänkt. En girig person hade kanske gjort på ett sätt, medan en hårding hade gjort något annat. Daniel McKee Jackson var känd som en disciplinerad man med principer, så då kan du försöka sätta dig in i hur du tror att han skulle reagera.

Jag var nu i öppet krig med min forna allierade. Jag var inte direkt förberedd, så jag rekryterade snabbt en ny underhuggare. Jag hittade ett muskelpaket vid namn Gibby, en sprängämnesexpert med ett par granater i fickorna. Med honom på min sida slog jag till direkt.

Du kan nöta ner dina motståndare genom att ta över deras kriminella operationer, men du kan också rusa rakt mot deras högkvarter. Om du gör det, och dödar bossen, får du allt på en gång. Det är riskabelt, dock, för bossarna omger sig med farliga livvakter. Dessutom har de själva kraftfulla färdigheter som gör dem formidabla motståndare i strid.

Läs också: På gång: Empire of Sin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett fåtal av oss stormade högkvarteret. Vår startposition var usel. Ändå började vi rensa ut motståndet i ett rasande tempo – mycket tack vare Gibbys fäbless för att spränga saker i luften. Tyvärr hade motståndarbossen anlitat en av Gibbys kompisar, och det var inte populärt när polaren sprängdes i bitar. Trots att det var han själv som dödat sin kompis med en granat så tog han ut sin ilska på mig. Han övergav mig på stubben och bara gick sin väg. Han nyttjade inte ens sin månads uppsägningstid.

Vi lyckades ändå vinna striden, vilket gav mig massor med pengar, makt och loot. Och nu behövde jag inte dela det med svikar-Gibby. Trots hans oförlåtliga misstag bestämde jag mig så småningom för att ge honom en ny chans, och värvade honom på nytt. Vår gemensamma kärlek för stora explosioner förde oss samman igen.

Läs också: Recension: Gears Tactics

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SNUSKIGT PROFFSIGA

Enligt spelets mekanik hade jag och Gibby dock ingen relation alls. Även om alla spelets underhuggare har ett nätverk av vänskaper och fiendskaper står bossarna över allt sådant.
– Det är just det som är grejen, säger King. Du är chefen, och vi vill inte säga att du gillar den där eller är kär i den där gangstern. Det är upp till dig att bestämma det, vem du gillar eller ogillar. Spelet behöver inte säga åt dig vilka som är dina vänner.

Du är spindeln i nätet snarare än den som fastnar i det, men bara om det är så du väljer att spela. Om du vill ha favoriter och ge dem mer ansvar genom att låta dem styra en stadsdel så kan du göra det. Du kan dock inte bjuda ut dem på romantiska middagar, om det inte innebär ”romantiska massakrer i kasinon”.

Mitt förräderi betalade sig, och jag hade nu total kontroll över stadsdelen, vilket sker när man äger majoriteten av verksamheterna i området. Bekvämt nog behöver du alltså inte ta över allting, och slå ut konkurrenterna helt. Det räcker med att vara störst. Jag hade dock fått smak för världsherravälde, eller åtminstone Chicago-herravälde, så jag började klämma åt de mindre gängen för att skaffa mig mer inflytande – och fler fiender. Det tog inte lång tid innan jag styrde över två stadsdelar.

Läs också: Recension: XCOM Chimera Squad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt detta erövrande tog dock ut sin rätt på mina underhuggare. Gibby, som just återvänt till mitt gäng, dog nästan i en strid i en lönnkrog. Min kirurg å sin sida blev en blodtörstig psykopat, och inte mindre än tre av mina hantlangare ådrog sig könssjukdomar. Allt på en och samma dag.

Karaktärer kan få egenskaper genom strider, men också genom att hänga för mycket på bordeller. Vissa negativa egenskaper, som könssjukdomar, kan botas. Andra är permanenta. Jag dömer ingen för vad de gör på sin fritid, men att leva rövare på bordeller på arbetstid, där drar jag gränsen. Jag hade faktiskt skickat ditt mitt manskap för att ta över stället, inte för att roa sig.

Deras lojalitet var förresten svajig överlag. Dina underhuggare kan till och med börja jobba för dina fiender, och du måste lita på att dina lojala arbetare upptäcker sådant förräderi.

Av Fraser Brown

 

 

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar