facebook_pixel
Trials of Mana – Recension

Trials of Mana – Recension

Trials of Mana är en nostalgisk remake av rang.

“Traditionellt”. “Klyschigt”. “Anspråkslöst”. Samtliga adjektiv med, i mitt tycke, oförtjänt negativ klang. Ibland vill jag bara ha något bekant och tryggt, något stabilt att hålla fast vid när livet skälver, som påminner om svunna, enklare tider. När världen fortfarande var som den brukade.

Spel utgör utmärkt eskapism. Vi får mål att fokusera på, miljöer att utforska och mekanik att bemästra. I de japanska rollspelen får vi därtill ofta trolsk stämning, charmiga låtsasvänner, uppiggande färger, trallvänlig musik och nonsensartat historieberättande, som får åtminstone mig att minnas min barndom, och alla de där kvällarna då farmor läste minst lika nonsensartade sagor tills både jag och min syster slumrade sött.

Trials of Mana är, utöver den dramatiska övergången från 2d till 3d, en konservativ remake. Inte för att jag någonsin har spelat originalet (det släpptes aldrig utanför Japan), men något annat skulle förvåna mig stort. Trials of Mana är nämligen vad de japanska rollspelen alltid varit, om än med remarkabelt rappa och actionfyllda realtidsstrider (mer Devil May Cry än Dragon Quest) och ett överlag piggt tempo. Vi får välja tre olika hjältar (av sex tillgängliga, vilket bäddar för en del omspelningsvärde, speciellt eftersom alla har sina egna ursprungsberättelser) varav en snart visar sig vara utvald av ödet, och det sista som står mellan världen och säker undergång. Traditionellt och klyschigt, som sagt.

Läs också: Recension: Tales of Vesperia: Definitive Edition

I korthet:

Vad är det?

Ett ärkejapanskt rollspel.

Utvecklare

Square Enix

Utgivare

Square Enix

Webb

trialsofmana.square-enix-games.com

Cirkapris

540:-

Pegi

12 år

Spelat på

i5-4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Spela även

Dragon Quest XI

Älskvärt

Jag är lite osäker på huruvida Trials of Mana faktiskt är ett bra spel eller ej. Men jag älskar det ändå. Flytet är fantastiskt, karaktärerna glider som på moln från strid till strid, och jag tröttnar aldrig på deras festliga reaktioner när de ställs inför ytterst väntade vändningar i handlingen. Det är fånigt, ofta rent ut sagt idiotiskt, men jag flinar ändå brett, och vill alltid ha mera. När jag stänger av Trials of Mana framstår den redan gråa vardagen som ännu gråare än normalt, och jag längtar redan efter att få dra igång nästa session.

Trials of Mana kommer inte omvända tvivlare; om du redan har provat japanska rollspel och bestämt dig för att de inte är din grej så kommer inte detta få dig att byta åsikt. Ej heller kommer Trials of Mana locka särskilt många nya spelare (det tills vidare konsolexklusiva Final Fantasy VII Remake, en annan dagsfärsk Square Enix-remake, är betydligt mer ambitiöst och påkostat). Men för oss som söker något bekant, något lent, något samarbetsvilligt, något bagatellartat, något dumsnällt och något uppmuntrande kunde Trials of Mana inte ligga mer rätt i tiden. Ibland behöver vi bara en riktigt mysig saga för att kunna slumra in med ett lättare hjärta, och i just det avseendet är Trials of Mana som manna för själen.

Läs också: Recension: Octopath Traveler

Trials of Mana – Recension Reviewed by - .
4.15

UTSLAG

83%
83%
Klyschigt, korkat, klämkäckt och alldeles, alldeles underbart.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar