facebook_pixel
Streets of Rage 4 – Recension

Streets of Rage 4 – Recension

Streets of Rage 4 är en oväntat bra uppföljare, många år efter både spelseriens och beat ’em up-genrens storhetstid på 90-talet.

Det var bättre förr. Då löste vi våra tvister med knytnävarna, som hederligt folk. Vi slogs på gator och torg, mot punkare (massor med punkare), muterade noshörningar och allsköns andra som tiggde stryk. Sedan tröttnade vi, och beat ’em up-genren förpassades från topplistorna ner i rännstenen.

Om man ska vara ärlig så använde vi alla möjliga tillhyggen även i beat ’em up-spel, så kanske var det inte så hederliga slagsmål trots allt. Men roligt var det, i alla fall den relativt korta tid som genren var i toppform. Det började på allvar med Double Dragon, och nådde kulmen med titlar som Turtles in Time på Super Nintendo, och inte minst Streets of Rage-serien på Megadrive.

På PC var genren aldrig jättestark, men nu när Streets of Rage 4 är här så finns det all anledning även för pc-spelare att ge den numera marginaliserade genren en ordentlig chans. Ibland är man helt enkelt bara sugen på en rejäl knogmacka.

Läs också: Assassin’s Creed: Valhalla premiärvisas

I korthet

Vad är det?

Ett riktigt klassiskt beat ’em up av den gamla skolan.

Utvecklare

Dotemu

Utgivare

Dotemu

Webb

Streets4rage.com

Cirkapris

250kr

PEGI

12

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Mother Russia Bleeds

Smisk

Streets of Rage 4 är en väldigt rak och rättfram uppföljare, som inte alls är intresserad av att modernisera sig i onödan. Istället serveras väldigt gediget smisk för finsmakare som förstår värdet av en riktig snyting rakt på snoken. Eller en rundspark i häcken. Eller en smaskig handflata rakt på kinden. Stryk i alla valörer och smaker, helt enkelt.
Det finns en intrig, och den är passande simpel. Tvillingbarnen till original-trilogins skurk har tagit över staden – slå dem och alla deras hantlangare hårt och konstant på truten, bara. Ibland finns knivar, svärd, påkar, flaskor och annat till hands som du kan prygla motståndarna med. Men oftast är det bara du, dina knogar och en och annan vältajmad spark, mot hundratals ilskna skurkar.

Det hela är väldigt gammaldags. Precis som i de gamla spelen handlar mycket om att kontrollera slagfältet så att du inte blir omringad, för då blir du snabbt mörbultad. De spelbara karaktärerna har sina olika styrkor och brister (vissa är starka, andra är snabba), men kontrollerna är enkla och snabba att lära sig oavsett vilken du väljer.

Banorna är ganska varierade, och även om både fiender och bossar återanvänds så är spelet så kort och rappt att det aldrig hinner bli så där repetitivt som genren annars tenderar att bli. Med dagens mått mätt är spelet måhända en bagatell, men det är en väldigt kul bagatell de få timmar det varar. Särskilt bra är det förstås om man spelar flera. Beat ’em ups är först och främst co-op-spel. Så har det alltid varit. Delat smisk är dubbelt smisk, som man brukar säga.

Läs också: Gears Tactics – Recensionen

Streets of Rage 4 – Recension Reviewed by - .
4

Utslag

80%
80%
Ett beat ’em up som gör mycket med små medel. Gammaldags i ordets mest positiva bemärkelse.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar