facebook_pixel
Terminator: Resistance – Recension

Terminator: Resistance – Recension

Arnold är måhända inte tillbaka i Terminator: Resistance, men vi får träffa en hel hög av hans mördarkollegor.

Första gången jag såg The Terminator fattade jag inte varför Arnold plötsligt vandrade runt utan ögonbryn efter halva filmen. Jag var ganska liten, och kopplade inte riktigt att hans hår hade blivit bortbränt och skapat ett lent ansikte och en ganska hejdlös frisyr. I Terminator: Resistance får du chansen att bränna bort ögonbrynen på en hel drös mördarrobotar.

Det här är ett fps som snor idéer lite hejvilt och stoppar in dem i John Camerons klassiska science fiction-universum. Resultatet är blandat, men helheten är större än de ofta svajiga enskilda bitarna. Det är en ganska medioker shooter med ett hafsigt craftingsystem, onödiga och outvecklade rollspelsinslag, uselt skådespeleri – och en alldeles, alldeles underbart tät Terminator-atmosfär. Och det är den som gör hela skillnaden.

Läs också: Call of Duty: Modern Warfare – Recensionen

I korthet:

Vad är det?

Ett fps som dryper av Terminator-atmosfär och fanservice.

Utvecklare

Teyon

Utgivare

Reef Entertainment

Webb

Terminatorvideogame.com

Cirkapris

400kr

PEGI

16

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Terminator: Future Shock

Jag vill ha grillade ögonbryn till lunch, mamma. Nåt annat vill jag inte ha.

Framtidsretro

Filmlicensspel har alltid haft ett dåligt rykte om sig. Vi minns väl alla med viss förskräckelse hur uselt Rambo: The Video Game var? Jag gör det, i alla fall. Det är det spel jag givit lägst betyg till någonsin. Terminator: Resistance är skapat av samma utvecklare som den Stallone-styggelsen.

Döm om min förvåning när detta visade sig vara ett ganska kompetent spel. Det är verkligen inget mästerverk, och det saknar verkligen alla former av originalitet. Men det är en kompetent shooter, och framför allt är det en väldigt älskvärd Terminator-upplevelse.

Spelets största styrkor ligger i ljussättningen och ljuddesignen, som samarbetar för att skapa precis rätt stämning. Till och med de störtfula, rockiga styckena funkar på något bakvänt sätt. Som bäst är Terminator: Resistance i en fantastisk sekvens på ett sjukhus. Vanliga vapen biter inte på T-800-maskinerna, så du måste smyga runt och undvika dem. Allt medan musiken hamrar in i ditt medvetande att du är utsatt, ensam och väldigt sårbar.

Tyvärr är större delen av spelet standardaction istället för survival horror. Jag gillar verkligen ljudet och känslan i plasmavapnen, men vi får dem för tidigt – och de är för kraftfulla. Spelet är på tok för enkelt, helt enkelt (även på de högre svårighetsgraderna), vilket gör att den där klaustrofobiska känslan av konstant hot försvinner.

Lyckligtvis bibehåller utvecklarna Terminator-känslan spelet igenom. Slutet må vara förutsägbart, men också riktigt maffigt med tanke på förutsättningarna. Att spelet är lågbugdet bidrar lite till charmen, dock.

Handlingen är inte mycket att yvas över, med ett manus som läcker som ett såll. Men utvecklarna klämmer in mängder med igenkännbara detaljer från filmerna, och den övergripande känslan är förvånansvärt rätt.

Terminator: Resistance må lida av korkad AI och balansproblem, och det skämmer ut sig med två av de allra töntigaste sexscenerna jag någonsin sett. Men det är också det mest träffsäkra Terminator-spelet sedan Bethesdas gamla Future Shock och Skynet (som också hade sina problem). Här och nu är detta det närmsta vi kommer en spelversion av Kyle Reeses mardrömmar.

Läs också: Red Dead Redemption 2 – Recensionen

Sjukhussekvensen är utan tvekan spelets starkaste del.

Terminator: Resistance – Recension Reviewed by - .
3.4

Utslag

68%
68%
En ganska medioker shooter med fantastisk Terminator-atmosfär.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar