facebook_pixel
Destiny 2: Shadowkeep – Recension

Destiny 2: Shadowkeep – Recension

Månen må vara hemsökt, men Destiny 2: Shadowkeep försöker ingjuta nytt liv i Bungies onlineaction.

Det är inte riktigt rätt att kalla Destiny 2 och liknande spel för ”spel som service”. Termen antyder ju en konsekvent och smidig användarupplevelse. Destiny 2 är snarare ”spel som vägbygge”. Det är ett vägnät som långsamt byggs ut till något större och spretigare – men som alltid är under konstruktion. Ibland blir det trafikstockning, köer och problem, för utvecklarna kan inte göra allting på en gång.

I nya expansionen Shadowkeep återvänder Bungie till månen, som inte synts till sedan första Destiny. Sedan dess har den bekanta himlakroppen genomgått en del förändringar, dock. Spelet i stort genomgår också ett flertal förändringar i och med den här expansionen. De många ändringarna känns paradoxalt nog både omfattande och odramatiska på samma gång.

Spelarna återvänder till månen i jakt på Eris Morn, och Shadowkeep innehåller både det bästa och det sämsta i Bungies berättande. Uppdragsmålen förklaras av Eris medelst tröttsamma monologer fulla av mystiskt nonsens. Sällan har jag någon egentlig koll på vad jag egentligen sysslar med, eller varför. I stora drag går det ut på att spelaren måste skaffa en ny sorts rustning, men denna simpla premiss grumlas på grund av sättet den presenteras.

Antagonist, javisst

På ett övergripande plan känns ändå expansionen som en mild succé, inte minst tack vare ett nytt hot som lurar runt hörnet. Det är ett hot som känns stort både i sin ondska, och genom sättet Bungie långsamt har byggt upp det under två år.

Jag har läst min beskärda del av Destiny-lore, och att stöta på styggelsen som lurar under månens yta kändes chockerande dramatiskt. Herregud, måste jag slåss mot en sån där sak? Jag kände mig inte beredd på det, vilket tyder på att Bungie lyckats med bra i sättet de smugit in den här större antagonisten.

De enskilda uppdragen är mestadels bekanta i sin utformning. Du skjuter dig fram till en arena, där en extra stor, och ofta extra tjurig, boss väntar. Oavsett om det är en magiker, ett rymdtroll eller en elitsoldat av något slag som väntar i slutet, så är receptet detsamma. Ibland får du fly på slutet också, men mycket mer omväxling än så blir det inte. Den där lekfullheten som fanns i Forsaken-expansionen, där varje barons färdigheter avgjorde hur du besegrade dem, finns inte här. Shadowkeep funkar ändå, av samma anledning som Destiny alltid funkar. Vapnen känns bra, och skjutandet är roligt.

Läs också: Recension: Red Dead Redemption 2

I korthet

Vad är det?

En kuslig expansion som tar Destiny 2 till månen.

Utvecklare

Bungie

Utgivare

Bungie

Webb

Bungie.net

Cirkapris

350:-

Pegi

16 år

Testat på

Intel Core i5 7600k, GTX 1070, 16 GB RAM

Kolla även in

Borderlands 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dessutom är månen en miljö som dryper av både atmosfär och nostalgi. Det är en plats som alltid varit en av Destiny-världens mest minnesvärda, men de nya områdena i Shadowkeep är fantastiskt vackra. Det där röda tornet Scarlet Keep ser nästan ut som en målning där den olycksbådande tornar upp sig vid horisonten.

De mer bekanta delarna av kartan är inte heller de en besvikelse, något som annars alltid är en risk med sådana här återbesök. Det hjälper ju att detta är första gången pc-spelare får besöka månen. Men även för en veteran som jag, som ägnade timmar åt att farma ”helium filaments” i det första spelet, känns återkomsten spännande.

Jag älskar att återvända till platser som Traitor’s Ketch, och att hitta i de underjordiska tunnlarna med en kombination av minne och magkänsla. De flesta av Shadowkeeps vapen är knutna till uppdrag som kräver att du letar rätt på diverse prylar som är utspridda här och där. Många lär kolla upp svaren på internet, men jag gillar att irra runt i underjorden och återbekanta mig med de märkliga omgivningarna i Hives territorium.

Tillräckligt många subtila detaljer har förändrats även i de återanvända miljöerna, så att det känns som att tid har passerat sedan sist jag var här. Det är en ovanlig känsla i ett spel som går ut på att göra samma sak om och om igen.

Vardagsuppdrag

Kampanjens slut må vara abrupt, men som vanligt är berättelsen mest en försmak på vad som komma skall. Det kommande årets säsongsbaserade uppdateringar är en del av detta, men de stora sakerna lär vi få vänta längre på.

För tillfället rullar Destiny 2 på ungefär som vanligt, efter att du nått nivå 900 – som man når ganska snabbt. Den längre resan mot nivåtaket 950 har gjorts om lite, men i huvudsak är det mesta sig likt. Med andra ord kommer du att samla utrustning genom strikes, crucible-matcher, och det briljanta tävlingsinriktade PvE-läget gambit. Vi har också fått en ny räd, som ställer spelarna inför en rad pussel-liknande situationer i den färggrant grönskande Black Garden.

Spelet har ett större fokus på bounties (dagliga och veckoliga uppdrag) nu, då alla försäljare erbjuder fina belöningar om du klarar dem i tid. De här uppdragen ger också erfarenhetspoäng som låser upp godsaker i ett säsongspass-träd (om du har ett säsongspass, vill säga), och gör även den säsongsknutna artefakten mer kraftfull. Det hela ger en stadig ström av belöningar i ett bra tempo.

Jag hade dock gärna sett en central anslagstavla som samlade alla bounties på ett ställe. Det drar ut på tiden när du och ditt fireteam hela tiden måste springa mellan alla olika försäljare för att plocka på sig uppdrag.

Utöver detta finns också några andra konkreta tillskott, som nightfall-varianten ordeal. Crucible har gjorts om så att spelarna har mer kontroll över vilka spellägen de kör. Det gör att du nu kan tjäna glory-poäng utan att behöva lida dig igenom en enda countdown-match. Även några nya crucible-kartor och strikes har tillkommit. Men mestadels upprepas det vi redan har gjort i över ett år redan. Du kommer att köra pyramidion-uppdraget och få Ten Paces-revolvern. Du kommer att spela en control-match på Vostok, och bli belönad med ett Does Not Compute-gevär.

Läs också: Recension: Phoenix Point

Sidor: 1 2

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar