facebook_pixel
Resident Evil Resistance – Recension

Resident Evil Resistance – Recension

Ett tilltalande koncept kan inte rädda det zombiesega Resident Evil Resistance.

Resident Evil-spelen är verkligen en bergochdalbana. Å ena sidan har Capcom stått för ett gäng fantastiska titlar som andats nytt liv i både spelserien och hela survival horror-genren (Resident Evil 1, 4 och 7). Samtidigt lyckas studion lika ofta göra ytterst mediokra spel, såsom Resident Evil 6 och nu senast den grindiga matchmaking-simulatorn Resident Evil Resistance.

Mastermind eller Survivor, det är vad du har att välja mellan i den Escape room-inspirerade multiplayerbedrövelsen som är Resident Evil Resistance. Kör du som Survivor, är det du och tre medspelare som får agera Umbrellas försökskaniner när det Raccoon-baserade företaget ska testa sina nya biologiska vapen. Här gäller det att försöka ta sig ut helskinnad från sammanlagt tre banor, samtidigt som tiden tickar ner.

Når klockan noll innan ni hinner ut är matchen förlorad, men det går att tjäna några extra sekunder genom att ta död på Masterminds zombier och neutralisera fällorna som motståndaren placerar ut i realtid på varje bana. Hela grundidén är lovande, men tyvärr haltar spelet av megalång matchmaking som pågår i minst 2-3 minuter, ofta ännu längre. Detta är oacceptabelt i ett modernt multiplayerspel och det enskilt största problemet med Resident Evil Resistance.

Läs också: Resident Evil 3 – Recension

I korthet:

Vad är det?

Asymmetrisk multiplayer med hemska väntetider och seg grinding.

Utvecklare

Capcom, NeoBards Entertainment

Utgivare

Capcom

Webb

residentevil.com/resistance/

Cirkapris

Medföljer Resident Evil 3 (ca 600:-)

Pegi

18 år

Testat på

Intel Core i7-4790K, GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Friday the 13th: the game, Keep Talking and Nobody Explodes

Trots att Resistance drivs av RE Engine, är det inte alls lika tjusigt som nyversionerna av Resident Evil 2 och 3.

Enformig grinding

Varje filur (min favorit är Martin Sandwich, tack vare namnet) kräver att man levlar upp dem var och en för att de ska bli dugliga överlevare. Ju mer jag spelar som herr Sandwich, desto mer plats låser jag upp i hans ryggsäck, samtidigt som hans unika förmågor blir allt fler.

Problemet är att det tar cirka en kvart att plöja igenom alla tre områden i en match innan du går upp en enda fjuttig nivå med den valda karaktären, och sedan måste du alltså göra samma sak med övriga Survivors för att låsa upp nya färdigheter även till dem… Det blir många matcher för att komma någonvart, vilket känns föga lockande med tanke på hur enformigt spelet är.

På första banan ska man samla ihop tre bitar för att lösa ett klassiskt Resident Evil-pussel, under den andra ska tre terminaler aktiveras och i finalområdet är det tre vätskefyllda tankar som ska slås sönder innan man kan fly. Kort sagt: trippel tristess. Trots att banorna är olika och nyckelföremålen skiftar plats, känns det ändå som att jag gör samma sak om och om igen samtidigt som min stackars Martin Macka™ knappt levlar upp. Känslan av belöning lyser med sin frånvaro.

Aningen roligare är det att lira som Mastermind och via kameror försöka stoppa överlevarkvartetten, med zombier som blir värre för varje bana. Så småningom kan man rentav aktivera superbossar som Dr. Birkin eller Tyrant, vilka är riktigt kul att klampa runt som under en begränsad tid. Grindingen gör sig dock påmind även här, eftersom jag som Mastermind enbart kan spela som Annette (Dr. Birkins fru) under flertalet matcher, innan en ny Umbrella-skurk till slut blir upplåst. Suck, vilket tidslöseri.

När matchmakingen till nästa Resistance-runda börjar och jag läser samma speltips jag redan läst dussintals gånger, kommer jag fram till en enda slutsats: jag väntar hellre på Resident Evil 8.

Kasst, Capcom!

Läs också: A Fold Apart – Recension

Resident Evil Resistance – Recension Reviewed by - .
1.95

UTSLAG

39%
39%
Grindigt, enformigt och frustrerande lång matchmaking. Resident Evil när det är som sämst.

Om skribenten

Profilbild

Glad gamer med smak för action och äventyr, men älskar även storytunga titlar där ett bitterljuvt slut är grädden på moset. Uppväxt med konsoler, men tog år 2014 steget in i PC-världen där de magiska 60 FPS väntade.

Liknande artiklar