facebook_pixel
Mosaic – Recension

Mosaic – Recension

Senkapitalistisk ensamhet och urban isolering är precis så roligt som det låter i norska depressionssimulatorn Mosaic.

Varje morgon måste huvudpersonen fysiskt dras upp ur sängen. Sedan sitter han där på sängkanten och spelar ett sånt där tryck-många-gånger-spel. Han når en ny level. Dopaminaktiverande pling och plong mot en ljudmatta av lägenhetens molande surr. Han läser i nyhetsappen. Bostadsbolagen bygger dyra lägenheter och ställer sig frågande till varför de hemlösa inte kan betala marknadsmässiga hyror.

Dag ut och dag in vandrar han i en flod av likadant klädda människor. Han lämnar kvar fönsterkuverten i postfacket. Han swajpar höger på alla de ansiktslösa människorna i dejtingappen och får noll matchningar. Väntar på tunnelbanan. Utför ett arbete som han inte förstår vad det går ut på. Åker hem igen. Man vänjer sig.

Ensamheten

Den enskilda människans ensamhet och alienation i kapitalets maskineri är på intet sätt outforskad terräng inom konsten. Mosaic lyckas däremot göra det hela mer angeläget och nutida genom att inte slå in berättelsen i alltför många lager av abstraktion. Platsen är en modern innerstad (förslagelsevis Oslo då utvecklaren Krillbite hör hemma i vårt västra grannland) och tiden är nu. Och problemet är urbanisering och senkapitalism.

Spelets namnlöse huvudperson plågas inte av en rent klinisk depression där lösningen är terapi och medicin. Det är det rådande ekonomiska systemet som berövat honom hans självkänsla och autonomi. Under sitt själsdödande pendlande fram och tillbaka från arbetsplatsen ser han glimtar av något mer. Gatumusikanter vars svallande toner skänker lite färg till den mörka stadsbilden. Han får sällskap av en talande guldfisk – en symbol för det fria och virvlande som också har för vana att spärras in i för små glasburkar.

Läs också: Shenmue III – recension

I korthet

Vad är det?

Storstadsdepression

Utvecklare

Krillbite

Utgivare

Raw Fury

Webb

Krillbite.com

Cirkapris

210:-

Pegi

12 år

Testat på

I7 2600K, GeForce GTX 1070, 8 GB RAM

Kolla även in

Little Red Lie

Viktiga bestyr.

Dockfilm

Mosaic är, med sina stora polygoner och dämpade färgsättning, en vacker liten berättelse. Musik och ljud väcker precis de rätta känslorna och med hörlurar på skallen så blir de ibland drömska och stundom påträngande ljudmattorna riktigt suggestiva. Många av dessa delar hade däremot fungerat minst lika bra i form av en kortfilm.

De rent spelmekaniska bitarna får sällan den uppmärksamhet de behöver. Här finns ett antal surrealistiska spelvinjetter där huvudpersonens dagdrömmande och längtan tar formen av exempelvis en fjärils flygtur på en byggarbetsplats eller ett sökande efter sig själv i en spegelsal. De är däremot tillräckligt enkla och inrutade för att aldrig lyckas väcka den specifika känsla som de gör anspråk på.

Känslan kom däremot när mitt alterego – efter mycket idogt tryckande på den där knapp-appen – istället laddade hem en applikation för att investera i Bitcoin (här kallat Blipcoin). Utsikterna såg bra ut. Priset låg stadigt runt 30 dollar per Blipcoin och när det rasade till 24 dollar så köpte jag några stycken. Det sjönk lite till. Jag tänkte på de obetalda räkningarna på köksbordet i lägenheten och klickade hem några fler kryptopengar. Då sjönk kursen lavinartat, hamnade på runt 5 dollar, och stannade sedan där för evigt.

Jag var stormrik på de där helt värdelösa poängen jag samlat i den där trycka-på-knapp-appen, men hade spelat bort pengarna till hyran på dåliga investeringar i libertarianska låtsaspengar. Spelet dinglade ett litet hopp framför mig bara för att krossa alltihop och låta mig återgå till den gråa vardagen.

Mosaic tacklar ämnen som ekonomisk alienering och urban ensamhet utan att släta över de bakomliggande faktorerna. Symboliken är stundtals lite väl sliten – rullande band och arbetare fast i det fysiska maskineriet gjordes perfekt redan i Charlie Chaplins Moderna tider 1936. Det hela förhöjs ändå av de familjära delarna av våra moderna liv, där mobiltelefonen blivit ett surrogat för mänsklig interaktion. Spelet vill heller inte säga att det är upp till var och en att ta sig ur eller anpassa sig till det destruktiva systemet, utan vill istället riva hela det där etablissemanget. Och det är ett hoppfullt budskap som lämnade mig med en viktig gnista av hopp.

Läs också: Unto the End – på gång


Mer sorg
Spel behöver inte vara kul. Spel kan också vara mentalt utmattande.

Actual Sunlight
WZOGI, 2013
Will O’Neills skildring av en ung vuxen mans psykologiska förfall i en tid av individualistisk ensamhet är långt ifrån lika estetiskt fulländat som Mosaic men kompenserar för detta med mycket skarpt skrivande och plågsamma sanningar. Detsamma gäller den spirituella uppföljaren Little Red Lie.

Depression Quest
The Quinnspiracy, 2014
Zoë Quinn sätter utlämnande personliga ord på förlamande depression i sitt textbaserade genombrottsspel. Genom att låsa de mer konstruktiva valen till nivå av psykisk ohälsa får spelaren intellektuell förståelse inför de förändringar som borde göras, utan att kunna genomföra dem.

Mosaic – Recension Reviewed by - .
3.85

UTSLAG

77%
77%
Hotfullt vacker och tung berättelse om sorg och hopp som lyckas säga mycket trots att det borde gjort mer med sitt format.

Om skribenten

Erik Bergérus

Lagom melankolisk pojkman som gillar sobert berättande och gamla saker.

Liknande artiklar