facebook_pixel
John Wick Hex – Recension

John Wick Hex – Recension

John Wick Hex tar filmhistoriens bästa actiontrilogi (@:a mig inte) in i spelvärlden med ojämna resultat.

Ett spel med namnet John Wick i titeln har egentligen bara ett obestridligt mål det måste uppnå. Det måste lyckas förmedla känslan av hur det är att vara dess titelkaraktär, och se världen genom ögonen på världens bästa och stiligast klädda lönnmördare. 

För att åstadkomma det här hade Mike Bithell lätt kunnat dränka en Hotline Miami-klon i lila neonljus, men istället valde han en mer ambitiös väg för att skapa en autentisk Wick-simulator. Istället för att försöka emulera filmernas kinetiska actionsekvenser är John Wick Hex istället ett pseudo-turordningsbaserat strategispel.

I rollen som herr Wick ska du ta göra det han gör bäst: döda alla i din väg. Ungefär som i Superhot rör sig tiden bara när du gör det och varje handling tar en specifik tid att utföra. Tanken är att efterlikna Johns sinnestillstånd där du måste välja varje steg noga. Ska du skjuta eller försöka undvika inkommande attacker? Vilken hejduk ska du ta ut först? Ska du slösa dyrbara kulor eller försöka ta ut dem med bara händerna? Har du råd att ta tre evighetslånga sekunder för att hela dig?

Den dödliga schacken som uppstår är ofta nervkittlande, och det kräver en hel del framförhållning för att ta sig igenom banorna. Konceptet lider dock av en del brister. Den största av dessa är att det trots allt inte alls får en att känna sig som snabbe, aggressive John Wick. Tvärtom uppmanar det till ett långsamt och försiktigt tillvägagångssätt.

Läs också: Rain of Reflections: Chapter 1 – Recension

I korthet:

Vad är det?

Pseudo-turordningsbaserat actionspel baserad på John Wick-filmerna.

Utvecklare

Bithell Games

Utgivare

Good Shepherd Entertainment

Webb

https://johnwickhex.com/

Cirkapris

200kr

Pegi

16

Testat på

Intel Core i7-3770K, Sapphire Radeon RX 580 8GB, 16 GB RAM

Kolla även in

Into the Breach

Bild från John Wick Hex.
Tidslinjen högst upp i bild visar hur dina och andras handlingar kommer utföras.

Hex och våld

Jag fann att den bästa strategin ofta var att gömma sig bakom skydd och locka till sig fiender en och en som en fegis. Att ge sig på flera fiender från olika håll är oftast en dödsdom, så fighterna blir väldigt snabbt repetitiva då det sällan finns rum för mer fantasifulla taktiker. Speciellt senare i spelet när de checkpoint-fria banorna blir långa och minsta misstag kan leda till en frustrerande död.

Överhuvudtaget saknar John Wick Hex också filmernas unika personlighet. Trots att spelet lånar miljöer från alla filmerna är det bara tomma kulisser utan några egna egenskaper. När det gäller vapen är det bara en handfull skjutvapen och Johns bara händer som gäller, så ingen blir dödad av en fucking pencil här inte.

Tydligast är detta med just titelkaraktären. Ian McShane och Lance Reddick repriserar sina roller men John Wick själv håller helt tyst. I filmerna vägs hans tystlåtenhet upp av Keanu Reeves naturliga karisma och kroppsspråk, vilket Hex givetvis saknar.

På så vis blir karaktären en representation av hela spelet: en ambitiös men platt kopia av något speciellt. Även bortsett från dess misslyckande att återskapa filmernas energi är John Wick Hex en stel och opolerad spelupplevelse som knappast är värdig självaste Baba Yaga.

Läs också: Untitled Goose Game – Recension

John Wick Hex – Recension Reviewed by - .
3

UTSLAG

60%
60%
Stramt och andefattigt försök att göra något intressant med en filmlicens som förtjänar bättre.

Om skribenten

Rikard Olsson

Före detta Stockholmare som älskar pixlar, postmodernitet och pretentioner. Bor numera i England med en katt och fler Mario-figurer än någon rimlig människor borde ha. Är fin som jag är.

Liknande artiklar