facebook_pixel
Journey to the Savage Planet – Recension

Journey to the Savage Planet – Recension

Journey to the Savage Planet innehåller en vacker planet, dussintals verktyg för att utforska den, och en naggande känsla att du inte är the good guy.

När mänskligheten letar sig bort från jorden gäller det att välja rätt hemvist att ersätta vår gamla planet med. Som tur är har Kindred Aerospace – det fjärde bästa rymdutforskningsföretaget! – dig som hjälp. Ensam ska du utforska och tämja en ny planet samt besluta om den är passande som mänsklig boplats.

Nästan omedelbart efter landning visar det sig dock att den nya planeten innehåller ett enormt torn som uppenbarligen byggts av intelligent liv. Ditt uppdrag skiftar här till att ta reda på vad som blivit av dess skapare, samtidigt som du utforskar planeten för dess resurser och lär dig mer om dess flora och fauna.

Jag kan beskriva Journey to the Savage Planet på två olika sätt. Dels är det ett tredimensionellt metroidvania, där du sakta låser upp nya förmågor som låter dig ta dig till fler platser av planeten. Speciellt Metroid Prime-serien är en tydlig inspiration, då en stor del av spelet går ut på att skanna varelser, växter, och omgivningen för att lära dig mer om dess historia.

Liknelsen med just Prime är inget jag gör lättvindigt. Faktum är att Savage Planet ofta känns som en mindre action-betonad ny del i den insomnade serien, med lika solid spelmekanik och fantasirika världar. Att låsa upp nya förmågor och delar av planeten är en stark morot att fortsätta, då det aldrig slutar vara kul att röra sig genom den. Trots att spelet saknar karta blev jag snabbt van vid riktmärken och lärde mig på ett naturligt sätt hur varje del höll ihop. Varje upptäckt är lika belönande, speciellt då det ofta leder till att du begåvas med någon kul ny leksak.

Läs också: Monster Hunter World: Iceborne – Recension

I korthet:

Vad är det?

Färgstarkt och milt satiriskt 3d-metroidvania.

Utvecklare

Typhoon Studios

Utgivare

505 Games

Webb

https://savageplanetgame.com/

Cirkapris

300kr

Pegi

12

Testat på

Intel Core i7-3770K, Sapphire Radeon RX 580 8GB, 16 GB RAM

Kolla även in

No Man’s Sky

Bild från Journey to the Savage Planet.
Med en energipistol och en burk läskeblask kan man åstadkomma vad som helst.

Den nya världen

Den andra beskrivningen är att spelet uttryckligen är en satir om kolonisering, både narrativt och spelmekaniskt. Mest tydligt är det i handlingen som inte hymlar med att Kindreds motiv är betydligt mörkare än deras överdrivet muntra yta föreslår. Satiren är varken subtil eller djup, men den kontextualiserar ändå spelarens handlingar på ett effektivt sätt.

Där exempelvis No Man’s Sky skapar en känsla av symbios med varje ny värld man besöker gör Savage Planet att du känner dig som en parasit i det här ekosystemet. Du tar åt dig av dess resurser, dödar dess invånare, och gör den redo så att fler av din sort kan komma och förstöra. Det ger ett extra djup till den vanliga metroidvania-rytmen av att ”låsa upp” och erövra en plats där du egentligen inte håller hemma.

Trots att mycket av Journey to the Savage Planet till en början känns bekant lyckas det blanda sina influenser till något eget. I grunden är det ett mekaniskt tillfredsställande äventyr som har en liten men märkbar tematik under huven. För mig blev humorn lite väl Rick & Morty efter ett tag, men det är en liten skrapa i en annars strålande upptäcktsfärd.

Läs också: Doom Eternal – mot evigheten och rakt åt helvete

Journey to the Savage Planet – Recension Reviewed by - .
4.25

UTSLAG

85%
85%
Ett underhållande upptäckaräventyr som visar upp det bitterljuva livet som kolonisatör.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar