facebook_pixel
Total War Saga: Troy – Maffigt scoop om den mytologiska strategin!

Total War Saga: Troy – Maffigt scoop om den mytologiska strategin!

Historia och mytologi möts i Creative Assembly Sofias Total War Saga: Troy.

Total War gör en riktig djupdykning i mytologin den här gången. De senaste historiska spelen har innehållit spår av myter och legender i sina krigshärjade sandlådor, men i Total War Saga: Troy går Creative Assembly Sofia ett steg längre. De fokuserar på en konflikt som vi nästan enbart känner till via en episk dikt om småsinta gudar och en jättelik trähäst. Men det här är inget Warhammer, så historien är inte helt fiktiv.

Vi har alltså gudar. Och mytologiska hjältar. Rent av en minotaur. Teamet har hämtat inspiration från Iliaden och Odysséen samt andra myter, men därefter granskat dem genom historiens lins. Kartor och arkeologi används för att ge städer och arméer en autentisk känsla och minotauren är i själva verket en enorm kille med ett tjurhuvud på skallen rustad med en massiv yxa. Fast när han rusar mot en fiendearmé spelar den skillnaden mindre roll.

– Å ena sidan har vi historien och arkeologin och å andra sidan har vi karaktärerna och berättelsen från Iliaden, att bara hälla över dem, säger lead game designer Todor Nikolov. Troy omtolkar en mängd långsökta legender, men är också grundat i sitt historiska lager. Den bekanta kampanjstrukturen från Total War är också kvar.

Precis som i Iliaden kommer Paris att kidnappa den spartanska drottningen Helena och fly tillbaka till Troja. Men sedan är inget skrivet i sten. Det kanske går som i dikten, och de åtta spelbara fraktionerna har löst utstakade vägar som de föredrar att följa och etablerade förhållanden till de övriga, men det här är alltjämt en sandlåda. Grekerna kanske inte alls enas, hoppar i sina båtar och belägrar Troja. De kanske slåss inbördes om sina hemmaterritorier istället. Om du spelar som en av de trojanska fraktionerna kan du stoppa dem innan de ens når den formidabla staden, och sedan föra hela kriget i väst. Om du inte har något emot förrädarstämpeln kan du också byta sida, även om du spelar som den trojanske prinsen Hektor. Han ska skydda sin fars stad, som du även kan ärva, men du kanske bestämmer dig för att arvingen förtjänar att kliva upp på sin rättmätiga tron lite tidigare.

Fraktionerna börjar i liten skala och måste använda diplomati, handel och erövring för att expandera. Som Menalos av Sparta kan du inte bara samla ihop dina kompisar och segla mot Troja med en gång. Du måste vänslas lite med de andra grekiska fraktionerna först och försöka bilda ett förbund, eller helt enkelt erövra dem innan du beger dig österut i en massiv allians. Dessutom vill du sannolikt ha med dig gott om hjältar, samt en armé av elitsoldater, så du måste lägga tid på att bygga och planera. Du kan försöka rusa iväg och göra allt själv om du vill, men Troja är ingen enkel nöt att knäcka. Det är i princip Total War-versionen av en bossfajt.

Läs också: Star Wars Jedi: Fallen Order – På gång

Striderna står mest mellan stora mängder infanteri – med någon enstaka tjurman.

Trojaner i pyjamas

– Troja är alltid en massiv, väl försvarad stad, säger Nikolov. Du kan jämföra den med Kyoto i Shogun 2. Den är en fraktion i sig och hålls av Priam, den andra kungen. De har alla trupper de behöver för att hålla staden så länge som möjligt, så det krävs en stor ansträngning för att inta den. Jag kan inte tänka mig att det ens är möjligt att inta staden tidigt i spelet. Du behöver ansenliga mängder förberedelser, trupper och helst även allierade för att klara av det.

Eller så kan du använda en trojansk häst. Tyvärr kan du inte klämma in krigare i en stolt träspringares mage, men det kommer finnas event och funktioner som inspirerats av den. Vissa historiker har lagt fram teorin att den trojanska hästen är en allegori för jordbävningar, som kan ha varit den verkliga orsaken till stadens fall. Poseidon, de stora vågornas och jordbävningarnas gud var även hästarnas gud, så trähästen kan representera hans vrede. Dessa jordbävningar kommer att finnas i spelet och kan försvaga staden, så att den blir lättare att anfalla.

– Troja är en enda röra, byggnader är skadade och garnisonen är kraftigt förminskad, säger Nikolov. Om du slåss på Trojas stridskarta under den perioden så kommer du att se hål i murarna som annars inte går att slå sönder, och förstörelse i allmänhet överallt. Det här är en chans du kan använda för att ta staden, så du måste vara uppmärksam när det händer.

Faktiska hästar kommer inte att vara så vanliga i Troy. Bronsålderns trojaner och greker använde hästar i krig, men mest till transporter eller som statussymboler. Vissa krigare får åka omkring i vagnar, men kavalleri är sällsynt. Genom att inta en särskild region, som ryktades innehålla kentaurer, kan spelaren rekrytera dessa legendariska varelser. Tyvärr är de i verkligheten bara vanliga ryttare som kan användas för att reta dina fiender innan de raskt rider undan. Du ska inte vänta dig några episka kavallerichocker som får fienden att flyga.

Nikolov säger att detta var en av teamets största utmaningar och en de upptäckte direkt när de började utforska bronsåldersmiljön. Men i avsaknad av ryttare har man kunnat lägga mer krut på infanteriet. Här hittar vi nya flankeringsförmågor, förmågan att byta stridsställningar och nya terrängtyper, komplett med hinder. I en demostrid ser jag en enhet fastna i gyttjan, medan en annan sätter sköldarna på ryggen för att kunna göra mer skada med sina spjut.

– Det var ett jäkla tjat, Leonidus! Du kan väl berätta för honom att det inte finns några minotaurer!

Kändispressen

Hjältarna är Troys stridsvagnar. Akilles, Agamemnon, Hektor – alla är de ledare med fläskiga förmågor och ännu fläskigare pansar. De gillar dessutom att visa upp sig och försöker jobba sig upp på hjälteskalan. Några av dem, som Akillles, tar det här på extra stort allvar. Han kan börja sura om andra hjältar är mer imponerande än han. Hjältarna gillar även att stila mitt i striden och kan utmana varandra på slagfältet. Till skillnad från Three Kingdoms dueller låser dessa utmaningar fienden en specifik tid, och efter det kan de lämna duellen utan att ådra sig några nackdelar. Förmågan måste också låsas upp först. Hjältarna är tuffa nog att ta sig an hela fiendeenheter utan att anstränga sig, potentiellt med någon slags gudomlig artefakt vid sin sida som de får genom att klara ett episkt uppdrag och uppfylla sitt hjälteöde.

– De är rätt lika quest-kedjorna i Warhammer, säger Nikolov. De är i grunden en rad mål som slutar med en episk strid. Det är en fantastisk möjlighet för oss att skapa lite berättelser i ett spel som annars mest är en sandlåda. Odysseus, till exempel, har en storyline som är vårt blygsamma försök att återskapa Odysséen.

Om du styr över Odysséens stjärna får du alltså i uppdrag att dra ut i krig mot Troja, varpå du blir hemkallad för att skrämma bort din frus friare och visa upp dina sjuka bågskytte-skills. Kanske måste du klä ut dig lite också. Om du klarar hela kedjan av uppdrag och återtar hans kungarike, kan Odysseus använda en magisk båge på slagfältet och följs åt av sin son, som nu blir en ny hjälte. Typiskt kungligheter, allt ska minsann gå i arv!

Olikt hjältarna kommer inte gudarna springa omkring på slagfältet och slänga spjut omkring sig, men de spelar ändå en lika viktig roll, då var och en representerar en av spelets stöttepelare.

– Vi måste ha med gudarna, eftersom de är livsviktiga för berättelsen, förklarar Nikolov. Du kan inte berätta historien om det trojanska kriget utan att ha med gudarna. Det finns flera filmer om det trojanska kriget, och ytterst få av dem nämner ens gudarna, utan försöker göra berättelsen så jordnära som möjligt. Iliaden är annorlunda. Vi har valt att implementera gudarna som spelsystem, där du kan få olika gudar att gilla eller ogilla dig med dina handlingar i spelet som grund, och därmed hamna i bättre eller sämre dager hos dem.

Fraktionerna måste blidka upp till sju gudar i hopp om att de ger dem rikedomar eller framgång i strid. Bygger du ett tempel till Ares och avrättar fångar efter en strid, ler den krigiska guden mot dig, och dina krigare blir som belöning mycket bättre på att döda. Om du vill att en annan kung ska acceptera en dålig affär eller om du vill muntra upp en nedslagen befolkning, bör du istället försöka göra Afrodite nöjd.

Favoritspelare

Gudarna är dock opålitliga, så det är lätt att falla i onåd eller rent av förstöra en fraktions förhållande till sin gud. Ett av sätten du kan påverka en annan fraktions framgångar på är att skicka en präst som utför en ritual på fiendens territorium. De är en av tre agenter vi känner igen sedan tidigare titlar i serien och som lite oväntat återvänder i Troy.

De här enheterna kan göra olika saker på kampanjkartan, som att sakta ner fiender eller spionera på städer, men de dyker inte upp i strid. I Warhammer ersattes dessa av hjältar med flera funktioner, medan Thrones of Britannia och Three Kingdoms gav deras jobb till ledarna. Att de försvann gjorde spelet snabbare, så jag är inte säker på att deras återkomst är en god nyhet.

Förutom de konventionella agenterna (prästen, diplomaten och spionen) kan du rekrytera episka engångsagenter. De levlar inte och har inga färdighetsträd, men deras handlingar kan inte heller misslyckas. När du använt dem är de däremot borta för evigt.

Det här ändrar spelet radikalt, förklarar Nikolov, men jag ser redan hur jag kommer spara dem till de verkligen, verkligen behövs, vilket i praktiken innebär att jag aldrig kommer att använda dem alls …

Här verkar krävas lite mer handpåläggning i allmänhet. Det finns ingen valuta i Troy, men fraktionerna kräver ett rejält lager av andra resurser för att hålla maskinen igång. Mat används till olika saker, inklusive truppunderhåll, även om mer avancerade enheter också kräver brons. Trä och – så småningom – sten behövs för att bygga och underhålla byggnader. Guld är den mest sällsynta resursen, men den är högt skattad av alla och används ofta i handeln. Om du får slut på resurser så får det konsekvenser, allt från deserterande trupper till byggnader som rasar.

Läs också: Kerbal Space Program 2 – På gång

Vem bryr sig om belägringar när man kan beundra de vackra himlarna över Troja?

Gå all in

– Det betyder i praktiken att du kan bli bankrutt på mer än ett sätt, säger Nikolov. Du måste verkligen tänka på allt det här. Ibland kan det rent av vara önskvärt att ta dig igenom flera rundor utan mat eftersom en viss situation kräver det, men det är mycket mer att ta hand om och hela den ekonomiska speldelen på kampanjkartan kommer att vara mer invecklad.

Troy introducerar flera typer av specialiserade små bosättningar som du vill inta och uppgradera för att fylla dina lager, och du måste skynda dig. Vissa resurser kan ta slut, så du vill givetvis vara den första som utnyttjar den så att du kan ta vara på den till sista droppen. Konkurrensen om mindre bosättningar blir antagligen rätt så hetsig i början av spelet, men det finns andra sätt att möta din krigsmaskins behov, inklusive handel med andra fraktioner, handel med skepp från fjärran länder och gammal hederlig plundring.

Kampanjkartan i sig är definitivt en av de mest imponerande krigszoner Total War någonsin uppvisat. Den är ungefär lika stor som i Rome 2, men skalan är mindre och den domineras av Egeiska havet i mitten. Trots havets betydelse passar sjöstrider inte riktigt in miljön (och har som bekant aldrig varit särskilt bra) så du kommer inte att kämpa från några svajande däck. Men färgerna är klarare, havet glittrigare och helheten känns lite som en fantasy-karta, särskilt när du hovrar över den imponerande Olympen. Till och med den abstrakta himlen är en visuell fest, med illustrationer av moln och berg i samma stil som klassiska grekiska urnor.

Total War Saga-spelen fokuserar på historiska brytpunkter, men de verkar även vara ett bra sätt för Creative Assembly att experimentera och prova nya idéer. Att slopa kavalleriet är ett ganska vågat drag, som jag inte tror skett om detta inte varit ett sidospel. Det trojanska kriget må inte vara historiskt korrekt, men ger ändå upphov till ett par intressanta justeringar av Total War-mallen, och Troy verkar kunna bli ytterligare ett riktigt härligt, episkt spel.

Fraser Brown

Om skribenten

Profilbild

Sveriges STÖRSTA tidning om pc-spel.

Liknande artiklar