facebook_pixel
Maneater – Recension

Maneater – Recension

Maneater är spelet för de som alltid identifierat sig mer med hajen än med Roy Scheider i Spielbergs klassiska film.

Första gången jag såg Hajen gick jag fortfarande i lågstadiet. På något bisarrt vis lyckades jag övertala pappa att jag borde få se filmen. Efteråt skakade jag i hela kroppen. Jag var helt skärrad och lite lagom traumatiserad – det var underbart. Maneater väcker inte lika stora känslor, men det är en stunds dumkul, blodig komedi för oss som älskar allt som har med hajar att göra.

Jag glider längs med botten. Ovanför mig plaskar plufsiga badare runt, lyckligt ovetandes om de monstruösa käftar som rör sig bara några få meter från deras smaskiga, köttiga kroppar. De borde kanske hålla sig på land, med tanke på hur extremt många hajattacker det varit i området på sistone. Men å andra sidan går ingen säker ens på land i den här staden. Om man ändå ska bli uppäten så kan man väl lika gärna ha lite roligt först.

Min ryggfena skär plötsligt upp genom vattenytan, och paniken börjar sprida sig bland de badande. Men det är försent. Jag förvandlar raskt en simmande stackare till lingonsylt. Sekunderna senare har jag redan ätit upp två personer i en gummibåt, och kastat mig upp på stranden för att frossa i några solbadare. När jag är färdig är vattnet blodrött, och det finns inte längre några badare kvar. Och jag börjar känna mig mätt. Inte för att jag ätit för mycket, utan för att det känns som om jag gjort precis det här redan. Hundratals gånger, om och om igen. Blodbaden var liksom bättre förr.

Läs också: Mafia 2: Definitive Edition – håller maffiasagan än?

I korthet

Vad är det?

En komisk och blodig hajsimulator där du slukar det mesta och lite till.

Utvecklare

Tripwire

Utgivare

Tripwire

Webb

tripwireinteractive.com

Cirkapris

400kr

PEGI

18

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Jaws Unleashed

Jag knackade, men SpongeBob var inte hemma.

Snabbmat

Maneater är en tramsig bagatell till spel, där du lever rövare som en blodtörstig tjurhaj. Det är definitivt underhållande – en stund. I början är det väldigt roligt att gnaga sönder både båtar och fiskare, och slåss mot krokodiler, barracudor och andra hajar i de skimrande öppna haven och de murriga träsken. Men väldigt snart blir det till en rutin. Ät folk och fä, leta upp samlarobjekten och beta av de simpla uppdragen.

Kartan är uppdelad i olika områden, men alla går efter samma mall. Det finns ett antal saker att samla, några uppdrag som alltid går ut på att äta ett visst antal djur eller människor, och till sist slåss mot ett extra stort konkurrerande rovdjur – allt från vithajar till kaskelotter.

Inramningen är en dokusåpa där en hajhatande jägare jagar dig. Av och till får du slåss mot honom, och sarga honom mer och mer. Det är en rätt fånig parafras på Moby Dick, så klart. Men det är ganska underhållande, och jag önskar att det var en större del av spelet, för det bryter av i monotonin.

Förutom detta finns också ett antal andra hajfiskare som dyker upp när du gjort tillräckligt med skada. Om du äter upp dem låser du ofta upp någon sorts uppgradering. Du kan uppgradera käftar, ryggfena, stjärtfena och lite annat. Min favorit är ben-uppgraderingen som gör att du tål mer styrk, och framför allt kan ramma båtar mer effektivt. Det är annars lite tradigt att gnaga sig igenom de allt större och mer bepansrade båtarna.

Maneater har potential till mer, men faller på både sitt repetitiva upplägg och tekniska brister (det finns ett helt stim med småbuggar). Försöken till referenshumor, där allt från Rick and Morty till snäckskalen i Demolition Man refereras, faller ganska platt. Däremot uppskattar jag den underliggande och förvånansvärt effektiva, om än föga subtila, miljösatiren. Det ger ändå lite kött på benen till ett annars ganska skralt spel.

För den som älskar hajar finns ändå några timmars (det tar ungefär 8-10 timmar att klara beroende på hur mycket samlande du orkar med) underhållning att finna i Maneater, om man bara tar det för vad det är. Det är inget magplask, åtminstone – och jämfört med den flod av usla hajfilmer som svämmar över filmmarknaden så är detta ett något mer välsmakande alternativ.

Läs också: Deep Rock Galactic – ett av årets bästa spel hittills?

Jägarna kan vara ganska aggressiva, men det är rätt enkelt att fly om det blir övermäktigt.

Maneater – Recension Reviewed by - .
3.25

Review Overview

65%
65%
En blodig men smårolig bagatell som tyngs ner av repetitivt upplägg.

 

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar