facebook_pixel
Halo: Combat Evolved Anniversary – Recension

Halo: Combat Evolved Anniversary – Recension

Halo: Combat Evolved Anniversary är värt ett återbesök för den forne Halo-spelaren, men lär inte frälsa någon ny.

Nästa del att släppas i Halo: The Master Chief Collection är inget mindre än 2011-remastern av Bungie-klassikern Halo: Combat Evolved. Efter en trevande start med oförklarligt ospelbar co-op, löser sig snart problemen och jag får precis den nostalgitripp jag är ute efter. Med extra mycket BOOM i lurarna!

Det börjar katastrofalt. Jag och Fredrik, den ovane Halo-novisen som jag dyrt och heligt lovat ”kommer fatta storyn bättre i Halo: Combat Evolved än i Reach”, drar igång det första uppdraget och… allting hackar! Vi får ständiga varningar om ”Connection interrupted” och det är totalt omöjligt att spela. Detta påminner inte så lite om mardrömslanseringen till Xbox One 2014, då The Master Chief Collection knappt fungerade. Såhär ska det ju inte vara, tänker jag och känner mig co-op-kränkt.

Efter den buggiga skräckstarten har dock spelet flutit på utan några vidare krusiduller. Co-op, som enligt mig är det allra bästa med hela Halo-serien, fungerar plötsligt galant vid nästa speltillfälle och jag släpper ut en lättnadens pust som skulle få självaste bror Duktigs tegelhus att braka ihop. Det här är Halo: Combat Evolved exakt som jag minns det, med oförglömliga banor att utrota Covenanter på och utan någon domedags-stuttering!

Fast, exakt som jag minns det är inte helt sant. Det ”nya” ljudet (från 2011-remastern) är en explosionsartad fröjd för öronen, där allt från granater till gevärseld har en fantastisk tyngd jämfört med hur spelet lät i det snart 20 år gamla originalet. Den pricksäkra M6D-pistolen var ett fuskigt och helt underbart vapen redan 2001, men nu kan man till och med höra vilken förödande kraft UNSC-pickan har. Blanda det med Martin O’Donnells stämningsfulla soundtrack, och vips har du ett Halo: Combat Evolved som aldrig låtit bättre.

Läs också: Halo Reach – Recensionen

I korthet:

Vad är det?

Det andra spelet att släppas i supersamlingen Halo: The Master Chief Collection.

Utvecklare

343 Industries

Utgivare

Xbox Game Studios

Webb

Xbox.com

Cirkapris

400:-

Pegi

18 år

Spelat på

Intel Core i7-4790k, 16 GB RAM, GTX 1080

Kolla även in

Halo Reach, Mass Effect-trilogin

Favoriter som den soliga ön The Silent Carthographer varvas med mer dunkla banor, såsom Truth and Reconciliation och 343 Guilty Spark.

Halvgammalt och rågammalt

Allt är dock inte prima liv bara för att spelet låter suveränt och flyter på som det ska, utan precis som med Reach är grafiken numera hopplöst förlegad. Remastern från 2011 imponerade när den kom, men det var ju nio år sedan vilket i pc-mått mätt är detsamma som ett halvt millennium… Halvgamla Xbox 360-texturer är inte särskilt spännande 2020 och även om det är urcoolt att man med ett knapptryck även kan byta till originalgrafiken från 2001, är den rågamla versionen av Halo en horribel syn för mina bortskämda ögon som vant sig vid moderna titlar som Red Dead Redemption 2 och Resident Evil 2 Remake.

Xbox-Halo må ha sin nostalgiska charm, men utsmetat i 1440p-upplösning är det inte speciellt vackert. Nä, då är Anniversary-varianten att föredra.

Märkligt nog valde Saber Interactive och 343 Industries däremot aldrig att doppa multiplayerbanorna i någon ny grafik, utan här får man snällt nöja sig med att återuppleva samma gamla Sidewinder, Blood Gulch och alla andra klassiker i deras originalform. Jag som är uppvuxen med Halo njuter visserligen fortfarande av att skjuta röda och blå spartaner på dessa ursprungskartor, men för helt nya spelare lär dödsmatcherna mest kännas antika. Att kunna byta till ”ny” (läs: 2011) grafik från Anniversary-remastern, hade varit en schysst valmöjlighet som tyvärr inte finns i multiplayerkrigandet.

Färgglad variation

Glädjande nog är Halo: Combat Evolved Anniversary dock inte sådär smutsbrunt som den färglösa prequeln Reach. Istället bjussar Combat Evolved på en tämligen färgglad och varierad skara banor (både i multiplayer och – framför allt – i storyn), vilket gör att jag aldrig tycks kunna tröttna på Master Chiefs första äventyr.

Trots att man bana ut och bana in mest bara skjuter, spränger och kör över Covenant-fiender och senare även de parasitliknande The Flood, är variationsrikedomen i uppdragen såpass stor att jag alltid känner mig pepp på att ta mig an dem. Jag gillar till och med den ökända hatbanan Library, hör och häpna!

Halo: Combat Evolved Anniversary må inte kännas lika fräscht som när det först släpptes 2011, men det är än idag en precis lika härlig actionkaramell att tugga i sig när skjutlusten faller på. För oavsett hur gammal grafiken än blir, kommer Halo 1 (läses Halo Ett) alltid vara min favoritdel i serien. Framför allt i co-op.

Läs också: Nyhet – Worms återvänder 2020

Blood Gulch – den mest ikoniska banan! Senare förfinad till perfektion i Halo 2.

Det regnar granater

Inga handgranater har någonsin flugit lika långt eller smällt lika högt som de i Halo: Combat Evolved. Trots, eller kanske tack vare, den komiskt långa räckvidden, är granaterna i det första spelet mitt huvudvapen. Glöm den grymma pistolen, Assault Riflen med sina hiskeliga 60 patroner (i senare delar endast 32) och raketgeväret; inget går upp emot att hiva iväg en massa granater mot fienden! Samtidigt som man själv blir ihjälskjuten för att fienden är såpass smart att den faktiskt använder annat än bara granater hela tiden…

Halo: Combat Evolved Anniversary – Recension Reviewed by - .
4.05

UTSLAG

81%
81%
En lika mysig som actionpackad nostalgitripp för Halo-fantasten, även om det knappast lär vara lika magiskt för nya spelare.

Om skribenten

Profilbild

Glad gamer med smak för action och äventyr, men älskar även storytunga titlar där ett bitterljuvt slut är grädden på moset. Uppväxt med konsoler, men tog år 2014 steget in i PC-världen där de magiska 60 FPS väntade.

Liknande artiklar