facebook_pixel
Path of Exile 2 – På gång

Path of Exile 2 – På gång

En helt ny, gratis kampanj till det extremt populära actionrollspelet.

När Path of Exile-skaparen Chris Wilson intog scenen på Exilecon i november förra året så förväntade vi oss inte att han skulle avtäcka en uppföljare. Än mer oväntat är att Path of Exile 2 är en ny, gratis kampanj som uppdaterar både grafik och spelsystem system, men som också införlivar alla huvudexpansionerna från originalspelet. En uppföljare som inte delar spelarbasen är en ovanlig syn.

Efter att ha spelat en knapp timme av Path of Exile 2 måste jag påpeka att det verkligen känns som en regelrätt uppföljare, trots att det i mångt och mycket fortfarande är samma spel. Det är en uppgradering på i princip alla plan. Inte minst är det nya färdighetssystemet ett väldigt smart sätt att göra titelns komplexitet mycket mer lättillgänglig, utan att göra avkall på djupet. Om något så är detta en ännu våtare dröm för karaktärsbyggare som ägnar sig åt theory crafting.

Hem till Wraeclast

Handlingen äger rum tjugo år efter originalet, och kretsar kring ett samhälle i återuppbyggnad. Det behövs efter att spelarkaraktärerna dödade varenda liten gud, och sedan använde deras krafter för att döda den största av dem alla. Nu när alla gudomligheter har gått hädan måste mänskligheten börja städa undan deras lik och försöka gå vidare.

Enligt Chris Wilson är detta Grinding Gear Games sätt att trycka på reset-knappen, för att få chansen att berätta en lite mindre historia. En som inte nödvändigtvis handlar om världens undergång.

Du tar rollen som en ny individ, som med nöd och näppe flyr från att bli avrättad – och till sist flyter iland i Wraeclast. Det är inte jättetydligt vad man ska göra, men målet är att undersöka hertigen som låg bakom din dödsdom. Det visar sig att det finns paranormala mysterier att gräva i där, nämligen. Givetvis så löser du dina problem genom att klicka på monster tills de går sönder, och du kan plundra deras lik.

Redan efter några minuter känns Path of Exile 2 som en klar förbättring gentemot originalet. Första spelet är sju år gammalt nu, vilket om inget annat märks i de endimensionella bosstriderna. Lite för ofta står du mest stilla och klickar på bossen till den faller ihop i en hög. Efter att ha spöat dem dussintals gånger blir bristen på utmaning frustrerande.

Sedan dess har dock Grinding Gear Games lärt sig en hel del om vad som gör en boss rolig att slåss mot. Ett tidigt uppdrag går ut på att döda Devourer, en stor mask som bor i en underjordisk passage. De första bossarna i första spelet var ganska simpla, men den här masken är förvånansvärt utmanande.

Devourer gillar att gräva ner sig och explodera, vilket tvingar dig att springa för livet. Varje gång monstret rör sitt huvud lämnar det dessutom efter sig en pöl av frätande syra, vilket gör utrymmet allt trängre. Den anfaller genom att smiska till dig med sin svans, samtidigt som den också spottar frätande projektiler. Det är en hektisk och överväldigande strid, precis som det ska vara i ett actionrollspel.

Alla bossar jag slåss mot kräver min fulla uppmärksamhet. I ett senare område pryglar Rust King mig med sina rostiga metallbitar; en enda liten träff kan göra så att jag förblöder på ett ögonblick. Enda sättet att överleva är att lära sig hans mönster, och försöka förutsäga hans nästa attack. När han tar fram sina svävande knivar måste du snabbt fly undan till hans flanker. Om du hackar lite för länge på hans ben triggar han en explosion, så du måste väga dina anfall och reträtter väl.

Läs också: Surviving the Aftermath – På gång

I korthet

Releasedatum

2021

Utvecklare

Grinding Gear Games

Utgivare

Grinding Gear Games

Webb

Pathofexile2.com

Att striderna är mer krävande märks även i möten med vanliga standardfiender. Förvridna häxor frammanar ockulta symboler som exploderar, och odöda bestar drämmer stora stenar i backen. Jag dödar fortfarande drivor av diverse löst oknytt, men jag är också ständigt medveten om att de lätt kan ta kål på mig om jag blir oförsiktig.

Nylackat

Path of Exile 2 har även putsat upp det visuella med en ny grafikmotor. Miljöerna var fantastiska redan i originalet, men den mer avancerade belysningen och partikeleffekterna gör att uppföljaren känns mer hotfull. Området Grimtangle består till exempel av en massa förvridna rötter och grenar. Det hade varit en ganska trist plats om det inte vore för de fantastisk läckra lysande svamparna.

De där svamparna är emellertid inte bara utsmyckning. Kommer du för nära så exploderar de i ett moln av frätande syra. För att göra det hela än värre kryllar det av zombier som kan få fler svampar att växa upp ur marken, och du har sällan tid att stå stilla när de är i närheten.

En av de bästa nyheterna är att pilar numera är fysiska objekt. Det betyder att de kan sätta sig i, eller studsa mot, olika ytor beroende på vad de är gjorda av. Jag har förvisso aldrig gillat pilbågarna i Path of Exile, men nu vill jag använda dem bara för att täcka allt, hela område i pilar! Det är måhända ingen stor grej, men det ger striderna en extra vitamininjektion.

Strömlinjeformade färdigheter

Svårare strider ställer också krav på att spelarna måste använda sina resurser smartare. Lyckligtvis är detta ännu ett område där spelet fått välbehövliga förbättringar. Färdighetssystemet i Path of Exile är oerhört komplicerat, men mycket kan sammanfattas med att du inte får förmågor automatiskt beroende på klass. Istället är varje färdighet juveler, så kallade skill gems, som kan fås genom vanligt lootande eller som uppdragsbelöningar. De här juvelerna måste sättas i din utrustning för att de ska aktiveras. Om du vill så kan du för all del skapa en bågskytt som kastar eldbollar, eller varför inte en trollkarl som svingar enorma tvåhandssvärd?

Det hela blir mer komplicerat när du börjar få utrustning som tillåter supportjuveler som förbättrar dina huvudfärdigheter. Således kan du para ihop en eldklotsfärdighet med en support-juvel och skapa förmågan att frammana en stationär totem som spottar eldbollar på fienderna.

Det hela är en utmärkt idé, men det allt annat än intuitiva gränssnittet gör allt krångligare än det behöver vara. Det går att koppla samman skill gems som inte alls har någon synergi, utan att spelet förklarar varför de inte har det. Path of Exile 2 fixar till de här bristerna, och lägger till några nya sätt att mixtra med din karaktär.

I det nya systemet har inte rustningar slumpmässiga luckor att sätta juveler i. Således behöver man tacksamt nog inte byta ut sina skill gems varje gång man skaffar ny rustning. Istället har varje rustningskategori ett bestämt antal luckor för färdigheter. Detta hanteras i en ny inventoryskärm som gör det mycket lättare att se hur de olika juvelerna fungerar ihop. Du kan inte heller para ihop två som inte är kompatibla.

Nu är det också möjligt att ha fler skill gems med sex sammankopplingar. Det är svårt att förklara varför detta är så bra utan att gräva ner sig i en lång utläggning om theory crafting, men sex är den nuvarande maxgränsen för länkade juveler. Det är extremt ovanligt, men möjliggör galet mäktiga karaktärsbyggen. Det gamla systemet är dock begränsat, då bara vissa rustningar och tvåhandsvapen kan ha så många luckor. I det nya systemet kan alla skill gems ha sex luckor för support-juveler, vilket gör det möjligt att ha fler än tidigare.

Utöver detta får också utrustningssystemet en visuell uppdatering. En vanlig kritik mot Path of Exile är att nästan all vanlig utrustning ser ut som hej kom och hjälp mig, med snyggare skins låsta bakom mikrotransaktioner. Utvecklarna skapar dock massor med ny utrustning för den nya grafikmotorn, så vi kan hoppas på bot och bättring också på det planet.

Efter att ha spelat igenom första akten av Path of Exile 2 kan jag konstatera att det känns som ett rejält kliv framåt för ett redan utmärkt spel. Den nya grafiken och de mer utmanande striderna gör upplevelsen betydligt roligare, och det förbättrade färdighetssystemet gör mycket för att fila bort en del av frustrationerna. Eftersom detta inte är en separat uppföljare så kommer även den gamla kampanjen att åtnjuta samma systemförbättringar. De där trista bossarna lär nog dock bestå.

Läs också: Recension: Warcraft III: Reforged

Steven Messner

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar