facebook_pixel
Grid – Recension

Grid – Recension

En del skönhetsfläckar till trots lyckas ändå Grid med det allra viktigaste: racingen.

2008 hade jag en av mina bästa spelsomrar någonsin. Jag packade ost på det lokala mejeriet, oftast om kvällarna, och när jag väl slapp hem bänkade jag mig omedelbart framför datorn och spelade Race Driver: Grid online långt in på småtimmarna. Jag blir nästan tårögd när jag tänker tillbaka på det.

Sedan dess har jag jagat samma kick i både Grid 2 och Grid Autosport, utan att riktigt hitta den. Huruvida Grid lyckas med den här bedriften är givetvis för tidigt att säga (i skrivande stund, innan den egentliga lanseringen, kompletteras onlinematcherna av datorförare då det fortfarande inte finns tillräckligt med mänskliga spelare för att fylla hela startgridden) men potentialen finns, främst då Codemasters återigen har funnit den där hårfina balansen mellan simulation och arkad, som skapar utmanande men spelarvänlig onlineracing.

Superb spelbarhet

Det som slår mig med just Grids bilhantering är att spelet ofta låter mig tappa kontrollen, bara för att omedelbart återfå den. Man kan absolut snurra bort sig helt och hållet också – speciellt med bakhjulsdrivna bilar på gatubanor med elaka kantstenar – men överlag känns Grid som jag vill att bilspel ska kännas: knogvitnande intensivt, men alltid hanterbart.

Utöver den bristande spelarpopulationen lämnar också onlinespelandet en hel del annat i övrigt att önska just nu; alternativen är försvinnande få (quick match eller privata matcher) och racelistan (som gjorde att jag alltid kunde hitta mina föredragna touring car-mästerskap i Race Driver: Grid) existerar inte. Det finns absolut en poäng med att lägga alla spelare i samma korg på det här sättet – speciellt när spelet är nytt, och det är osäkert hur stor onlinepubliken faktiskt blir – men jag hoppas verkligen att vi kommer få sorteringsmöjligheter i framtiden, för de som vill specialisera sin racing.

Därtill händer det också att folk tillåts tjuvstarta från och till (främst AI-förare), och så slumpas alltid stargridden, istället för att baseras på omvänd startordning enligt det pågående mästerskapets poängtabell (som det ska vara i onlineracing, basta!). Kort sagt finns det mycket kvar att göra för Codemasters inom området, men även om det inte händer något så kommer jag säkert fortfarande lägga ett hundratal timmar på onlinedelen. Den grundläggande spelbarheten är fortfarande superb och väldigt underhållande.

Läs också: Recension: Borderlands 3

I korthet

Vad är det?

Utsökt välbalanserad racing.

Utvecklare

Codemasters

Utgivare

Codemasters

Webb

codemasters.com/game/grid/

Cirkapris

600:-

Pegi

3 år

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla även in

Dirt Rally 2.0

I Grid är till och med Mini Coopern intensiv att köra!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fritt karriärläge

Där onlineracingen framstår som halvgräddad känns enspelarkarriären betydligt mer gjuten. Utan krusiduller presenteras man för fem olika tävlingskategorier, och man kan börja var man vill, för att sedan hoppa fram och tillbaka mellan de olika disciplinerna.

Den enda bromsklossen är det faktum att man måste köpa olika bilar för tävlingarna, men om man inte har råd att delta i ett mästerskap så finns det alltid ett annat. En detalj som jag verkligen uppskattar är att man också tillåts kvala inför varje tävling, så att man slipper de där desperata “sist till först”-loppen som är så vanliga i andra racingspel. Det är bara att skruva upp svårighetsgraden och njuta av täta dueller längst fram i klungan – som kan bli extra närgångna om man kör för buffligt och råkar göra någon av motståndarna till sin nemesis (en faktisk spelmässig funktion), vilket gör dem extra aggressiva i sina försök att bita tillbaka.

Det finns gott om banor i Grid, men alltför få platser att köra på. Detta ger ett fattigt intryck när man återigen tvingas resa till Silverstone trots att man just varit där, även om själva asfaltslingan bjuder på nya passager och kurvor. Klassiska Grid-banor samsas med nya (Okutama är lika skräckinjagande som alltid) även om jag själv inte är riktigt nöjd med att personliga favoriter som Istanbul Park och Algarve har utelämnats.

Grid är långt ifrån perfekt, speciellt online, men själva bilkörandet gör fortfarande spelet till en vinnare. Det är roligt på ett sätt som få andra spel i genren är, och då är jag mer än villig att stå ut med en del skavanker. Klockan är bara två på natten, jag hinner nog med tre lopp till …

Läs också: Nyhet: Red Dead Redemption 2 kommer ÄNTLIGEN till pc!

Kristen och Alex, sitter i ett träd …

I Grid kommenteras varje lopp av Kristen och Alex, två fiktiva personer som verkar ha en grej tillsammans. Kristen är en skadedrabbad racingförare som Alex höjer till skyarna så fort tillfälle ges, men om man tröttnar på deras närgångna gnabb är det bara att trycka förbi loppens intron, vilket tar oss direkt till starten tillsammans med ett förvånat “oj, det verkar som att det börjar nu”. En kul detalj som jag faktiskt aldrig tröttnar på!

Grid – Recension Reviewed by - .
4.3

UTSLAG

86%
86%
Onlinedelen behöver putsas, men i övrigt är Grid ett klockrent, välbalanserat racingspektakel.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar