facebook_pixel
Spyro Reignited Trilogy – Recension

Spyro Reignited Trilogy – Recension

Spyro Reignited Trilogy låter drakelden värma hjärtat medan samlardjävulen sätter fyr på hjärnan.

Toys for Bob har på några få år varit med om toys-to-life-spelens uppgång och fall. Vad fanns kvar när kidsen ledsnat? Något ännu bättre visade det sig. Crash-trilogin var perfekt för både en ny generation ungar och alla vi som vägrar växa upp. Spyro-trilogin är ungefär samma sak men faktiskt snäppet vassare.

Egentligen är Spyro en enkel prototyp av Insomniacs senare kioskvältarserie, Ratchet & Clank. Spyro har inte samma träffsäkra humor, den vansinniga vapenarsenalen eller spännvidden hos en hel galax. Vad det däremot har är hjärtat och ett samlarbegär som får ens eget hjärta att explodera.

Spyro the Dragon, Spyro: Ripto’s Rage och Spyro: Year of the Dragon släpptes 1998, 1999 respektive 2000 till Playstation. Därefter gick Insomniac alltså vidare till Ratchet medan Spyro hamnade i helt fel händer och resulterade i en plågsamt lång rad mediokra plattformsäventyr.

Således är den här trilogin om den lilla lila draken den enda du någonsin behöver bry dig om. Om nu inte Activision låter Spyro få nytt liv i nya äventyr signerade Toys for Bobs, det vill säga. (Jag tar två!) Chansen till ett Spyro 4 har definitivt inte blivit mindre av Spyro: Reignited Trilogy.

Läs också: Knights and Bikes – recension

I korthet

Vad är det?

Tre plattformsklassiker i ny skrud.

Utvecklare

Toys for Bobs, Iron Galaxy

Utgivare

Activision

Webb

Spyrothedragon.com

Cirkapris

430:-

Pegi

7 år

Testat på

Intel Core i7-7700, Gefore GTX 1080, 16 GB RAM

Kolla även in

Crash Bandicoot N. Sane Trilogy

De tidsbegränsade flygbanorna är hysteriska.

GAMMAL FLAMMA

Att inte dra kopplingar mellan Spyro och fjolårets Crash-samling är förstås omöjligt. Det är två pånyttfödda plattformstrilogier från Toys for Bob, men faktiskt med en viktig skillnad som sällar mig till team Spyro. Där punggrävlingen tar sig genom linjära och stundom frustrerande tuffa banor bjuder drakgossen på öppnare historier där utmaningen mer ligger i att hitta alla skrymslen och vrår.

Samlandet är alltså i centrum. Spyro galloperar runt och håvar in kristaller och drakägg i olika små sagovärldar. Han spetsar troll på sina horn och sprutar eld. Mina personliga favoriter är de rena flygnivåerna där du, på tid, ska flyga genom svåråtkomliga portaler, öppna skattkistor och jaga ettriga propellerplan. Det är svettigt och förbaskat svårt att få till en perfekt omgång, men skam den som ger sig!

Trots att vi snackar om tre olika titlar är skillnaderna dem emellan små. I Ripto’s Rage lär sig Spyro dyka ner i vattnet efter fler samlarprylar och rusar genom olika portar för diverse superkrafter. I finalen, Year of the Dragon, är det inte bara en drake utan också gästspel av bland andra en flygande pingvin, en rymdapa med laserpistol och yetin Bentley som slår oss alla med häpnad med en jättelik isklubba.

För alla som var med när det begav sig är såklart den visuella nytändningen än mer speciell. PS1:an var knappt redo för polygoner men nu känns det som att spela en animerad film. Spyro speglar sig i den glittrande isen, går vilse i lummiga skogar och bränner ner gräsfält. Och jag? Jag bara myser.

Läs också: Team Sonic Racing – recension

Spyro Reignited Trilogy – Recension Reviewed by - .
4.1

UTSLAG

82%
82%
Samlargalet och sagovackert när tre plattformsklassiker får nytändning.

Om skribenten

Fredrik Eriksson

Bamseponny by night och … Bamseponny by day också faktiskt. Bästa spelet är The Witcher 3. Andra favoriter är Stardew Valley och XCOM 2. Choklad, friidrott, katter och RuPaul's Drag Race är bortom spel-älsklingar.

Liknande artiklar