facebook_pixel
Dragon Ball Z: Kakarot – Recension

Dragon Ball Z: Kakarot – Recension

Dragon Ball Z: Kakarot får oss att vilja kolla på animeserien istället.

Liksom för många andra väckte Dragon Ball Fighterz mitt Dragon Ball-intresse med bravur. Jag satte mig därför ner för att kolla på de första sex avsnitten av Dragon Ball Kai, och njöt av åkturen tills jag blev distraherad av annat. Nu brinner jag emellertid av iver att återuppta mitt tittande.

Dragon Ball Z: Kakarot är nämligen inte ett särskilt bra spel, men det är ändå väldigt Dragon Ball. Berättelsen förtäljs från början, från uppgörelsen med Raditz och Saiyan-krigarnas ankomst till jorden, och det är intressant att för första gången få spela ett Dragon Ball-spel med proper kontext. Därför blir det även uppenbart att interaktiviteten tillför föga.

Presentationen i Dragon Ball Z: Kakarot må vara fantastisk, men själva spelmomenten gör alltid sitt bästa för att dra ner hajpen som mellansekvenserna lyckas bygga upp. Det är ett sandlådespel i Ubisoft-snitt, en stor, öde värld där man kan flyga omkring och samla svävande klot (erfarenhetspoäng) eller genomföra intetsägande sidouppdrag (även om de bjuder på gott om fanservice). Kontrollerna är ett omedelbart problem då flygandet inte känns bra (man dyker upp och ner med axelknapparna på handkontrollen istället för de analoga spakarna, hur tänkte man här riktigt?) och inte blir det särskilt mycket roligare under de stela striderna, som blir oöverskådliga så fort som fler än en motståndare är inblandad, samtidigt som flytet sabbas av konstanta avbrott.

Läs också: Recension: Dragon Quest Builders 2

I korthet

Vad är det?

Dragon Ball med tveksam interaktivitet.

Utvecklare

Cyber Connect 2

Utgivare

Bandai Namco

Webb

bandainamcoent.com/games/dragon-ball-z-kakarot

Cirkapris

630:-

PEGI

12

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla även in

Dragon Ball Fighterz

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillsammans är vi uttråkade

Sedan har vi alla system; i ett försök att få Dragon Ball Z: Kakarot att kännas större och mer avancerat än det är har utvecklarna hos Cyber Connect 2 infört både matlagning (jo, på allvar) och ett så kallat “community”-system, där spelaren måste placera ut Dragon Ball-karaktärer i ett stort rutnät, och ge dem gåvor och placera dem intill vänner för att göra dem starkare. Det är inte roligt någonstans, och jag blir enbart less när jag låser upp ännu en bananklasesnubbe att pilla med. Kanske kan det här systemet bidra med något meningsfullt om man försöker experimentera med det på allvar, men den snälla svårighetsgraden övertygar mig om att det inte alls är nödvändigt.

Dragon Ball Z: Kakarot är ändå inte ett dåligt spel. Grafiken och ljudet är strålande, och stämningen likaså. Introfilmen ger oss den klassiska slagdängan Cha-La Head-Cha-La (det allra första Dragon Ball Z-introt) och samma låt återkommer i olika arrangemang under spelets gång, vilket ger mig rysningar av välbehag. Utvecklarnas kärlek för Dragon Ball är uppenbar, men det räcker tyvärr inte till då speldesignen och -mekaniken stjälper mer än de hjälper. Bättre lycka nästa gång? Förmodligen inte, men man kan ju hoppas.

Läs också: Doom Eternal – mot evigheten och rakt åt helvete

Dragon Ball Z: Kakarot – Recension Reviewed by - .
3.1

UTSLAG

62%
62%
Presentationen sitter som en smäck, men tyvärr gör inget annat det.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar