The Dark Pictures Anthology: Man of Medan – Recension

Ungdomar sätter livet till när skräckfilm blir spel i The Dark Pictures Anthology: Man of Medan.

Så skönt det är när man får lätta ankar och sticka ut på böljorna de blå. Förutom när man råkar krocka med ett spökskepp från andra världskriget fullt med spöken som bara vill mörda dig skoningslöst, det vill säga. Då är det faktiskt ganska oskönt. Tryck X för att läsa vidare.

Supermassive Games gjorde sig ett namn med Playstation 4-exklusiva Until Dawn, som i princip var en skräckrulle om tonåringar i spelformat. Med The Dark Pictures Anthology återvänder utvecklarna till samma koncept, men med skillnaden att detta är starten på en antologi där varje kapitel är kortare (och billigare) och fristående. Första delen heter Man of Medan och handlar om ett gäng unga vuxna som beger sig ut på havet för att leta efter skatter, men snabbt hamnar på … djupt vatten.

Spelmekaniskt är Man of Medan närmast en interaktiv film, precis som Until Dawn. Du kikar runt i miljöerna för att hitta olika föremål som kanske kan användas längre fram, styr dialogval och fattar beslut i diverse situationer. Vissa scener påverkas av hur flitigt du upptäckt omgivningarna. Och, förstås, också hur bra du lyckas bemästra spelets quick time events.

Läs också: Control – recension

Man of Medan är menat att spelas om flera gånger, för att se vad alla olika valmöjligheter mynnar ut i. En nyhet är att hela äventyret kan spelas ihop med upp till fyra andra personer offline (turas om att använda handkontrollen), eller en polare online. De val du gör påverkar dina kompisars resa, och vice versa. Det är för all del en kul variant på konceptet, men jag har svårt att motivera mig själv att spela om ett spel som går ut på att titta på filmsekvenser, välja dialog och stångas med quick time events.

Det är tröttsamt att misslyckas med saker bara för att jag är för långsam med att trycka på en knapp. Kort sagt är det inte någon intressant spelmekanisk utmaning. Här behöver hela genren förnya sig och komma på sätt att implementera det vi brukar kalla för “riktig gameplay”. Det hade gynnat både genren och Man of Medan, gett alltihop mer tyngd och gjort mig mer investerad i upplevelsen. Hade resan haft någon annan typ av spännande utmaning än rappa knapptryck hade jag kanske velat återvända.

Många spel i genren kommer dock undan med den här lata spelmekaniken för att de har så pass rafflande story. Man of Medan är inte ett av de spelen. Det känns snarast som en typisk, förutsägbar skräckrulle, en sådan man hyr för att ha något att titta på medan man idisslar popcorn. En film om ganska ointressanta människor, toppad med lite för många jump scares. Jag har svårt att hitta något annat budskap än “valen du gör får konsekvenser”, vilket inte är tillräckligt för att bära upplevelsen. Man of Medan är inte uselt, men inte heller särskilt bra. Det är mest hyfsat. Bada på egen risk.

Läs också: Life is Strange 2, Episode 4 – recension