facebook_pixel
Little Misfortune – Recension

Little Misfortune – Recension

Little Misfortune är ett älskvärt litet äventyr som är lika delar sorgsen barndomsskildring, galghumoristisk komedi och modern saga.

Misfortune är ett optimistisk och till synes glatt litet barn. Hon dagdrömmer om den mystiska räven som brukar smyga omkring runt huset, och som hon har komplicerade känslor för. En av hennes favoritleksaker är en sten som hon har målat ett ledset ansikte på. Det är stenen som hennes pappa kastade på henne en gång, och det torkade blodet är fortfarande kvar på den.

Little Misfortune räds inte mörkret, men det är också ett spel som låter oss skratta åt eländet. Utvecklaren Killmonday, som består av gifta paret Natalia och Isak Martinsson, har redan visat att de har ett eget tilltal med det fantastiska Fran Bow. Men där det spelet drog mer åt psykologisk skräck, och fungerade mer som en allegori för sorg och skuld, så är Little Misfortune mer rättframt uppsluppet, trots en ganska mörk berättelse.

Läs också: Borderlands 3 – Recensionen

I korthet:

Vad är det?

En tragikomisk berättelse om en charmerande men otursförföljd flicka.

Utvecklare

Killmonday Games

Utgivare

Killmonday Games

Webb

Littlemisfortune.com

PEGI

Ej klassificerat

Spelat på

Intel Core i5 7600k

GTX 1070

16 GB RAM

Kolla även in

Fran Bow

Misfortune är en charmerande och oväntat rolig liten figur.

Dödskul

Spelet inleds med att en berättarröst förklarar att Misfortune är ett olycksdrabbat litet barn, att hennes föräldrar inte är världens bästa, och att detta är dagen då hon ska dö. Redan här visar Little Misfortune sin lekfulla sida. Misfortune hör nämligen också berättarrösten, och hajar till när den börjar prata om hennes förestående död.

En stor del av spelets humor kommer från interaktionerna mellan den mystiska rösten, vars sanna natur uppdagas allt eftersom, och Misfortune. Natalia Martinsson gör själv rösten till den lilla flickan, och hon gör det väldigt bra. I början är jag rädd att gestaltningen ska dra för mycket åt det förment gulliga hållet, men så blir det inte. Misfortunes små skratt i tid och otid, och framför allt sättet hon accepterar bisarra händelser med en axelryckning, gör henne så oemotståndligt charmerande. Det gör i sin tur att spelets mörka tematik sliter så mycket hårdare i hjärteroten. Man vill ju att det ska gå bra för den olycksdrabbade lilla flickan, som bara vill så förtvivlat väl.

Spelmässigt är detta mer av en interaktiv novell än ett äventyrsspel. Fran Bow hade klassiska peka- och klicka-pussel som kunde vara ganska utmanande ibland. Little Misfortune är snarare än sagobok med enklare spelmoment, och det är helt rätt för den här berättelsen. Det är ett kort spel, men det saknar helt utfyllnad.

Min enda större kritik är egentligen att slutet känns något rumphugget. I det stora hela är det egentligen inte så mycket att orda om. Little Misfortune är en både sorglig, varm, rolig och obehaglig spelupplevelse som verkligen sjuder av personlighet och egensinne.

Läs också: Spyro – Recensionen

Alla vuxna i spelet bär masker så att de ska slippa fejka leenden. Behändigt.

Little Misfortune – Recension Reviewed by - .
4.45

Utslag

89%
89%
En säregen och engagerande berättelse som inte räds att blanda tragik och komik.

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar