facebook_pixel
Atomicrops – Recension

Atomicrops – Recension

Atomicrops målar upp en färggrann post-apokalyps fulla av mordiska kaniner som inget hellre vill än döda dig och äta dina muterade morötter.

Mitt grönsaksland är en grotesk syn. Inte nog med att allt jag odlar är enorma, muterade styggelser – de för ett satans oväsen också. Om de inte varit så satans obehagliga hade jag nog fått lite dåligt samvete när jag skördar de glada, dansande och skrattande tomaterna, kålhuvudena och potatisarna.

Men hur otäcka de där grönsaksfanskapen än är så tänker jag inte låta de rosa kaninerna med automatvapen få dem. Jag har slitit hårt för att odla upp min lilla plätt. Jag har sått, vattnat, gödslat (med döda kaniner) och skördat som en tok. Ja, och så har jag skjutit hundratals galna djur, förstås. Allt från enorma flugor till ilskna tjurar, vita rävar som tycks kunna stanna tiden, och inte minst bokstavliga mördarsniglar.

Läs också: Minecraft Dungeons – Recension

I korthet

Vad är det?

En bullet hell-doftande shooter med en lagom dos bondläpperi.

Utvecklare

Bird Bath Games

Utgivare

Raw Fury

Webb

atomicrops.com

Cirkapris

100kr

PEGI

12

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Juicy Realm

Och plötsligt var man gift med en dreglande, blå snubbe. Ack, livet.

Rustika mutationer

Aldrig har det varit svårare att vara bondläpp än i Bird Bath Games actionspel Atomicrops. Jo, det är ett actionspel i första hand. Du odlar grönsaker och frukt för glatta livet, men den processen är väldigt simpel. Den handlar mest om att medelst lite gammalt hederligt shoot ’em up-våld hålla fienderna på avstånd från ditt kära trädgårdsland.

Och som actionrökare i gränslandet till bullet hell-kaos är Atomicrops mestadels riktigt kul (även om det kan kännas mer än lovligt tungt att börja om när man dör). Problemet kommer i längden, när det blir tydligt att spelet inte har jättemycket mer att bjuda på den tionde speltimmen jämfört med den första. Varje spelomgång består av fyra årstider, med avslutande bossar. Om du överlever ett helt år, så låser du i princip mest upp en ny svårighetsgrad. Utöver det kan du också uppgradera din karaktär så att du springer snabbare, gör mer skada eller blir en bättre bonde. Du kan också göra dagarna längre, vilket hjälper enormt mycket.

Om dagarna springer du antingen runt och skjuter fiender och letar frön, prylar och trollforlmer, eller så påtar du i jorden. Om nätterna måste du mota bort en armé av anfallande kaniner och sniglar som vill snaska på både dig och dina odlingar. Ju mer du hinner göra på dagen, desto bättre.

Det är en intressant mix mellan roguelike-action och Stardew Valley-doftande simulator, men övervikten vilar definitivt på det föregående. Alla simulatordelarna är väldigt tunna. Du kan gifta dig, men det handlar mest om att ge ett antal rosor till diverse löst folk. Till slut är du gift, och då kan din livskamrat (du kan ha flera) hjälpa till på olika sätt.

Jag har absolut roligt med Atomicrops. I alla fall i lagom doser. Det är bara synd att det inte gör lite mer med sina mer intressanta inslag. Spelet är en charmerande liten bagatell, dock, och som sådan gör den sitt jobb med den äran.

Läs också: Ät diverse töntar i och vid havet i hajsimulatorn Maneater

Atomicrops – Recension Reviewed by - .
3.6

Utslag

72%
72%
Ett kul actionspel i lagom doser, som dock hade vunnit på mer engagerande simulatordelar.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar