facebook_pixel
The Pedestrian – Recension

The Pedestrian – Recension

The Pedestrian fascinerar och frustrerar om vart annat.

Plötsligt fick herr Gårman nog; han hade ledsnat på sitt fyrkantiga fängelse och ville ut, ut i världen och upptäcka saker bortom det övergångsställe han kallade sitt hem. Det här är inte den faktiska premissen i The Pedestrian, men vad jag föreställer mig i mitt huvud under spelets första minuter.

The Pedestrian är nämligen ett pusselspel om en streckgubbe (eller -gumma) som av oklara anledningar tar sig från trafikskylt till trafikskylt, från plakat till plakat och skärm till skärm, för att tids nog (kanske) få sin frihet. Presentationen blir därför en lika stor del av upplevelsen som pusslen, då de skiftande vardagsbakgrunderna erbjuder en del riktigt häftiga övergångar, som gör spelet betydligt mer spektakulärt än annars vore fallet.

Majoriteten av pusslen handlar om att flytta runt ovan nämnda plakat, koppla ihop dörrar och stegar med varandra, och aktivera elektroniska apparater för att öppna vägen vidare. Pusslande är inte min starka sida (mitt intresse för spelet väcktes främst av grafiken) vilket leder till att jag måste ta regelbundna pauser, detta eftersom jag blir för frustrerad av att fundera för hårt och för länge. Speciellt mot slutet av äventyret tar orken slut, då jag tvingas tänka utanför lådan på allvar (bokstavligt talat, och häftigt så det förslår då man inser vad som pågår). Tempot kunde med andra ord vara bättre, och jag hade gärna sett fler simpla, rättframma segment, som naturliga andningshål mellan de större pusslen.

Läs också: Recension: Zombie Army 4: Dead War

I korthet

Vad är det?

Pussligt plattformsspel.

Utvecklare

Skookum Arts

Utgivare

Skookum Arts

Webb

skookum-arts.com

Cirkapris

180:-

PEGI

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla även in

Fez

“Om jag går hit, kommer jag dit då?”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Cirkuskonster undanbedes

Det bjuds ändå på en del försiktigt plattformshoppande, men dessa sekvenser kräver sällan (eller aldrig) några egentliga akrobatiska färdigheter, då avancerade cirkuskonster allt som oftast bara är ett tecken på att du redan missat något tidigare i processen. Ibland önskar jag att spelet kunde erbjuda ett enkelt sätt att fullständigt återställa pusslen, men det blir aldrig något större problem, då man aldrig tillåts måla in sig i ett hörn. Desto märkligare är den fridfulla musiken, som ibland helt och hållet överger spelet om man fastnar för länge i samma sektion, bara för att abrupt återkomma så fort som nästa “flagga” aktiveras. En uppdatering som kunde åtgärda det här problemet vore mycket uppskattad.

Allt sammantaget är The Pedestrian en tankeväckande, gemytlig pusselspelsupplevelse, men inget som kommer hänga kvar i konversationen till samma grad som, säg, Portal, Braid, Fez och The Witness. Här och nu, under den torftiga inledningen av spelåret 2020, är det dock högst rekommenderat för fans av genren, eller övriga pc-spelare som bara vill låta bli att skjuta folk i ansiktet en kväll eller två. Gubben lyser oftast grönt, även fast han får mig att se rött ibland.

Läs också: Doom Eternal – mot evigheten och rakt åt helvete

The Pedestrian – Recension Reviewed by - .
3.55

UTSLAG

71%
71%
Spektakulär inramning förmildrar något utmattande tempo.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar