facebook_pixel
Borderlands 3 – Recension

Borderlands 3 – Recension

Roliga vapen

Det finns guldkorn här och var, förstås. Fiendens dödsrepliker kan vara rätt kul ibland. Vissa skriker att de nog förtjänade vad de fick, och andra vill att man ska minnas deras berättelse. Men för det mesta känns de konstanta, närmast aggressivt påstridiga, försöken till humor så ansträngda att jag blir alldeles matt. Skådespelarna tar i så att de nästan spricker, men det hjälper inte när skämten är så platta och förutsägbara.

Faktum är att vapnen är roligare, och har mer personlighet, än karaktärerna. Det här kräver kanske sin förklaring. Vissa vapen laddas inte om på traditionellt sätt, utan kastas helt sonika iväg som granater, varpå ett nytt vapen materialiseras i dina händer. Den som spelat föregångarna känner igen detta. I Borderlands 3 får vissa av de här vapnen ben och springer iväg. Vissa får till och med små hjärnor, som någon skapelse som rymt från Tim Burtons Mars Attacks. En del av dem pratar till och med, och deras repliker kan ibland överraska lite, och därmed faktiskt vara ganska kul. Jag skulle hellre ta en öl med den där k-pisten jag fick av en boss, än med någon av spelets karaktärer.

Även arsenalen är ojämn, förstås. Det är givet när ett spel har så sjukt många olika vapen som Borderlands 3 har. Det kan kännas tröstlöst ibland när du får drivor med usla vapen, men känslan när du får ett som känns helt rätt är svårslagen. Det hade varit skönt att slippa en del av överflödet, så att du inte behövde vada igenom fullt så många mediokra vapen. En del är kraftfulla, men de både låter och känns tunna och tråkiga – så de går ju bort. Är det inte kul att skjuta så finns det liksom ingen vits med det. Men när man får tag i ett riktigt tungt hagelgevär, en fet revolver eller ett automatgevär som kan smälta det mesta – då leker livet i de skitiga rymdmiljöerna.

Läs också: Gears 5 – Recension

En av spelets många enerverande karaktärer.

Trasiga världar

Apropå det så låser du med tiden upp flera olika planeter du kan färdas mellan när du vill. Det ger lite välbehövlig färgvariation, även om de allra flesta miljöerna är fulla av Borderlands typiska, rostiga skrot. Det är inte en välordnad och fridfull värld, trots allt.

Min favorit är den Louisiana-doftande träskplaneten, med sina enorma rotsystem och 1800-talsherrgårdar. Det tar ett tag innan du kommer dit, förstås. Borderlands 3 är ett matigt och långt spel. Som sig bör, i ett spel där allt handlar om kvantitet.

Striderna är förstås spelets stora dragningskraft, utöver allt skinande loot. När spelet är som bäst är bataljerna intensiva, slafsiga och roliga. Jag blir tämligen less på att även klenare fiender är smärre bullet sponges. Inte sällan kan du avfyra en hagelbrakare en handfull gånger från nära håll, utan att de dör. Det förtar lite av känslan av att skaffa mäktigare vapen när de inte riktigt biter ordentligt ens på kanonmaten. Balansen känns lite skev ibland, när du kan tömma flera magasin i dussinfiender utan att de dör. När du väl får en kritisk fullträff så att de flyger iväg som vantar, eller ännu bättre exploderar i ett blodregn, så känns det däremot så pass rätt att jag kan ha överseende med frustrationerna. I alla fall till viss del.

Karaktärsutvecklingen är definitivt ett plus den här gången, då vi har betydligt fler möjligheter att anpassa och bygga specifika builds. De fyra karaktärerna har tre olika färdighetsträd, och det går att sätta ihop riktigt effektiva kombinationer som verkligen kan sprida förödelse på allsköns sätt. Det är värt att experimentera och testa sig fram för att hitta något som passar ens spelstil.

Borderlands 3 är ett roligt spel, för det mesta. I co-op kan det vara riktigt kul, till och med. Men det är också ett frustrerande och överlastat spel som tenderar att trötta ut mig med en ändlös kavalkad av förutsägbara skämt som irriterar mer än roar. De ideliga skämten man peppras med gör ibland mer ont än fiendens kulor. Något annat som stör är buggarna och tekniska brister som gör att bilduppdateringen kan variera rätt rejält även med ett bra grafikkort. Jag är förvisso bara irriterad tills nästa gång jag spränger en fiende i saftig små bitar, vilket man gör tillräckligt ofta för att spelet ändå ska hamna med rätt köl upp.

Vapnen är spelets verkliga huvudpersoner.

Utklassa motståndet

Här är de fyra nya spelbara karaktärsklasserna.

Zane – Den här irländske filuren kan skicka iväg en drönare för att attackera fienden. Hans bästa förmåga är dock hologrammet, som kan dra på sig aggro och till och med hela dig.

FL4K – En robot som skickar sina monstruösa husdjur på motståndet. Förmodligen det bästa valet för den som vill spela ensam.

Amara – Sirenerna är så klart tillbaka, och Amara är en av dem. Det innebär att hon i princip har magiska förmågor, som i just hennes fall gör henne särskilt bra i närstrid.

Moze – För dig som vill vara en veritabel tank. Hon kan använda en mech-robot för att sprida död och förintelse, och hon tål relativt mycket stryk.

Borderlands 3 – Recension Reviewed by - .
3.6

Utslag

72%
72%
En matig och generös lootershooter som är både utmattande och underhållande.
Sidor: 1 2

Om skribenten

Joakim Kilman

Värmlänning som spelat sedan barnsben. Utbildad lärare, älskar det skrivna ordet och spelar allt jag kommer över. Lagom sur.

Liknande artiklar