facebook_pixel
En parvels memoarer – del 3

En parvels memoarer – del 3

Det säregna äventyrsspelet The Longing utspelar sig över 400 dagar, i realtid. Det är ett spel om ensamhet och väntan, och om utforskande förstås. I huvudrollen ser vi en liten figur som kallas för en ”skugga”. Vi väljer att kalla honom parveln, för det är vad han är. Det här är del tre av parvelns memoarer, där vi får följa vad som händer under spelets gång (baserat på direkta citat från spelet, och dramatiseringar av det som händer, och inte händer).

Dag 23

Jag hade tänkt utforska lite mer, men jag kunde inte riktigt hålla mig. Jag hittade några bitar trä som jag tänkte göra en säng av. Mossa kunde kanske bli en bra madrass. Men då måste jag hitta mer av det. För och främst behöver jag dock ett större bo för att få plats med sängen, i så fall.

Idag har jag vandrat hela vägen hem. Överallt ser jag mörka dörrgångar jag inte minns om jag utforskat riktigt ordentligt. De lockar mig enormt. Och skrämmer mig. Jag är rädd att jag hör hemma i mörkret, trots att jag egentligen inte vill. Kanske kan jag hitta ett ljus stort nog för att skrämma bort den känslan för gott?

Vi får se. Först ska jag bygga ut mitt hem. Det här kommer att ta lite tid.

 

Dag 25

Mina händer gör så ont. Det är fulla av blåsor. Vissa av dem spricker. Jag blöder lite. Men det spelar ingen roll. Jag måste fortsätta att hacka. Om jag inte kan ta mig till en större värld, så kan jag åtminstone göra min värld lite större.

Det gör ont, men jag fortsätter att hacka.

 

Dag 26

Händerna är så stela att jag inte orkar skriva så mycket. Men snart är jag färdig.

Snart har jag ett hem jag kan vara stolt över. Snart är min värld stor. Eller i alla fall större.

När jag orkar ska jag leta mer mossa. Det är svårt att vila utan säng. Allt är sten. Allt är hårt, min kropp är mjuk och bräcklig. Jag har aldrig tänkt på hur bräcklig tidigare. Det finns roligare saker att tänka på.

 

Dag 27

Tror färdig. Blåsor i hand, ont. Ej skriva.

Önskar hade säng.

Vila.

 

Dag 28

Fortfarande ont, trött.

Vila. Länge.

Läs också: En parvels memoarer – del 1

Läs också: En parvels memoarer – del 2

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar