facebook_pixel
Poly Bridge 2 – Recension

Poly Bridge 2 – Recension

Mycket känns igen i Poly Bridge 2.

En bro kan vara så mycket. En grundläggande del av infrastruktur. En metafor för mänskliga relationer. Ett konstverk som står som en hyllning till modern ingenjörskonst. En halvbra polisserie. Eller en fjädrad ramp över en zeppelinare och en serie skrangliga hissar. Broar är ett så mångbottnat koncept.

Att bygga digitala broar ger ofta upphov till en av två starka känsloreaktioner. Den ena uppstår när en bro fungerar riktigt bra – när en ritning som stötts och blötts i en timme äntligen resulterar i att fordonen smärtfritt kan ta sig från punkt a till punkt b. Den direkta tillfredsställelsen i en perfekt genomförd broöppning är svårslagen. Den andra reaktionen är en sorts skadeglädje inför den egna hybrisen, och den ger sig tillkänna i glappet mellan hur jag vill att en bro ska fungera och hur den faktiskt beter sig. Att sitta och fnula ut dussintals bärande stolpar, känna sig lite nöjd och sedan se hela åbäket falla sönder som brasved så fort en bil rullar upp på den innebär en tajming som är få komiker förunnad.

Den som spelat Poly Bridge känner sig omedelbart som hemma i uppföljaren. Vägar, stolpar, vajrar och hydraulpumpar ska placeras ut för att brygga ett hål i vägen så att fordon av olika storlek och hastighet ska kunna ta sig över. Ibland tvingas bron ta formen av en ramp, ibland måste den öppnas för passerande båtar, och ibland känns förutsättningarna kring budget och tillgängliga delar så överväldigande att den bästa taktiken är en paus för att komma tillbaka senare med fräsch hjärna.

Läs också: Minecraft Dungeons – recension

I korthet

Vad är det?

Broar över trubbelvatten.

Utvecklare

Dry Cactus

Utgivare

Dry Cactus

Webb

Polybridge.dryCactus.com

Cirkapris

Ej fastställt

Pegi

Ej klassificerat

Testat på

I7 2600K, GeForce GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Bridge Buider, ej recenserat

Perfekt passform.

En av de största förändringarna gentemot föregångaren sitter under huven och fysiken simuleras deterministiskt så att saker som uppspelningshastighet och kameraplacering inte har någon påverkan. Detta är goda nyheter för främst två kategorier av brobyggare; de som bygger livsfarliga och ingenjörsmässigt oförsvarliga abrovinscher samt de som bygger häpnadsväckande mekaniska underverk. Till den första kategorin räknas jag själv och i den senare finner man de som bygger bro-robotar och katapulter på spelets subreddit. Jag kan knappt bärga mig inför att se vad de riktigt hängivna bromakarna gör med den nya fysikmotorn.

Poly Bridge 2 är likt föregångaren, på både gott och ont. Nya delar, såsom fjädring, kommer främst avancerade byggen till nytta, medan det grundläggande byggandet varken blivit bättre eller sämre. Detta talar kanske främst för hur välgjort originalet var, men uppföljaren tillför inte direkt några verktyg för att lätta upp den ofrånkomliga pilligheten i hundratals sammanflätade punkter av bro. Om spelet varit en bro hade det varit en fullt funktionell sådan som tog en dit man ville, men utan de extra finesser som hade gjort färden till en riktigt speciell upplevelse.

Läs också: Maneater – recension

Poly Bridge 2 – Recension Reviewed by - .
3.75

UTSLAG

75%
75%
Fortfarande robust och underhållande men hade kunnat bygga mer ovanpå föregångaren.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar