facebook_pixel
Blair Witch – Recension

Blair Witch – Recension

Blair Witch är ovanligt ambitiöst för att vara ett skräckspel, men slutresultat blir ändå mestadels blaha.

Med sina 81 spelminuter var The Blair Witch Project en precis lagom lång filmupplevelse. Den hade en för tiden våldsamt originell idé, nyttjade den väl, och drog sedan streck medan nyhetens behag fortfarande befann sig, och dröjde kvar i sinnet flera dagar efter biobesöket. Succén var ett faktum.

Bloober Teams Blair Witch är inte det första datorspelet baserat på den här licensen, men det är utan tvekan det mest ambitiösa – för att vara ett skräckspel innehåller det förvånansvärt många olika mekaniker, som till en början gör upplevelsen väldigt annorlunda, om än onödigt frustrerande fram tills man förstår hur designen fungerar.

Spelets självklara fixstjärna är Bullet, hunden som ledsagar huvudrollen och den före detta polisen Ellis genom de tröstlösa skogarna i Burkittsville, Maryland. Tillsammans försöker de hitta en försvunnen pojke, och Bullet kan spåra dofter eller gräva upp ledtrådar ur marken. Ellis kan också klappa Bullet och ge honom hundgodis, vilket är spelets i särklass bästa funktioner. Alla spel med djur borde låta spelaren klappa dem när som helst.

Läs också: Recension: The Dark Pictures Anthology: Man of Medan

I korthet

Vad är det?

Ett skräckspel med väldigt lite skräck.

Utvecklare

Bloober Team

Utgivare

Bloober Team NA

Webb

blairwitchgame.com

Cirkapris

320:-

PEGI

16

Testat på

I5 4690K, Geforce GTX 970, 16 GB RAM

Kolla hellre in

Unforgiving: A Northern Hymn

Ljussättningen är lite läskig, men Bullet har kvar bägge ögonen, vi lovar!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilse i skogen

Sedan har vi videobanden – mer ofta än inte lurar skogen Ellis att gå runt i cirklar, och för att ta sig ur dem måste han kolla på magiska videoband (med en kamera som han alltid har med sig) för att återställa saker till hur de var i det förflutna. Det är knepigt till en början, speciellt eftersom mekaniken inte förklaras särskilt bra, men det blir snart det första jag börjar experimentera med så fort jag fastnat längre än några minuter.

Det finns ett fåtal stealthsektioner och strider i Blair Witch också, men de är så pass simpla att de inte fyller någon egentlig funktion, och senare i spelet får vi även lite småspännande navigation genom kamerans mörkerseende. Men detta är allt, och den dystra sanningen är att dessa idéer räcker till för ett spel som är tre timmar långt, inte sju. Speciellt under den sista akten blir det nästintill tragikomiskt när spelet bara fortsätter och fortsätter, men aldrig sätter punkt. När en av karaktärerna äntligen utbrister “it’s finally over” sträcker jag händerna mot skyn och svarar med ett lättat “halleluja”.

Berättelsen i sig är inte dålig – speciellt inte de delar som kretsar kring Ellis förflutna, och hans problematiska förhållande med de tidigare kollegorna – men samma poänger repeteras om och om igen med så pass minimala variationer att jag till slut bara blir less. Även skräcken lämnar en hel del i övrigt att önska, trots de stundtals riktigt stämningsfulla miljöerna, och slutresultatet blir ett spel som förvisso inte är dåligt, men inte heller särskilt bra. En seg promenad genom skogen som i slutändan tyvärr inte är värd besväret.

Läs också: Recension: Remnant: From the Ashes

Blair Witch – Recension Reviewed by - .
3.1

UTSLAG

62%
62%
Till en början intressant, men tids nog mestadels tradigt och jobbigt.

Om skribenten

Benny Holmström

Finlandssvensk anime-, motorsport- och spelentusiast!

Liknande artiklar