facebook_pixel
Arise: A Simple Story – Recension

Arise: A Simple Story – Recension

Innan den sista vilan har du en till chans att återuppleva dina bästa och sämsta minnen. Åtminstone i Arise: A Simple Story.

Allt börjar med döden. En mycket gammal mans kropp ligger på ett likbål vars flammor lyser upp den stjärnklara natten. Sedan vaknar samma man i ett till synes oändligt snölandskap och en röst manar honom att resa sig. Hans kropp har slutat fungera, hans hjärta har gett upp, men minnena finns kvar för en sista hågkomst.

Arise utspelar sig under den här namnlösa mannens sista tur genom en handfull händelser som formade hans liv. Varje bana representerar en av de viktigaste perioderna i huvudpersonens liv och är en typ av färgsprakande abstraktion av en händelse som formade honom. Vandringen vidrör både det vackra och det vedervärdiga. Mest handlar det dock givetvis om kärlek.

Spelmässigt är det ett nedskalat plattformsspel som lägger mer vikt på att berätta sin historia än att bjuda på någon riktig utmaning. Plattformssekvenserna är lika minimalistiska som lowpoly-grafiken och mestadels går resan i en tydligt utstakad linje mot slutmålet.

Den mest intressanta mekaniken är att du kan spola fram och tillbaka i tiden vilket påverkar omgivningen på olika vis. Trots att det knappast är något unikt – Braid är trots allt 11 år gammalt – gör Arises vackra miljöer det till en glädje att se hur världen förändras när du vrider på klockan.

Läs också: Röki – På gång

I korthet:

Vad är det?

Ordlöst novellspel om tidsmanipulation, minnen och, döden.

Utvecklare

Piccolo

Utgivare

Techland

Webb

https://arise-game.com/

Cirkapris

200kr

Pegi

7

Testat på

Intel Core i7-3770K, Sapphire Radeon RX 580 8GB, 16 GB RAM

Kolla även in

Unravel Two

Bild från Arise: A Simple Story.
En pollenallergikers mardröm.

En kärlekshistoria

Givetvis har det även en narrativ funktion då Arise handlar om att återuppleva det förgångna. Att spelet kommer med undertiteln A Simple Story är heller ingen slump. Historien som berättas är simpel till den grad att jag skulle kalla den generisk, vilket tycks vara ett medvetet drag. Resultatet är tudelat eftersom berättelsen lyckas berör många allmängiltiga känslor som de flesta kan kännas vid och relatera till. Å andra sidan leder det till att man sett det mesta av vad historien erbjuder tidigare.

Banorna i sig kan trots sina vackra ytor lätt bli mer frustrerande än förtrollande. Spelets tredimensionella perspektiv blir ett problem eftersom man inte kan kontrollera kameran, vilket leder till att det ibland i princip är omöjligt att bedöma avstånd. Att ramla av avsatser och hoppa fel blir därför vardagsmat, vilket spelet förvisso gottgör genom att vara generöst med checkpoints. Det pajar dock den dramatiska atmosfären något när man ständigt snubblar över kanter och dör på andra snopna vis.

Faktum var att jag ofta drog tankarna till Unravel och Journey, vars influenser syns tydligt både i den visuella designen samt i dess berättargrepp. Arise når inte riktigt de spelens emotionella höjder, men jag skulle ljuga om jag hävdade att den sista minuten inte lämnade mig rödögd av gråt. Arise är välbekant och motigt men har åtminstone hjärtat på rätt ställe.

Läs också: Mosaic – Recension

Arise: A Simple Story – Recension Reviewed by - .
3.65

UTSLAG

73%
73%
En fin saga som man kanske sett förut men ändå är värd att återberättas.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar