facebook_pixel
Jenny LeClue: Detectivu

Jenny LeClue: Detectivu

Jenny LeClue är ett mysigt mysterium som hade mått bra av att upprepa sig mindre och fokusera mer på detektivarbetet.

Det är inte lätt att skapa ett intressant mysterium. Ännu svårare är det att få till en tillfredsställande upplösning, som inte bara resulterar i en axelryckning. Jenny LeClue gör ett tappert försök, och lyckas åtminstone delvis. Charm finns det i alla fall ett övermått av, i Jennys mystiska och konspirationsfyllda värld.

Gravity Falls är en fantastisk serie. Om ni inte har sett den än så är det som en blandning av Twin Peaks och Arkiv X, fast för barn i alla åldrar. Jag nämner den här, för även om Jenny LeClue inte alls når samma höjder som den serien, så har spelet en liknande blandning av äventyr, mystik, humor och mörkare inslag.

Till en början framstår spelet närmast som ett simpelt barnspel i stil med Electronic Arts gamla Eagle Eye Mysteries-spel. Med tiden tätnar dock intrigen, när någon blir mördad och Jenny börjar upptäcka alla märkliga hemligheter som döljer sig bakom de trivsamma fasaderna i hennes sömniga lilla hemstad.

Läs också: Klarar din dator Red Dead Redemption 2?

I korthet:

Vad är det?

En charmig, om än något utdragen, ungdomsdeckare i spelform.

Utvecklare

Mografi

Utgivare

Mografi

Webb

Jennyleclue.com

Cirkapris

200kr

PEGI

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Phoenix Wright: Ace Attorney Trilogy

Jenny är charmig, men hon kan dryga sig när hon sätter den sidan till.

Interaktiv ungdomsdeckare

Efter en trevande inledning tar storyn fart och blir mer engagerande även för äldre spelare, men spelmekaniken förblir extremt simpel. Det är i sig inte nödvändigtvis ett stort problem, även om jag verkligen hade föredragit lite klurigare fall att lösa. Kruxet är inte i första hand att pusslen och ledtrådarna är tämligen självklara, utan att de upprepas in absurdum.

Särskilt under spelets andra hälft, när det faktiskt börjar bli lite spännande, så sölar utvecklarna ner på tempot genom att tvinga oss att springa fram och tillbaka och göra otroligt tradiga och simpla uppgifter om och om igen. Det tog mig ungefär åtta timmar att spela igenom Jenny LeClue, men det hade lätt gått att kapa minst två av de timmarna – som bara är ren, repetitiv utfyllnad.

Det är väldigt synd att jag ska behöva kastas mellan att vara engagerad i spelets mysiga mysterier, och att frustreras av menlösa icke-pussel och ett evigt springande och klättrande. När slutet väl kommer så får vi bara delar av svaret, medan resterande trådar lämnas för en tilltänkt uppföljare. Det funkar ändå, och jag gillar vändningarna intrigen tar, men jag önskar verkligen att utvecklare rent generellt kunde avsluta sina historier oftare. Det är tröttsamt att konstant behöva vänta på att förhoppningsvis få hela historien i en potentiell uppföljare.

I slutänden kan jag ändå rekommendera Jenny LeClue till den som har barnasinnet kvar, och som är sugen på en stiliserad liten deckare. Förvänta dig bara inte att du ska få känna dig som en mästerdetektiv.

Läs också: Ghost Recon Breakpoint – Recensionen

Pusslandet och ledtrådssamlandet är väldigt simpelt.
Jenny LeClue: Detectivu Reviewed by - .
3.5

Review Overview

70%
70%
Ett mysigt mysterium som dock hade tjänat på en strängare redaktör.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar